Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 20 sept. 1930 - Notiser - Statsunderstödd flytdocka till Stockholm - Penthrinit — ett nytt sprängämne - Kring världskraftkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 sept. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
547
även här erforderligt ett initiativ i mera konkret form
från enskilt och kommunalt håll för behandlingen av
frågan om statens ställning i förevarande avseende.
Stockholms stad, enkannerligen dess hamn, måste
sålunda, säger kollegium, anses ha ett så stort intresse
av dockningsspörsmålets tillfredsställande lösning, att
dess medverkan såväl ekonomiskt som eljest får anses
synnerligen motiverad för att icke säga nödvändig.
Först sedan förhandlingarna mellan det enskilda
initiativet och Stockholms stad lett till fruktbärande resultat,
synes kollegium frågan om statens medverkan böra
upptagas till förnyad omprövning. Huvudintressenterna,
nämligen det enskilda affärsintresset och Stockholms
stad. lära emellertid få vara beredda att påtaga sig
huvudparten av det ekonomiska ansvaret för
dock-ningsfrågans slutliga lösning. Kollegium anser sig
sålunda f. n. icke kunna förorda annan åtgärd från
regeringens sida, än att kollegii utlåtande överlämnas till
förslagsställarna.
Penthrinit — ett nytt sprängämne. Dr Alfred
Stettbacher i Zürich har nyligen uppfunnit ett
sprängämne, benämnt penthrinit, om vilket han i "Forschungen
und Fortschritte" (1930, nr 26) lämnat en del
upplysningar.
Penthriniten skall hava kraftigare sprängverkan än
spränggelatin men samtidigt vara mindre känsligt för
slag samt dessutom beständigare.
Framställningskostnaderna äro något högre än för
gelatindynamitsor-terna, men uppfinnaren beräknar, att penthriniten det
oaktat skall kunna ersätta de flesta dynamitsorter,
särskilt för militärt bruk, för vilket ändamål det nya
sprängämnet helst användes i form av ett med kamfer
tillsatt penthrinitgelatin.
Med "penthrinit" betecknar uppfinnaren olika
blandningar av kristalliserat pentaerytrit-tetranitrat
("pen-trit") med flytande alifatiska salpetersyreestrar,
framför allt nitroglycerin och dinitroglykol eller en
blandning av dessa, som utmärkes av en relativt låg
fryspunkt. Pentrit har vid vanlig temperatur en löslighet
av högst 2 % i nitroglycerin, men det fuktas lätt
av-vätskan och omvandlas i en homogen massa, vars
plasticitet beror av nitroglycerinhalten. Den
adhesions-kraft, med vilken nitroglycerinet fasthålles av
pentrit-kristallerna, är betydande. En blandning av 80 %
pentrit och 20 % nitroglycerin (so/20-penthrinit) kan
sålunda sammanpressas under 400 atm tryck till en fullt
homogen massa med spec. vikten 1,73. Penthriniten
kan även fixeras i kollodiumbomull i vilket
blandnings-förhållande som helst, varvid man erhåller mjukare
eller fastare sorter av gelatinpenthrinit. Sprängämnena
kunna efter behov flegmatiseras och stabiliseras genom
lösning av t. e. kamfer eller centralit
(dietyl-difenyl-urinämne) i det använda nitroglycerinet.
I nedanstående tabell är en sammanställning gjord
mellan olika penthrinitsorter och en del kända
sprängämnen med avseende på deras slagkänslighet (mätt
med Kast-apparat med 2 kg fallvikt). Explosion in-
träffar vid följande fallhöjder:
Nitroglycerin ............................................................5 cm
Pentaerytrittetranitrat .................... 27 „
Penthrinit so/20 .......................... 29 „
80/20-penthrinit med 0,5 % kollodiumbomull
och 0,2 % centralit ..................... 36 „
50/5o-Penthrinit med 3,8 % kollodiumbomull
och 2,2 % kamfer ...................... 40 „
Tetranitrometylanalin (tetryl) ............. 30—31 „
Pikrinsyra ................................ 36—37 „
Den nitroglycerinhaltiga penthriniten är sålunda
mera okänslig för slag än den kristalliniska, och redan
genom en lindrig gelatinering kan känsligheten
nedbringas till den grad som utmärker tetrylen. En ytter-
ligare tillsats av 2 % kamfer ger penthriniten samma
skottsäkerhet som pikrinsyra samtidigt med en för
militära sprängämnen hittills okänd kraftutveckling och
brisans.
Vidare säges penthriniten hava ett visst företräde
framför spränggelatin och högprocentiga
gelatindyna-miter däri, att detonationshastigheten ej undergår någon
förändring ens vid långvarig lagring.
Penthriniten användes även i blandning med
syre-salter, t. e. ammoniumnitrat. I blandning med 50 % av
detta salt har penthrinit ungefär samma sprängverkan
som färskt spränggelatin, medan den i blandning med
ammoniumperklorat utgör ett sprängämne av allra
högsta brisans.
Kring världskraftkonferensen. Omdömena om den i
är hållna andra världskraftkonferensen ha i ett
avseende varit fullt eniga, nämligen att denna jätteapparat
med sina 3 900 deltagare från 55 olika länder, sina 400
rapporter och diskussionsinlägg från 430 deltagare varit
mästerligt organiserad, och att dess genomförande efter
de en gång utstakade linjerna kunnat ske utan alltför
märkbar friktion.
Men samtidigt har från olika deltagare, vilka dock
för ingen del vilja förringa betydelsen av den tyska
kongressledningens arbete, framhållits svårigheten av
att känna sig väl tillrätta i kongressens arbetsformer,
sådana som dessa hittills gestaltat sig. Då Sverige torde
få sig det ansvarsfulla uppdraget anförtrott, att år 1933
anordna ett sektionsmöte av världskraftkonferensen, kan
det vara av intresse att närmare taga del av dessa
synpunkter.
En åsikt som tidigare framförts i Teknisk tidskrift
(häfte 30, 1930) av en svensk konferensdeltagare och
som vi funnit bekräftad på andra håll, hävdar att
deltagarantalet varit alltför stort, varigenom dels utbytet
av exkursionerna blivit ringa, dels möjligheten att
komma i personlig kontakt med främmande kolleger
minskats. Frågan är dock, om icke dessa olägenheter
kunde förebyggas utan den drastiska åtgärden att
begränsa deltagarantalet. Exkursionerna kunna troligen
företagas av ett större antal grupper med färre
deltagare i varje grupp, och den personliga kontakten
kunde säkerligen uppnås bättre, om större utrymme
gåves i programmet åt "expertmöten" under
sällskapliga former.
Däremot har det framhållits, att en
världskraftkon-ferens med nuvarande arbetsformer är en väl tungrodd
och oöverskådlig apparat och att konferensens
arbetsresultat skulle vinna på en begränsning som emellertid
ej ginge ut över deltagarantalet utan över rapporterna,
för vilka största ansvaret f. n. faller på de olika
nationalkommittéerna.
Den för sin vederhäftighet kända engelska tidskriften
"Engineering" har den 15 aug. ägnat denna fråga en
ingående analys, varur vi återgiva några synpunkter.
Tidskriften framhåller, att rapporternas överväldigande
massa i onödan belastar såväl kongressledningen som
deltagarna. Det blir väl endast ett litet fåtal rapporter
som läsas av kongressen i dess helhet. Härtill kan
man, säger tidskriften, anmärka, att man i vår
specialiserade tid får vara nöjd, om varje kongressdeltagare
kan hinna läsa rapporterna inom den sektion han är
mest intresserad av. En sådan uppfattning torde dock
knappast kunna förenas med världskraftkonferensens
allmänna syften. Det finnes numera i nästan alla
länder specialsammanslutningar för tekniska intressen
av de mest skilda slag, men världskraftkonferensen
måste arbeta efter helt andra och bredare linjer än
dessa, och bedömda ur denna synpunkt funnos åtskilliga
till Berlinkonferensen ingivna rapporter, som ej
passade in i konferensens program.
Som grund för konferensens arbete måste läggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
