Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 30 aug. 1930 - En ny tidsålder för stenkolen, av Edwin E. Slosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JunI 1930
att landet före kriget måste importera konstgödsel.
Per år förvandlas omkring 425 000 ton av luftens
kväve genom katalys till konstgödsel. Denna mängd
konstgödsel motsvarar 2 700 000 ton chilesalpeter.
Hos oss stå dock fortfarande fabrikerna vid Muscle
Shoals.1
Bensolen, som på olika sätt kan erhållas ur
stenkol, är moder till en stor familj av aromatiska
kemiska föreningar, en familj på över hundratusen
medlemmar, som ständigt växer. Dessutom också
till de syntetiska färgerna och läkemedlen, som hava
givit vår värftl större färgprakt och gjort den mindre
farlig. Ett av dessa ämnen, karbolsyran, användes
allmänt som antiseptiskt medel och är som sådant
lika värdefullt, men är kanske mera känt som det
ena av råmaterialen för bakelit. De andra,
formaldehyd, är även ett antiseptiskt medel och framställes
på artificiell väg. När dessa konstgjorda hartser
kunna framställas så billigt som Patard tror vara
möjligt, kan man använda dem i stället för murbruk
vid putsning av hus och till en hel mängd andra,
som vi nu tycka, fantastiska ändamål.
Drivfjädern till forskningarna på detta område
var nödvändigheten för de europeiska länderna att
skaffa sig inhemskt motorbränsle. Ännu så länge hava
vi amerikanare icke något direkt intresse av denna
fråga, men en gång i framtiden kommer den att även
för oss bli brännande. Emellertid är det för oss
intressant att se, huru många olika ämnen man kan
framställa ur vanliga stenkol. Det är som när barn leka
med ett kaleidoskop.
Då fotogen först användes till lampor, kallades
den för ’’stenkolsolja", ty man antog, att den på
något sätt bildats av stenkol. Detta antagande har
emellertid visat sig vara oriktigt, men geologerna
kunna ännu icke fullt förklara dess uppkomst. Det
ser ut. som om vi skulle komma att göra slut på allt
petroleum, innan vi få klart för oss, varifrån det
kommit. Men även om det skulle visa sig, att
namnet "stenkolsolja", då det uppkom, var en
oriktig benämning, kommer det kanske att i framtiden
bli ett passande namn, ty petroleum kan framställas
ur stenkol, och den dag kan komma, då all
petroleum måste framställas på det sättet.
Ju mindre petroleummängd vi hava, desto mera
förbrukas. Ju mindre det i jordens inre befintliga
förrådet blir. desto större blir raffinaderiernas
produktion. Denna alltjämt växande förbrukning kan
icke i längden täckas, till vilken storlek vi än
uppskatta våra osynliga förråd.
I länder, där tillgången på petroleum är knapp,
håller man redan på med att utfundera
ersättningsmedel. Tyskarna, som före kriget visserligen hade
god tillgång på stenkol men däremot ej på
petroleum. voro de första, som försökte framställa
petroleum på artificiell väg. Sedan de genom kriget
förlorat några av sina bästa stenkolsfyndigheter, och
sedan petroleumtillgången blivit knappare, hava de
ansträngt sig ännu mera, och resultatet är
för-undransvärt.
Från teoretisk synpunkt låter det mycket enkelt.
Petroleum är en blandning av föreningar mellan väte
och kol. Man behöver bara förena dessa element.
i Fabrikerna vid Muscle Shoals i Amerika motsvara
Leuna-fabrikerna i Tyskland.
Detta är allt. Men det finns härvidlag ett par
svårigheter att övervinna. Kol och vätgas förena sig
gärna med syre, men de hava just icke någon
dragning till varandra. De förena sig blott, om de eggas
därtill genom stark hetta och tvingas genom högt
tryck. Endast under dessa villkor förena sig kol
och vätgas på alla möjliga sätt och bilda gaser,
vätskor och fasta ämnen av olika värde.
De kol, som erfordras för detta ändamål, behöva
icke hava några särskilda egenskaper, såsom fallet
är, då man på det nu för tiden brukliga sättet
framställer lysgas och koks. Alla sorters kol kunna
användas, och det påstås, att brunkol och lignit, som
finnas i mängd såväl i Förenta staterna som i många
andra länder, lämna rikt utbyte av kolväten. T. o. m.
torv, ja även beck. tjära och sågspån kunna
behandlade på detta sätt lämna bensin och andra
användbara kemiska föreningar.
Då den första elektriska spårvagnen gick genom
gatorna i en stad i södra delen av Förenta staterna,
sade en gammal neger, som från trottoaren
betraktade detta mystiska fordon:
"Dessa yankees äro ena underliga människor.
Först komma de hit och befria slavarna, och sedan
komma de tillbaka och befria mulåsnorna."
Detta yttrande är en utmärkt karakteristik på
civilisationens framsteg. Det första djur, som
människan befriade från slaveriet var människan själv.
Hon flyttade över sina bördor på oxens och hästens
ryggar. Människans slaveri är slut och vi närma
oss den tidpunkt, då vi även kunna befria de
oskäliga djuren från deras börda. Så småningom
kommer allt tungt arbete i världen att förrättas av
maskiner, som drivas av oorganisk energi.
Den moderna civilisationen är beroende av detta
utnyttjande av den oorganiska naturens krafter. Det
möjliga antalet människor på jorden och graden av
bekvämlighet i deras livsföring är direkt beroende
av huru stor mängd energi, som står till förfogande,
och i vilken grad den kan tillgodogöras. I alla
möjliga former av energi är det likväl solstrålarnas
energi vi tillgodogöra oss, ehuru indirekt. Tills en
verklig solmaskin uppfunnits, måste vi på indirekt
väg tillgodogöra oss solens energi.
Solens energistrålar hava en 150 000 000 km lång
väg att tillryggalägga genom ett tomrum, i vilket
temperaturen är oerhört låg. Då dessa strålar träffa
jordens atmosfär, uppvärma de luften och framkalla
därigenom luftströmmar och dessa tjäna till
drivkraft för väderkvarnar. Då strålarna träffa
havsytan, uppvärmes vattnet, avdunstar och faller ned
på bergen i form av regn. Därigenom få vi
drivkraft till våra vattenhjul. Då strålarna falla på
trädens blad, bildas cellulosa, dvs. bränsle till våra
maskiner. Det finnes alltså tre olika sätt, på vilka
solenergien uppsamlas, två, där förloppet är av
fysikalisk natur, och ett med kemiskt förlopp.
Man kunde mycket väl tänka sig, att den första
användningen av denna energi i människans historia
bestod däri. att urmänniskan fann, att hon kunde
bespara sig besväret att gå genom att sätta sig på
en trädstam och driva utför en flod.
Nästa användningssätt bestod antagligen däri, att
något annat geni upptäckte, att vinden kunde
framdriva hans kanot, om han spände upp en djurhud
som segel. Det tredje användningssättet, varigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
