Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 6 sept. 1930 - Om färgblandning, av Erik Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 36 utgiven av svenska teknologföreningen 6 SEPT.
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Om färgblandning, av civilingenjör Erik Genberg. — Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska
facken. — Vägfinansieringen i utlandet. — Den Norske Ingeniørforenings andra landsmöte. — Ekonomisk
översikt. — Notiser. — Sammanträden.
OM FÄRGBLANDNING.
Av civilingenjör Erik Genberg.
Inledning.
Wilhelm Ostwald skriver i "Mathematische
Farbenlehre", sid. 85: "Das neue Problem. Gleiche
Einheitsmengen zweier reiner Farben mit den
Nummern a und b ergeben eine Mischfarbe von der Reinheit
„ & — a, , „ . . „ b — a
eos 3,6 —-— also dem Graugehalt 1 — eos 3,6 —-—
Li —
Die Frage, welche Zusammensetzung dieses Grau hat,
führt auf ein Problem, das bisher noch nicht
untersucht worden ist."
Han framlägger därefter sin "Lehre vom
Farben-halb" och visar, huru medelst denna
sammansättningen kan beräknas hos det grå, som uppkommer
vid blandning av tvenne rena motsatsfärger
(Gegenfarben). Den allmänna lösningen av
blandningsproblemet lämnar han däremot å sido och skriver
vidare å sid. 88:
"In entsprechender Weise kann man die anderen
Lösungen vervollständigen. Da aber die Grundlagen
dieser Betrachtungsweise wegen ihrer Neuheit noch
nicht haben geprüft werden können, so soll nach
Kenntzeichnung der Grundlagen die weitere
Entwicklung der Einzelheiten verschoben, bez. anderen
Forschern überlassen werden, bis genauere
experimentelle Untersuchungen vorliegen."
Trots att den Ostwaldska färgläran överfört
färgerna från mer eller mindre obestämbara
förnimmelser till matematiska storheter, förmår hans
färglära dock icke (vad de beroende färgerna beträffar)
lösa det allmänna färgblandningsproblemet dvs.
bestämmandet av den färg (färgton, renhet, svarthet,
vithet), som erhålles vid blandning av tvenne
godtyckliga kända (givna) färger i ett givet förhållande.
Genom uppställandet av sin "Lehre vom
Farben-halb" har han kommit problemet ett steg inpå livet,
men med densamma kan endast behandlas
blandningar av fullfärger, vilka ju sakna praktisk
betydelse.
Föreliggande arbete åsyftar att utgöra ett bidrag
till lösandet av detta ovannämnda allmänna
blandningsproblem.
Översikt.
i. Oberoende färger.
1. Allmänna definitioner.
2. Definition av ljusmängd.
3. Allmänna förutsättningar och följdsatser.
De i dessa tre moment givna definitionerna och
förutsättningarna tjäna som grundval för det
följande.
4. Färgtonernas läge i färgtoncirkeln.
För erhållande av en bättre matematisk form göres
indelningen av färgtoncirkeln på ett annat sätt än
det av Ostwald använda. Färgtonernas lägen enligt
de båda indelningssätten bliva dock exakt desamma.
5. Blandning av godtyckliga ljusmängder.
Här lämnas ett generellt bevis för
parallellogram-lagens giltighet vid blandning av godtyckliga
ljusmängder.
6. Det likformiga vita ljuset.
Detta av mig införda begrepp, som här definieras,
kan sägas motsvara ett slags "ideellt dagsljus" och
är av grundläggande betydelse för de i det följande
behandlade beroende färgerna och färgblandningarna.
För att matematiskt kunna undersöka dessas
förhållanden, är det ju nödvändigt att känna den
förefintliga belysningens egenskaper och funktioner, och har
därför denna antagits utgöras av "likformigt vitt
ljus".
II. Beroende färger.
1. De beroende färgernas absorptionsschema.
Här avhandlas de beroende färgernas uppkomst
genom det likformiga vita ljusets olikformiga
absorption i färgade ytor, huru denna absorption
åskådliggöres i ett absorptionsschema, samt slutligen huru
dessa ytors absorptionsegenskaper matematiskt kunna
uttryckas genom tvenne vinkelfunktioner La och Lm
eller da och df.
2. De beroende färgernas renhei samt vit- och svart-
halt.
Dessa begrepp sättas nu i funktion av nyssnämnda
vinkelfunktioner. Vidare visas huru renheten måste
vara ett tvåtydigt begrepp, och att man måste skilja
på tvenne slag av renhet (av mig kallade verklig
och geometrisk renhet). I detta särskiljande av
tvenne slag av renhet ligger lösningen till det
allmänna färgblandningsproblemet.
3. Färgblandningars färgton, färgtonsvinkel och ab-
sorptionsvinkel.
Parallellogramlagen tillämpas på beroende
färgblandningar, och de för dessa gällande formlerna
uppställas.
4. Grafisk bestämning av färgton och renhet
5. Ändring av färgton hos färgblandningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
