Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1930 - Notiser - Ny maskinteknisk kurs - Reseberättelser - Tekniska föreningar - Norrköpings polytekniska förening, av Br. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 nov. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
639
kurs i Eskilstuna efter samma principer som den första.
Undervisningen skall bedrivas efter en av
maskinindustriens arbetsgivare och mekaniska
verkmästareförbundet uppgjord plan. Kursen skall således meddela
sådana kunskaper, som jämte praktisk erfarenhet fordras
inom maskinindustrien speciellt av verkstadsförmän och
verkmästare. Kurstiden blir fyra månader med början
i januari nästa år. Undervisningstiden blir i medeltal
5—6 timmar per dag. Framstående ingenjörer och
fackmän komma att medverka som föreläsare.
Kursavgiften är 200 kr. Ett mindre antal stipendier
ha på hemställan av verkmästareförbundet ställts till
förfogande av Sveriges verkstadsförening för väl
meriterade sökande. Inträdesansökan liksom event.
stipendieansökan skall ställas till "Kommittén för
maskinindustriens förmanskurser", Maskinindustriföreningen,
Stockholm 16, samt vara insänd före den 15 nov.
Reseberättelser. Följande reseberättelser ha
inkommit till tekniska högskolans bibliotek, där de finnas
tillgängliga för intresserade: Gewertz, Charles,
Reseberättelse över elektrotekniska studier i U. S. A. under
tiden augusti 1927—juni 1930, 51 + 3 sid., 6 bil., varav
1 sep. i Teknisk tidskrift Elektroteknik 1929: H. 6, samt
2 i Industritidn. Norden 1930: Nr 15—16 (med innehåll:
Några nyheter från den amerikanska bilindustrin i
samband med januari-utställningen i New York, Boston och
Chicago). Sthlm d. 10 aug. 1930. 4:o. Litogr. —
Höglund, Bo, Berättelse över sockerteknisk studieresa i
Förenta staterna och på Cuba 1927—1929. 66 sid., 3 textfig.,
3 pl. Karpalund 1930. 1. fol. (Maskinskr.) — Larsson,
K. H., Reseberättelse. Iakttagelser gjorda under en
studieresa i Tyskland, Holland, England och Skottland
sommaren 1929. 23 sid., 8 fig—pl. U. o. o. u. å. 1. fol.
(Maskinskr.) — Söderlund, Kurt, Reseberättelse över
studieresa till England och Skottland 1928 (för att
därstädes studera skeppsbyggeri). 27 sid., 22 textfig., 2 pl.
Malmö 1928. 1. fol. (Maskinskr.) Densamme,
Reseberättelse över studieresa till Tyskland och Holland 1929
(för att därstädes studera skeppsbyggeri). 19 sid., 18
textfig., 1 pl. Malmö 1929. 1. fol. (Maskinskr.) —
Wejnarth, A., Beiträge zur Kenntnis der elektrothermischen
Zinkgewinnungsmethode. (Utg. med understöd av
"Jern-kontorsfonden för bergsvetenskaplig forskning".) 146
sid., VII, 21 textfig. Sthlm 1930. 8: o. — Markman, B. G.,
Arbetssättet och ekonomien å några anläggningar för
energiöverföring med komprimerad luft vid gruvor i
mellersta Sverige. U. o. o. u. å. 4:o. (Maskinskr.) (Utg. med
understöd av "Jernkontorsfonden för bergsvetenskaplig
forskning".) — Wästlund, G., Berättelse över studieresa
sommaren 192.9 med resestipendium ur C. Nyströmers
fond från Kungl, tekniska högskolan. 43 sid., 62 fotogr.,
7 handritn. i texten. Sthlm 1929. 1. fol. (Maskinskr.)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Norrköpings polytekniska förening
höll sammanträde den 26 sept. 1930 under
ordförandeskap av stadsingenjör John E. Pettersson, varvid
överingenjör Heineman, Stockholm, höll föredrag om
"Rumsuppvärmning genom takstrålare". Talaren inledde sitt
föredrag med att påpeka, att känslan av värme eller köld
beror på den värmemängd som tillföres huden, där
känselnervernas spetsar huvudsakligast äro belägna. I
kroppens inre äro vi mindre känsliga för temperaturen
och det spelar sålunda för vår känsla av värme mindre
roll om vi inandas något varmare eller kallare luft.
Tvärtom är det allom bekant att det största
välbefinnandet inträder, då man vistas i jämförelsevis sval luft
och samtidigt utsättes för tillräcklig stark solstrålning.
På högt belägna, snöhöljda bergtoppar kan man sålunda
under soliga dagar vistas i tämligen tunna kläder även
när temperaturen är låg. Vidare är det bekant, att en
sval vårdag med stark sol är betydligt behagligare än en
varm sommardag utan sol.
Den som flyttar från en kakelugnsuppvärmd bostad
till en med värmeledning blir väl sällan så tillfredsställd
som han tänkt sig. Den moderna anordningen alstrar
damm och man måste i den moderna våningen’ hålla
högre temperatur. Detta beror på att i kakelugnseldade
rum värmen till stor del fördelas genom strålning, under
det att värmeledningens radiatorer huvudsakligen lämna
sitt värme till luften som sedan genom överföring
meddelar värmen till personer och föremål i rummet.
Strålningsvärmet är sålunda bättre och behagligare än
överföringsvärmet. I naturen få vi såväl värme som ljus
uppifrån och man har ju alltid ansett naturligt att vid
anordnandet av konstgjord belysning låta denna komma
uppifrån. Varför skall man inte gå samma väg då det
gäller värme?
Ingenjör Heineman redogjorde för hur radiatorer
skulle placeras i taket och konstaterade att man i många
fall gått in för sådan placering i England där man
räknar med en mycket stor besparing i värmekostnaden
genom att all värme kommer personer och föremål till
nytta och man ej behöver värma upp rumsluften så högt.
Förutom ekonomisk besparing kan man också som en av
det nya systemets fördelar räkna det ökade
välbefinnandet som takstrålar medföra för personer som vistas i
rum uppvärmda på detta sätt.
Ordföranden framförde föreningens tack till
överingenjör Heineman för det utmärkta föredraget, som satt
oss i stånd att göra bekantskap med ett märkligt och
epokgörande förslag.
Efter sammanträdet samlades deltagarna till suüé med
nachspiel.
Br.
Skånska ingenjörsklubben
höll den 26 september ett talrikt besökt sammanträde på
Kungsparkens restaurang i Malmö. Förhandlingarna
leddes av ordföranden direktör H. G. Evers, som i sitt
hälsningstal erinrade om den över hela världen ’omtalade
upptäckten av kvarlevorna efter Andrées
nordpolsexpedition 1897 och meddelade, att klubbens ledamöter kunde
mot en avgift av 3 kr. medfölja ångfartyget Hälsingborg,
som den 29 september skulle gå ut i Sundet för att
eskortera kanonbåten med polarhjältarnas stoft, varvid även
en krans från Skånska ingenjörsklubben skulle
överlämnas. Bland de på föredragningslistan upptagna
föreningsangelägenheterna märktes val av funktionärer för.
år 1931. Det av valberedningen uppgjorda förslaget blev
utan diskussion enhälligt antaget. Till. ordförande
valdes sålunda direktör H. G. Evers, till förste och andre
vice ordförande resp. direktör H. M. Molin och direktör
G. Edlund, till styrelseledamöter i övrigt bergsingenjör
I. Erichs, disponent S. Kärfve, ingenjör F. V. Sundström,
överingenjör Ch. Birch-Jensen, civilingenjör C. Lamberg
och ingenjör G. Orrghen. Suppleanter blevo disponent A.
Th. Höglund, civilingenjör N. Kjellström, stadsarkitekt
A. Stoltz, yrkesinspektör R. Benning, ingenjör L. Bohlin
cch lektor C. A. Bergström. Till revisorer utsågos
civilingenjör A. Jerdén och civilingenjör V. Flensburg
med civilingenjör V. Månsson som suppleant. Till
sammankallande ledamöter inom resp. fackkommittéer valdes
för elektroteknik ingenjör E. Rydholm, för
husbyggnadskonst arkitekt Y. Herrström, för kem. teknologi ingenjör
O. Bengtsson, för maskinteknik lektor C. A. Bergström,
för väg- och vattenbyggnadskonst hamndirektör G.
Edlund, för allmänna ärenden lektor N. Åkesson och för
ceremoniutskottet förste stadsingenjör E. B. Hübe.
Ordet överlämnades därefter till hamndirektör G.
Edlund, som höll ett med ljusbilder illustrerat föredrag om
Farlederna i Öresund och deras tekniska förbättring.
Östersjöns väldiga nederbördsområde med floder från
Sverige, Finland, Ryssland, de Baltiska staterna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
