Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1930 - Idétävlingen om Västerbron i Stockholm, av Ernst Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
TEKNISK TIDSKRIFT
13 sept. 1930
/6.40
/Q7.20
/6.40 |
Fig. 5. Austerlitzbron, Paris.
Vad då först det nya uppslaget beträffar, så är
detta ingalunda nytt, som också professor Kreuger
framhöll i sitt yttrande vid teknologföreningens
sammanträde. Han sade sig hava kännedom om en
sådan konstruktion sedan 10 år tillbaka och hade
jämväl själv använt sig av densamma vid något tillfälle.
Professor Kreüger skulle hava kunnat tillägga, att
idén att bygga treledsbron med utkragade konsoler
är av gammalt datum. Redan 1904—05 byggdes
Austerlitzbron i Paris efter detta system (fig. 5) och
år 1910—11 utfördes Vilainebron vid La Roche
Bernard (fig. 6) efter samma system, båda järnbroar med
betydande spännvidder. Den senare, som har ca 190
m huvudspann, representerar för närvarande
Frankrikes största landsvägsbro, vad spännvidden
beträffar.
Förvånansvärt är endast, att en så kunnig
konstruktör som professor Ljungberg svävat i
okunnighet om detta förhållande. Någon principiell olikhet
mellan här föreliggande projekt och de ovan anförda
exemplen, som professor Ljungberg vill göra
gällande, förefinnes icke heller. Någon allmännare
till-lä mpning har systemet emellertid icke fått, enär dess
fördelar ur ekonomisk synpunkt äro ganska
problematiska, som i det efterföljande skall påvisas. (I
andra avseenden däremot kan systemet måhända i
vissa fall medföra en eller annan fördel.)
Det är visserligen riktigt, som professor Ljungberg
säger, att maximimomentet i den förkortade
treleds-bågen reduceras till 64 % i förhållande till en tre-
Vidare har professor
Ljungberg begått det
misstaget, att sätta
likhetstecken mellan den teoretiskt
j^r påvisbara minskningen av
momenten eller
påkänningarna, som dessa framkalla,
och den härav följande
materialbesparingen. Som
varje erfaren konstruktör
vet, så blir den senare
väsentligt mindre än den förra, beroende på att
vissa i den färdiga konstruktionen ingående
konstruktionselement icke minskas i samma
proportion som momenten och normalkrafterna.
Materialbesparingen blir därför väsentligt mindre än
15 %. Härtill kommer att ledernas utförande är en
dyrbar konstruktionsanordning, som i någon mån
höjer enhetspriset för en treledsbåge i jämförelse
med bågar med mindre antal leder och oledade bågar.
Med hänsyn taget till alla inverkande faktorer kan
kostnadsbesparingen på grund av det "nya
uppslaget" därför i bästa fall icke uppskattas till mer
än högst 6 %. Denna besparing kan dock bättre
ernås genom användande av en annan
bågkonstruktion.
Jag övergår sedan till den viktsbesparing, som
vunnits genom reduktion av huvudspännvidden från
217 m, som l:ste pristagaren föreslagit, till 186 m
i förslaget "norr-söder". Spännvidden 186 m, som
omtalas på ett eller möjligen två ställen i den
tekniska beskrivningen och som nu går igen i
professor Ljungbergs redogörelse är. som förut nämnts,
en fingerad spännvidd, som ingenstädes återfinnes å
förslagsritningarna. Enligt de senare är avståndet
mellan konsolernas teoretiska inspänningspunkter
175,8 m, som i det föregående påvisats, och
avståndet mellan anfangslederna är 149.0 m. Den
reducerade treledsbågens spännvidd är sålunda omkring
0,85 l och konsolerna 0,15 l i stället för 0,8 l resp.
0,2 l i förhållande till huvudspännvidden, som angives
Fig. 6. Vägbro över Vilaine yid La Koche Bernard, Frankrike.
ledsbåge med oavkortad spännvidd, men
maximimomentet i konsolerna däremot blir i det närmaste lika
med maximimomentet i den oavkortade treledsbågen.
Å andra sidan förbigås med tystnad, att
normalkrafterna praktiskt taget äro lika stora och oberoende
av anfangledernas inflyttning. I föreliggande fall
uppgår påkänningen av normalkraften till 60 % och
av momentet till 40 % av maximipåkänningen. Den
senare minskas sålunda icke med 36 % som
professor Ljungberg påstått, utan endast med ca 15 %.
i redogörelsen. Den enda hållpunkten från
ritningarna på måttet 186 m är avståndet mellan
ändpor-talerna på det stora bågspannet, som synes vara
omkring 186 m, men detta har ju ingenting direkt med
bågarnas spännvidd att göra. Är det måhända ?å,
att stora bågspannet ursprungligen projekterats med
175,8 m, men att författaren sedermera i
beskrivningen ändrat denna till 186 m, då han till äventyrs
funnit, att denna senare vore lämpligare att
argumentera med, eller har författaren tagit med så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
