Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1930 - Snöförhållandena i Sverige, av B. Hedemo och G. Wersén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
TE K NIS K TIDSKRIFT
20 dec. 1930
Sangisäns och
Ràneülvs omr
I
-1317
Haparanda
Piteülvs omr.
_ir
" Gavleåns omr.
Yl
Dalälvens omr. ^
W / Vis
’ ’/s Wi
Fig. 1 a. Snötäckets medelvattenhöjd i cm vid månadsskiftena.
täcket sällan högre spec. vikt än 0,4, ett värde som är
vanligt för skare, bildad efter töväder. För flen (is
av snösörja) på marken erhålles i regel en spec. vikt
av 0,7. För snötäcke under hög vintern antages som
ett ungefärligt genomsnittsvärde 0,2 och för snötäcke
under eftervintern 0,25. Genom att multiplicera de på
figuren meddelade värdena för vattenhöjden med
5 à 4 kan man alltså erhålla ett begrepp om deras
motsvarighet i snödjup.
Figuren ger exempel på vintrar med ovanligt
mycket snö i en del områden och tvärtom i andra.
En del av kurvorna sjunka under högvintern trots
att starkare tö ej förekommit. Detta kan bero på en
företeelse, som här framhålles så mycket hellre
som den är av stor betydelse för väghållningen,
nämligen den avsmältning, som även under
kall högvinter till följd av jordvärmet kan äga
rum från djupa snölager särskilt om snön är lös
och därigenom mera skyddande mot luftens
kyla. Nedrinning i marken uteslutes ej av
tjäle, och frusen mark tinar f. ö. frampå
vintern om snötäcket är tillräckligt djupt och löst.
Vid kyla efter tö kan mark, som tinats, åter
frysa under snötäcket till följd av att snöns
värmeledningsförmåga ökas med den spec.
vikten. Vatteiibortgången från ett mäktigt
snötäcke kan därför vara större under kall
högvinter än längre fram trots värme i luften under
dagen.
På en del ställen stiga kurvorna snabbare än
vad som svarar mot nederbördsvärdena. Denna
avvikelse kan bero på att de senare i regel äro för låga
när de avse snö som fallit vid stark vind, särskilt om
snöfallet varit häftigt och vållat att snön vid
nederbördscylinderns läsida är nära cylinderns öppning.
Trots att kurvorna för snötäckets medelvattenhöjd
alltså ej ens under kalla perioder av vintern alltid
äro parallella med dem för nederbörden, ge de dock
en antydan om snöfallens storlek under högvintern
och även förvintern norrut.
Frekvensen av starka snöfall inom ett och samma
skede av vintern kan, som kurvorna på figuren
åskådliggöra, visserligen variera betydligt år från år,
men i stort sett äro för- och eftervinter snörika och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
