Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1930 - Notiser - Den praktiska realskolan - Arbetsfredskommittén - Ännu en sorts syntetiskt trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1 okt. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
637
över de skolsakkunnigas betänkande och vilket yttrande
på väsentliga punkter skiljer sig från det förslag som
framlagts av de övriga kommitterade.
Industriförbundet hyser nämligen uppfattningen, att
den föreslagna reformen knappast kan anses påkallad
av hänsyn till något önskemål från industriens sida.
För flertalet platser i industriell verksamhet måste i
första rummet krävas andra kvalifikationer, än vad den
föreslagna praktiska realexamen skulle garantera,
framförallt praktisk yrkeskunnighet. Avgångsåldern från
den praktiska realskolan, 17—18 år, kan anses vara väl
hög, när det gäller att lära sig ett yrke, och åtminstone
inom sådana yrken som kräva flera års lärotid bör
denna vara undangjord före värnpliktstiden.
Industriförbundet påpekar vidare, att under de
senare åren olika yrkesorganisationer liksom förbundet
självt på andra vägar sökt lösa frågan om utbildning
av underbefäl inom industrien. Bland industriens
representanter råder för övrigt ganska allmänt den
uppfattningen, att tillgången på arbetskraft med
handelsskoleutbildning, fackskolebildning och realskolebildning är
större än det befintliga behovet, varför man bör vara
försiktig med åtgärder, som i någon högre grad komma
att öka denna kategori.
Slutligen har industriförbundet ansett sig böra
framhålla, att, därest det skulle ur allmän synpunkt prövas
lämpligt att genomföra de sakkunnigas förslag, reformen
ej bör vidtagas förrän dess ekonomiska konsekvenser
för stat och kommun blivit allsidigare utredda.
Industriförbundet vill för sin del söka förklaringen
till att de kommunala anstalterna för yrkesutbildning
fått ett mindre elevmaterial än beräknat i den
omständigheten, att dessa anstalter voro avsedda att bliva ett
teoretiskt bildningskomplemerit till ett genom lag
ordnat lärlingsväsen, men att den tilltänkta lärlingslagen
ej kommit till stånd.
Industriförbundet erkänner emellertid, att språnget
mellan den på folkskolan byggande lägre
yrkesundervisningen och de på realskolan byggande tekniska
gymnasierna och fackskolorna är för stort. Förbundet förordar
därför en undersökning av, huruvida icke de
yrkesbestämda högre folkskolorna under en ny benämning
lämpligast böra inbyggas i det kommunala
yrkesskoleväsendet för att där fylla ut den nämnda luckan. Genom en
sådan reform skulle det kommunala yrkesskoleväsendet
göras tillgängligt på ett bättre sätt än nu även för den
ungdom, som efte-r slutad folkskola ännu några år
bereda sig för inträde i det praktiska livet. Och detta
skulle kunna ske i en skolform som lät de unga komma
ut i praktisk verksamhet ett år tidigare än enligt de
sakkunnigas förslag och som helt inriktade sig på att
giva en förberedande utbildning av mera allmänt
facklig natur för industriens och affärslivets behov.
Arbetsfredskommittén. Den av
arbetsfredsdelegationen tillsatta permanenta arbetsfredskommittén, i vilken
som bekant landshövding Oscar von Sydow,
arbetsgivareföreningens verkställande direktör Hjalmar von
Sydow, direktör Hugo Hammar, landsorganisationens
ordförande Edvard Johansson och dess sekreterare
Fritiof Ekman äro ledamöter, har den 2 oktober avgivit
sin första rapport, vilken i dagarna utkommit i tryck.
I denna framhålles inledningsvis det intresse som i
allmänhet visats den av arbetsfredsdelegationen i
september 1929 utgivna och sedermera i en stor upplaga
distribuerade rapporten. Kommittén anser, att denna
bidragit till att främja intresset för och befordra insikten
om betydelsen av ett gott samarbete mellan
arbetsgivare och arbetare. Under senare tid har man bl. a.
kunnat konstatera, att det gemensamma arbetet för
förebyggande av olycksfall eller ohälsa i arbetet visats ökat
intresse. Antalet arbetsställen, där s. k. arbetarombud
för detta ändamål utsetts, uppgick år 1928 till 824, därav
714 under yrkesinspektörernas och 110 under yrkesin-
spektrisens tillsyn. Under år 1929 hade antalet sådana
arbetsställen stigit till 927, därav 786 under
yrkesinspektörernas och 141 under yrkesinspektrisens tillsyn.
Samarbetet på säkerhetstjänstens område har på sina
håll nått mera utvecklade former genom utseende av
säkerhetsingenjör eller organisation av en särskild
skyddskommitté. Ett ökat intresse har också visats för
personalkonsulentinstitutionen. Enligt tillgängliga
uppgifter finnas f. n. personalkonsulenter vid 26 större företag.
Kommittén anser sig sammanfattningsvis kunna
konstatera, att samförståndet mellan arbetsgivare, befäl och
arbetare under den period som rapporten avser varit i
stort sett gott. Denna period har också utmärkts av
övervägande gynnsam konjunktur för den svenska
industrien med relativt god arbetstillgång. Inför den
lågkonjunktur som f. n. hotar vår industri har kommittén
. till arbetsgivareparten riktat maningen att upprätthålla
kontakt med de anställda arbetarna, informera dem om
den inverkan det egna företaget kan röna av
konjunkturförändringen och i så god tid som möjligt förbereda
dem på de förändringar som därav kunna bliva
nödvändiga. Å andra sidan, framhåller kommittén, är det också
angeläget, att arbetarna bemöda sig om att beakta de
sakliga skäl som ligga till grund för dylika förändringar.
Till rapporten, som avslutas med en redogörelse för
vad som åtgjorts för utbildning av det högre och lägre
arbetsbefälet i sociala och ekonomiska frågor och varom
vi tidigare lämnat meddelanden, samt för den allmänna
upplysningsverksamheten i dessa ämnen, är fogad en
bilaga, berörande samförståndssträvandena utanför
Sverige. Största delen av denna utgöres av en
ursprungligen för internationella arbetsbyrån utarbetad
redogörelse för de industriella förhållandena inom
Zeiss-verken.
Ännu en sorts syntetiskt trä. Det börjar nu finnas
åtskilliga fabrikat att välja på inom den grupp
byggnadsmaterial, som här i landet vanligen ehuru något
oegentligt kallas "träfiberplattor" men för vilka tyskar och
amerikaner skapat de mera adekvata benämningarna
"Kunstholz", resp. "synthetic lumber". De äldsta av de
hithörande materialen torde vara "celotex", vilket
framställes av sockerrörsfibrer, men hos oss äro av naturliga
skäl träfibermaterial, såsom "masonite", "insulite" m. fi.
mera kända. Det torde vara bekant, att man på
åtminstone ett håll i Sverige experimenterat med att förädla
halm till grövre papp för emballage o. d., och det kan
därför vara av intresse att taga del av resultaten av det
arbete man i Amerika nedlagt på framställning av
syntetiskt trå av majshalm.
I "Mechanical Engineering" (sept. 1930) ha O. R.
S\?ee-ney och Robert Winfrey lämnat en rätt vidlyftig
redogörelse för det nya materialet, kallat "maizolith", vilket
sannerligen besitter anmärkningsvärda egenskaper.
Om man kokar majskolvar eller majshalm med
lämpliga reagens, t. e. soda, och tvättar massan samt därefter
finmal den, så att den fibrösa strukturen ej kan
upptäckas ens i mikroskop, och därefter ånyo upphettar
massan, erhålles ett geléliknande ämne. Om detta
långsamt får torka in vid låg temperatur, fås ett ämne,
maizolith, som är tätare och hårdare än teakträ och
segare än guajakträ. Följande hållfasthetssiffror anföras
för materialet:
Tryckhållfasthet, kg/cm* ................ 845—1 220
Skjuvningshållfasthet, kg/cm-’ ............ 545
Draghållfasthet, kg/cm-’ .................. 1 125—2 675
Sträckgräns, kg/cms ..................... 350—700
Hårdhetstal enl. Brinell .................. 15,2—28,9
Specifik vikt ............................ 1,3—1,5
Elektrisk genomslagsspänning i V vid 0,025
mm tjocklek ........................... 125—200
Vattenupptagning under 24 timmar, i % av
ursprungliga vikten .................... 22—34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
