- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
633

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1930 - Idétävlingen om Västerbron i Stockholm, av Ernst Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1.1 oKT. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

633

Men även i vertikalled är bågarnas
knäcksäker-het otillräcklig, enligt vad en senare och noggrannare
undersökning givit vid handen. Knäcklängden av en
treledsbåge kan för flacka bågar antagas till 0,576
av spännvidden. I föreliggande fall blir således
lk — 0,576 X 149 = 86 m. Med en tröghetsradie av
1,27 m blir slankhetsgraden lkji — 86/1,27 = 67 och
den tillåtna knäckspänningen ok = 840 kg/cm2 för
enbart tryck. I ett gränsfall, då tryckpåkänningen
vid kombinerat tryck och böjning närmar sig den
tillåtna knäckpåkänningen för enbart tryck, kan som
varje "van och kunnig konstruktör bör veta", för att
citera professor Ljungberg, den vanliga formeln för
beräkning av påkänningen

1 P M
°=A+W

icke mera tillämpas. Tyvärr sakna vi ännu i våra
beräkningsnormer en lämplig och allmänt antagen
regel för beräkning av påkänningen i sådana fall,
men i de nya tyska beräkningsnormerna bl. a. finnas
föreskrifter härom, och i det under utarbetande
varande svenska förslaget till nya normalbestämmelser
för järnkonstruktioner till broar m. m. föreslås för
detta ändamål följande formel:

(P M \ nPf l\.
a™-n\A + W) + WPh-nP
där de ingående kvantiteterna hava följande
betydelse:

P = tryckkraften,

M = det största yttre momentet beräknat utan
hänsyn till utböjningen,
n = säkerhetsgraden,
A = stångens tvärsektionsarea,
W = stångsektionens motståndsmoment,
Pk — stångens brottbelastning för vanlig knäckning,
† — totala utböjningen under inverkan av enbart
momentet n M.

Med en säkerhetsgrad av n — 2 får icke för något
belastningsfall största belastningen överstiga
materialets sträckgräns.

I föreliggande fall blir med P — 3 830 ton; W =
= 0,468 m3; P/A = 848 kg/cm2; M/W = 580 kg/cm2;
ii — 2; Pk/A — 2 520 kg/cm2 och † = 0,12 m.
„ o M9R 2-3830.0,12/ 2520^ _\ 1__

†........ 0,468 \2 520—• 848/10

= 2856 + 604 = 3460 kg/cm2.

Det konstruktionsmaterial St. 50, som professor
Ljungberg själv föreslagit för bågarna, har enligt
programmet sträckgränsen liggande vid 3 000 kg/cm2.
Maximipåkänningen av kombinerat tryck och böjning
är sålunda 16 % för hög enligt ovanstående
beräkningsmetod, som för övrigt synes vara ganska nära
besläktad med den, som professor Ljungberg
publicerat i sina avhandlingar i detta ämne i Tekn. tidskrift
1915 och 1919.

Redan den omständigheten, att tillåtna
knäckpåkänningen vid enbart tryck överskridits (jfr ak = 848
kg/cm2 beräknad och <yk = 840 kg/cm2 tillåten
påkänning) borde hava varit tillräcklig för en erfaren
statiker att inse, att en på detta sätt dimensionerad
båge måste vara för svag, när densamma därjämte
hade att upptaga ett böjningsmoment, som förorsakar
en ytterligare påkänning av 580 kg/cm2. Det borde
nämligen vara självklart, att om en tryckt stång med

den slankhetsgrad, varom det här är fråga, är fullt
utnyttjad för knäckning enbart, så måste
dimensionerna och jämväl materialåtgången ökas, därest
densamma därjämte skall kunna motstå en till
storleksordningen med normalkraften jämförlig
böjningspåverkan, utan att säkerhetsgraden därigenom minskas.
Visserligen befinner sig professor Ljungberg i
förnämt om ej fullt så bornerat sällskap i fråga om
denna beräkningsdetalj, ty så gott som alla
författare till bågbroar av denna typ hava gjort sig
skyldiga till samma misstag, men det utgör ju intet skäl
för professor Ljungberg att sätta sig på sina höga
hästar, även om påpekandet av detta förhållande
skulle gå hans "hållfasthetsära" något för nära.

Härav framgår sålunda, att de stora bågarna i det
omhandlade förslaget icke besitta tillräcklig
styvhet vare sig i sidoled eller i vertikalplanet.

Vidare har professor Ljungberg gjort sig stor
möda för att bevisa, att den av honom beräknade
kostnadsskillnaden på ca 3 mill. kronor mellan den
bågbro, han föreslagit (här avses närmast
järnalternativet), och andra likartade bågbroar skulle till stor
del bero på ett "nytt uppslag på
brobyggnadstekniska området". Detta högst anmärkningsvärda
resultat skulle uppnås bl. a, genom minskning av
momenten i bågarna, som tillämpningen av det nya
uppslaget påstås skola medföra.

Då denna vid första påseendet nog så bestickande,
men till sin verkliga innebörd fullkomligt
vilseledande framställning av det föreliggande
broproblemets ekonomi utgör kärnpunkten i den framkomna
kritiken mot prisnämndens värdesättning av
tävlingsförslaget "norr-söder", nödgas jag uppehålla mig
något utförligare vid denna fråga.

Efter att hava analyserat olika bågkonstruktiöners
för- och nackdelar ur skilda synpunkter säger
professor Ljungberg vidare, att det är mot den sålunda
skisserade bakgrunden, som man bör se hans som
nytt uppslag betecknade konstruktionsförslag. Vari
består då detta s. k. nya uppslag? Jo, helt enkelt
däruti, att en inspänd båge förvandlats till en
avkortad treledsbåge med avståndet mellan
anfangs-lederna = 0,8 l, vilken stöder mot inspända
anfangs-konsoler, vardera med en längd av 0,10 l, där l är
den oledade bågens spännvidd. Genom upplösning
av den inspända bågen reduceras maximimomentet i
den förkortade bågen till 64 % av motsvarande
moment för en oavkortad treledsbåge. Genom att
vidare jämföra l:sta pristagarens förslag med 217 m
spännvidd på bågarna och en spännvidd på 186 m,
som professor Ljungberg slutligen påstår sig hava
räknat med i sitt förslag, så reduceras momentet —
jag förmodar nämligen, att det fortfarande är
momentet, som avses — av denna anledning till 70 %.
Jämte vinsten på grund av den avkortade
treleds-bågen, skulle sålunda momentreduktionen uppgå till
sammanlagt 45 %, vilket förhållande enligt professor
Ljungberg utgör förklaringsgrunden till, att hans
förslag enbart ifråga om det stora bågspannet blir 0,5
à 1,0 mill. kronor billigare än motsvarande
prisbelönade förslag. Till detta märkliga resultat, en
sammanlagd besparing av ej mindre än 55 %, har
sålunda den förkortade treledsbågen — det nya
uppslaget — bidragit med 36 % och reduktionen av
huvudspännvidden i förhållande till pristagarnas
förslag med ytterligare 19 %.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0645.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free