Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 13 sept. 1930 - Om färgblandning (forts.), av Erik Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 sept. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
527
OM FÄRGBLANDNING.
Av civilingenjör Erik Genberg.
(Forts. fr. sid. 517.)
ii. Beroende färger.
1. De beroende färgernas absorptionsschema.
Att bestämma de beroende färgernas karaktär som
funktion av resp. ytors och färgämnens
absorptions-egenskaper är ett problem, som mig veterligen förut
icke lösts.
Vi skola nu närmast antaga, att belysningen utgöres
av likformigt vitt ljus, varför vi upprita ett ämnes
absorptionsschema som en likformig vit ljusmängd
med de sektorer streckade, som motsvara de
absorberade färgtonerna. Då de beroende färgerna äro
oberoende av belysningen, giva vi denna ett
godtyckligt, konstant värde r0.
Anm. För erhållande av överensstämmelse med den
av Ostwald använda indelningen av färgtoncirkeln,
vilja vi i det följande räkna alla färgtoner från den
pos. «/-axeln i negativ riktning (medsols).
Tänka vi oss ett ämne, som har ett
absorptionsschema enl. fig. 8 och beteckna den absorberade
ljusmängden med La och den återsändas mättade
komponent med Lm erhålles enl. ekv. 16b och 19a:
I = r
r d (
2 71
r eos ad a
-[cp-a)
Def. XIII. Ett ämnes absorptionsvinkel da och
färgtonsvinkel öf definiera vi nu på följande sätt:
’ o
àf — 2 arc sin — Lm
f n
Man erhåller då:
(jmf. ekv. 19b)
, _ r0 åa
a~n 2
Lm = - sin -f
71 6
Är r konstant
skarpt avgränsat, och under förutsättning att endast
w
ett dylikt förefinnes blir a—^r och man erhåller:
£
Ln - Y{)
—
sm I
och vidare:
da = 2 n — cp
df=cp eller 2 n — cp
df = 2 ti eller 2 (2 71 — cp)
Det första värdet gäller för cp < ti, det andra för
cp
>
2.
De beroende färgernas renhet samt vit- och
svarthalt.
Wilh. Ostwald har framlagt starka skäl, som tala
för, att en färg är renast och intensivast, då den av
dagsbelysningen absorberar jämnt halva
färgtoncirkeln. Är absorptionsområdet större, blir färgen
svartare, är det mindre, blir den vitare.
I färgförnimmelsen ingår sålunda en förnimmelse
av dels såväl färgtonens kvalitet (a) som dess
renhet, dels förnimmelser av svarthet och vithet.
Härvid är att lägga märke till det
anmärkningsvärda förhållandet att, trots att det från färgämnet
återsända ljuset alltid måste vara omättat, det
likväl icke alltid giver upphov till någon vithet. Det
från en Ostwaldsk "Farbenhalb" härrörande ljuset
har ju enligt ekv. 21 endast en mättningsgrad av
2
— = 0,64 och gör trots detta intryck av den inten-
71
sivaste renhet.
Vad är det nu, som bestämmer en färgförnimmelses
renhet? Detta är den stora frågan.
Låtom oss först antaga, att renheten vore
proportionell mot den mättade resultanten till de icke
absorberade sektorerna, och att vi således skulle kunna
sätta:
R
Ly,
L,
L
dvs. absorptionsområdet är
Antaga vi nu ett ämne med ett absorptionsschema
enligt fig. 9, så bör ju vithalten här vara = 0 och
renheten = svarthalten = 0,5.
Enligt ekv. 19 b erhålles:
Lm = sin 45° = 0
71 71
1
och således R —
1
f2
och S
1
}/2...... V 2
Summan av renhet och svarthalt skulle således
bliva > 1, vilket gör antagandet orimligt.
Man skulle då kunna tänka sig, att renheten
bestämdes av hela den ljusmängd, som motsvarar den
icke absorberade sektorn, och att man således skulle
kunna sätta:
- L„
R =
Fig. 8.
Fig. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
