Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 25 okt. 1930 - Tävlingen om ny trafikled Skeppsbron—Blasieholmen—Nybroplan i Stockholm - Notiser - Institutet för högspänningsforskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
ser han, att slottsomgivningarna i vidaste bemärkelse
ännu återstå att ordna, och att förbindelseleden
mellan Skeppsbron och Blasieholmen bör ingå som
ett led i detta,
I prisnämndens utlåtande framhålles vidare
kraftigt nackdelarna av en bro ur utseendesynpunkt.
Att staden går förlustig vissa skönhetsvärden genom
en bro i denna trakt är uppenbart, men i
prisnämndens utlåtande framhålles icke tillräckligt, att genom
en sådan, om den rätt inpassas i omgivningen, även
nya skönhetsvärden kunna skapas. Även bör den
vackra utsikt, som skulle beredas dem, som passera
över en bro i Logårdstrappans förlängning, mera
beaktas och jämföras med den oangenäma färden i en
tunnel.
Prisnämnden föreslår, att man i enlighet med
förslag nr 10 först bygger en tunnel för
spårvägstrafiken, och att därefter, när så erfordras, en tunnel
anlägges för även gatutrafik. Då tävlan enligt
programmet är en idétävlan, och då prisnämnden
föreslår, att den utbyggnadstanke, som förslaget nr 10
representerar, skall läggas till grund för
anordningarna i trakten, anser stadsplanedirektören, att det
varit rättvist, att förslaget nr 10 tilldelats ett
betydligt högre pris än förslaget nr 21.
Herr Lilienberg är ense med prisnämndens flertal i
det avseendet, att för närvarande endast bör komma
till utförande en tunnel för spårväg i ungefär det
läge, som förslaget nr 10 angivit. Han anser
emellertid detta vara en nödfallsutväg. Effektivare och mera
ekonomiskt hade varit att nu bygga en bro i
Logårdstrappans förlängning över till Nationalmuseiparken,
och att detta brobygge inkomponerades i ett förslag
till ordnande av slottsomgivningarna i dess helhet,
varvid jag räknar även Blasieholmen såsom hörande
till dessa. Att stadsplanedirektören nödgats biträda
prisnämndens flertals mening att bygga endast en
spårvägstunnel har berott dels av att i tävlan icke
framkommit något gott förslag till bro, dels av att
vi för närvarande befinna oss i en så stark
brytningsperiod i arkitektoniskt hänseende, att tiden icke
lämpar sig för ingrepp i så känsliga stadspartier som
omgivningarna till slottet, vadan ett uppskov med
den defintiva lösningen synes honom motiverat.
Sådant uppskov erhålles genom byggande av en
spårvägstunnel. I övrigt hänvisar han beträffande sakens
trafiktekniska sida till 1928 års generalplan.
I överensstämmelse härmed anser
stadsplanedirektören, att vidare utredningar böra inriktas på
spårvägstunnelns framtida komplettering icke blott med
en tunnel utan även alternativt med en gatubro.
Spårvägstunneln bör därför så förläggas, att den icke
lägger hinder i vägen för framtida bro- eller
tunnel-förbindelse. Han anser det nämligen vara vår
skyldighet mot framtiden att hålla alla möjligheter öppna
för denna att lösa en uppgift, som vi icke kunnat
bemästra.
Gatudirektör Sundblad framhåller att i
prisnämndens utlåtande är angivet, att förutsättningen föt
en tillfredsställande trafiklösning är sämre för en
bro från Skeppsbron mot Kungsträdgården än för
andra föreslagna trafikleder. Visserligen har icke
någon av de tävlande lyckats att på ett gott sätt
lösa detta trafikproblem, men då han anser, att man
även för detta broläge kan finna en fullt
tillfredsställande lösning, föreslår han att vid ärendets
fortsatta behandling jämsides med uppgörandet av
tunnelförslag även utarbetas ett förslag till bro från
Skeppsbron mot Kungsträdgården med ny trafikled
genom Blasieholmen till Nybroplan, så att man får
detta viktiga och svåra trafikspörsmål fullt
jämförligt belyst ur alla synpunkter.
NOTISER
Institutet för högspänningsforskning. De av
kommunikationsministern tillkallade sakkunniga för
utredning av frågan om upprättande av ett svenskt institut
för högspänningsforskning ha i dagarna ingivit sin
utredning.
Genom tidigare meddelanden i Teknisk tidskrift
(häfte 7, sid. 98, häfte 15, sid. 214, och häfte 27, sid.
416) torde motivet till frågans upptagande av
statsmakterna vara väl känt för våra läsare, och vi skola
här blott referera de sakkunnigas förslag i frågan.
De sakkunniga, som övervägt olika alternativ i
fråga om institutets inordnande i statsorganisationen
samt dess förläggning, ha enhälligt anslutit sig till det
yttrande tekniska högskolans lärarkollegium avgav till
riksdagen med anledning av de därstädes väckta
motionerna om upprättande av ett statens institut för
högspänningsforskning och vilket yttrande gick ut på
att ett dylikt institut borde förläggas till Uppsala och
anknytas till universitetet därstädes. Som skäl härför
anföres bl. a. att nödvändig anslutning kan erhållas
till ett flertal för undersökningarna lämpliga
högspänningsledningar, att de byggnader, instrument och
anordningar, vilka tillhöra vattenfallsstyrelsens
anläggning i Husbyborg, kunna överflyttas till det blivande
institutet, att vid universitetet finnas institutioner,
vilka arbeta på institutet angränsande forskningsom-
råden, varigenom ett ömsesidigt utbyte av resultat och
erfarenheter kommer att befordras, samt att tillfälliga
arbetskrafter med nödig utbildning kunna förvärvas
bland de studerande vid universitetet.
Härtill kommer ett ur ekonomisk synpunkt mycket
-viktigt skäl för institutets förläggning till Uppsala.
Redan år 1918 erhöll nämligen Uppsala universitet av
ingenjör B. John F. Andersson en om ovanligt
förutseende vittnande donation för upprättande av ett
dylikt institut i samband med en professur i
elektricitetslära med särskild hänsyn till atmosfäriska urladdningar.
Donationen utgöres f. n. av ett kontant kapital av ca
200 000 kr., vartill kommer värdet av fastigheter med
400 000 à 500 000 kr. Donationsmedlen äro enligt de
sakkunnigas beräkningar ännu ej tillräckliga för
institutets upprättande och drift, men enligt provisoriska
beräkningar skulle universitetet om ca 10 år vara i
stånd att driva institutet uteslutande med fondens
medel.
Institutets uppgift skulle bliva att genom praktiska
försök och teoretiska undersökningar befrämja den
vetenskapliga forskningen inom professurens
ämnesområde, varvid särskild uppmärksamhet även bör ägnas
åt frågan om lämpliga anordningar för förebyggande
av de skadeverkningar som elektriska överspänningar
kunna åstadkomma. Institutet bör i sin verksamhet
underhålla förbindelser med de statens verk och
inrättningar, som hava intresse av dessa problem, samt
med andra för högspänningstekniska frågor
intresserade. Denna intresseförbindelse har tänkts som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
