Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 18 okt. 1930 - Om mikro-manometrar och deras kalibrering (forts.), av Donald Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
uppnås, utan man lägger först på en viss vikt P samt
blåser därefter in luft i lämplig mängd. Trycket är
P
då — samt dess noggrannhet beroende av huru noga
A
man känner A. Betrakta däremot en vanlig vägning
i luft. Vågens "känslighet" är som bekant den vikt
som erfordras för ett utslag av 1 mm. Sedd ur
denna synpunkt är vår apparat ytterst okänslig. —
Visserligen ha vi ovan sett att om bägge klockorna
stå i förbindelse med den omgivande luften, ett
tydligt utslag för 1/2 gram övervikt erhålles: ett utslag,
som är av samma storlek som vågens utslag i luft för
samma vikt. Vågens "känslighet" har i detta fall
icke försämrats genom att man hängt ned
vågskålarna i vätskan. Men antag nu att ena klockans ventil
stänges. Vikten P g åstadkommer då ingen märkbar
ändring i jämviktsläget (dvs. ändringen är av
storleksordningen 0,01 mm) ehuruväl det motsvarande
trycket, omkring 0,001 gram/cm2, naturligtvis kan
avläsas på en eventuellt ansluten manometer, om denna
är känslig nog.
Vi kunna kanske bäst sammanfatta det sagda
genom att påpeka följande: om det vore möjligt att
bygga ett idealinstrument med oändligt tunna väggar
samt använda en våg utan någon direktionskraft, så
P
vore i detta instrument trycket — endast beroende
A
av den pålagda vikten och arean A, däremot
fullkomligt oberoende av vågens "utslag".
Kalibrering av mikromanometrar.
Med den ovan beskrivna anordningen har utförts
en serie kontrollmätningar med nedan angivna
resultat å tre olika typer av mikromanometrar.
Ett av instrumenten var direktvisande: ett rakt,
lutande glasrör av "Krell"-typ, vars gradering hänför
sig till en spec. vikt hos vätskan i röret av 0,8.
De andra två instrumenten voro 0-instrument,
försedda med principiellt olika anordningar för
avläsningen. I det ena kontrollerades sålunda 0-läget
medelst en optisk anordning, där en bild och dess
spegelbild bringas att sammanfalla; i det andra
mar-keràs 0-läget genom ett känsligt vattenpass, vars
bubbla bringas att spela mellan 2 indices.
Vi benämna instrumenten som följer:
I. "Krell"-manometer. Direktvisande. Rakt,
lutande glasrör.
II. O-Instrument. Avläsning: Vattenpass.
III. O-Instrument. Avläsning: Bild och spegelbild.
Dessa tre instrument anslötos till den ovan
beskrivna apparatens ena klocka, och voro sålunda
under alla omständigheter utsatta för exakt samma
tryck.
En serie vikter hade iordningställts, vilka,
placerade på ena vågskålen, giva (nominellt) trycken
0,2, 0,4, 0,6, 0,8, 1,0, 1,2, 1,4, 1,6. 1,8, 2,0 gram/cm2.
Dessa vikter voro tillverkade med en noggrannhet
av 0,1 gram, vilket är fullt tillräckligt, då man
betänker att 0,5 gram fordras för det största tillåtna
felet: O,001 gram/cm2 på en area av 500 cm2.
Man använde följande kombinationer:
Nom. tryck P Kombination
0,2 98,4 gr. 98,4
0,4 196,7 196,7
0,6 295,1 295,1
0,8 393,5 393,5
1,0 491,9 393,5+- 98,4
1,2 590,2 393,6+295,1
1,6 787,0 393,5+295,1+ 98,4
1,8 885,3 393,5+295,1 + 196,7
2,0 983,7 393,5+295,1+196,7 + 98,4
Varje försöksserie gick från 0 —2,o —>- 0; med
vikten P först på den ena vågskålen A därefter på
den andra vågskålen B.
Påläggandet av vikterna måste ske med en viss
omsorg. Vågen bör helst vara försedd med en
lämplig arreteringsanordning, vilken tyvärr i detta fall
saknades. Det kan sålunda icke undvikas, att
vågskålarna under påläggningen utföra svängningar,
som kunna medföra osymmetrisk fuktning av väggen.
Man iakttager emellertid lätt i tuben vad som
inträffar och sörjer i varje fall genom in- och
utblås-ning av luft för att båda klockorna fuktas likt högt
över jämviktslägets vattenlinje, innan den slutliga
inställningen göres. Avläsningen av instrumenten bör
icke göras förrän man övertygat sig om att
jämviktsläget är stationärt, och att alla vågor utdämpats.
Med dessa försiktighetsmått bör ett visst tryck kunna
iordningställas på 2 à 3 minuter.
Uppställningsplatsen bör givetvis vara väl
skyddad för drag och hastiga temperaturväxlingar. I
övrigt bör man iakttaga samma försiktighetsmått
som vid vägning i allmänhet, och speciellt mellan
varje serie (tryck — 0) noga kontrollera alla
instrumentens O-punkter.
Mätningsresultat.
Fig. 7—11 visa samtliga observationer för
instrumenten II och III, varav tydligt framgår deras
olikartade karaktär. Instrument II avläses av olika
observatörer olika, likaså instrument III, dock synes
skillnaden i fråga om III vara på det hela taget konstant
för alla tryck. Detta måste då rimligtvis bero på en
konsekvent fysiologisk skillnad: olika personer
uppfatta koincidensen av bild och spegelbild något olika.
—- Detta är överraskande, ty varje observatör
inställer även sitt 0-läge, och resultatet borde därför
bli oberoende av hans personliga uppfattning.
Spridningen av försökspunkterna (fig. 7—9) synes
vara oberoende av trycket. Vid varje tryck har
sålunda ett medelvärde tagits, och differenserna från
dessa medelvärden ordnats i form av felkurvor (fig.
13) på vanligt sätt. Ett större observationsmaterial är
här strängt taget önskvärt, likaväl torde dessa
felkurvor ge en god jämförelse mellan instrumenten II
och III. Om vi då, trots det knappa materialet, gå
ett steg längre och jämföra instrumentens sannolika
fel med de av fabrikanten framhållna
avläsnings-möjlig het erna, erhålles följande intressanta resultat:
Skalan på instrument II kan inställas på 0,005 cm.
Sannolikheten att begå ett fel mindre än ± 0,005 cm
med instrument II vid en avläsning är omkring 0,8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
