Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 13 sept. 1930 - Om färgblandning (forts.), av Erik Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
Man erhåller då för v = O, La = r0
Jl
V = 2
v = Jl
La — £ K
I = — r
2 0
och R = 0
R = 0,5
R = 1
9
= 2 arc sin - Lm = à
rn bf
ji 2
Denna så definierade renhet kalla vi den verkliga
renheten.
Def. XIV. Den "verkliga renheten"
således definiera på följande sätt:
Rf
k
[o
2
Def. XV. Som den "geometriska renheten" Rq
representerande storleken av abs.-schemats resultant
sätta vi:
Ly.
L
= sin^
Jm max
Sambandet mellan Ra och B,, blir:
Uf — — arc sin R
n
Enär L„
hålles såväl R,
ji
blir ö
/max
1 som Rn
— ji och således er-
Vmax = * "gmax = 1 för àf— 31,
vilket ju står i överensstämmelse med Ostwalds
’"Lehre vom Farbenhalb".
Vithalten måste nu bestämmas av den del av det
återsända ljuset, som icke medverkat vid renheten.
Man erhåller således:
r — üif _ r-± df
■ La — Lf 2 ji 2 JI
W =
W =
(24)
På samma sätt erhålles för svarthalten med
betraktelsesättet utgående från det absorberade ljuset:
rn da
r„ àf
La — Lf
S =
Så långt stämmer antagandet bra, gå vi emellertid
vidare och sätta t. e. v = 2 n erhålles L a — 0 och
R = 2.
Vi erhålla alltså åter en orimlighet och detta
t. o. m. så, att vi få tilltagande renhet, där denna
nödvändigtvis måste avtaga, ty för v = 2 n måste
R = 0.
Att renheten i själva verket måste avtaga, då v
går från n till 2 n har tydligen sin grund i, att
ab-sorptionsschemats mättade resultant då åter avtager.
Renheten måste således likväl vara en funktion av
den mättade resultanten men samtidigt en ren
vinkelfunktion.
Det återstår då knappast någon annan möjlighet
(jfr mom. 8), än att renheten måste vara
proportionell mot den enligt ekv. 19b mot Lm svarande
vinkeln
dg — àf
2 ji
Vi hava således erhållit:
(25)
Rf =
W =
s =
Jl
2 ji
àa~
2 ji
àa — àf
Vid summering erhålles:
Rf+W + S = 1 ............... (26)
(5a och öf kunna visserligen i vissa fall erhållas ur
resp. ämnens absorptionsschema, men bestämmas
enklast ur de vid mätningar erhållna värdena å
renhet och vithalt.
Man erhåller:
i
àf = jiR
àa = n[2(l - W)-R}]
Vidare har man enl. def. XV och ekv. 23
. ji Rf . àf
R>, = sm = sm 2 ■
(27)
(28)
Generaliseras detta, kunna vi uttala följande sats:
Sats XVI. Den av våra ögon uppfattade renheten
hänför sig till en ljusmängd Lf motsvarande en
ljussektor av färgtonsvinkelns storlek.
(22)
Rt kunna vi
3. Färgblandningars färgton, färgtonsvinkel och
abs.-vinkel.
För en blandning av färgämnen med olika
absorp-tionsegenskaper antaga vi följande sats vara
åtminstone approximativt gällande:
Sats XVII. Det från en färgblandning återsända
ljuset sammansättes i samma proportioner, som
färgämnena själva ingå i blandningen, av de ljussorter,
vilka varje färgämne för sig förmår återsända.
Då den mättade komponenten i det från ett
färgämne återsända ljuset vidare är proportionell mot
dess geometriska renhet, erhålles av ekv. 13 b, 14 b
och 15 b om blandningsförhållandet är:
pi
t: T
Rgx - V’ R\ + P" R% eos q>\
Rqy = p" R\ sin cp
tg a =
p" R!’g sin (p
(29a)
(30a)
(23)
v’ R’a + p" R"g eos cp •’
Rg = R’gf + (p" R"g† + 2 p’ f R! R" eos cp (31a)
Def. XVI. Med ett ämnes renhetsprodukt förstå vi
produkten av den geom. renheten och den
procenthalt, varmed ämnet ingår i en blandning. Således:
P’ = P’ R’g
P" = p"R"g
Vi införa dessa beteckningar, varvid erhålles:
Rgx = P> + P" eos cp \
R„
tg a =
P" sin
P" sin cp
/
(29b)
(30b)
P’ + P" eos cp .......
Rg = V{P’† + (P"† + 2 P’ P" eos cp ... (31b)
Vi införa beteckningen "F", som benämnas
"blandningsfaktor":
IP’V P’
F’2 = / + 1 + 2 P" C0S f ...... (32)
............. (31c)
Rg — F P"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
