Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 6 dec. 1930 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 nov. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
691
obotlig splittring inom de konservativa samt mellan
dessa och tidningslordernas bägge grupper av
Em-pire-crusaders lär härvid kunna hindra en
konservativ seger. I den nye ledaren för
partiorganisationen, Neville Chamberlain, Sir Austens yngre broder,
har partiet en värdefull personlig tillgång. Många
se i honom den blivande partichefen.
Något omedelbart störtande av den engelska
arbetarregeringen torde icke ifrågakomma — främst
därför att ett regeringsskifte av alla anses olämpligt
under förloppet av de två nu förestående
betydelsefulla konferenserna i London: imperiekonfeyensen
mellan dominions premiärministrar, vilken pågår
sedan i oktober, och den indiska
round-table-konferen-sen, som skall öppnas i London i morgon den 12
november.
Den förra imperiekonferensen, hösten 1926, hade
övervägande konstitutionell betydelse och resulterade
i ett otvetydigt erkännande av dominions fulla rätt
till självstyrelse och deras jämlikhet inom imperiet.
Det blev ett första steg till upprättandet av ett
brittiskt statsförbund av jämnställda nationer, dock
egentligen utan annat legalt bindande
sammanhållnings-medel än "the common allegiance to the crown" —
den gemensamma statschefen och de gemensamma
rikstraditionerna. Bandet mellan riksdelarna är
sålunda numera väsentligen moraliskt, men kan
eventuellt även bli ekonomiskt. Den nu pågående
konferensens huvudintressen äro inriktade åt dett.a håll,
men ovissheten i fråga om moderlandets hållning till
tullproblemen omöjliggöra helt säkert nu uppnåendet
av några omedelbara definitiva resultat.
Konferensens resolutioner äro för övrigt i strängt legal och
formell mening icke bindande för någon, men
självfallet äro de praktiskt taget personligt bindando för
de ledande statsmän, varav konferensen är
sammansatt, och därmed i regel även för deras regeringar.
Samtliga ovan berörda politiska växlingar i Europa
äro i högsta grad betingade av den allmänna
ekonomiska depressionen. Detta är i Europa intet nytt eller
märkligt. Däremot har under senaste månaderna i
Amerika — och både i Nord- och Sydamerika —
politiska omsvängningar inträtt, vilka i långt högre grad
än vad man är van vid från denna kontinent varit
betingade av ett allt starkare känt ekonomiskt betryck.
I Nordamerikas förenta stater ha de i början av
november förrättade sedvanliga vartannat-åriga
kongressvalen resulterat i en mycket stor framgång för
det demokratiska partiet. I såväl senaten som
representanthuset ha de båda stora partierna blivit
jämställda och majoriteten hänger hädanefter på en liten
grupp av oviss partilojalitet. President Hoover kan i
varje fall icke på något sätt anses ha kongressen i
sin hand.
Ännu så länge står striden i Amerika nominellt
mellan de båda väldiga organisationerna, det
demokratiska och det republikanska partiet, men fråga är
om icke de verkligt djupgående motsättningarna
numera stå oförmedlade mot varandra inom partierna.
Detta gäller både striden om förbudet, om
tullpolitiken, om jordbrukarhjälpen och om
arbetslöshetspolitiken. Det är ju dock ej att undra på att det
republikanska partiet, "prosperity"-partiet, som aili id
identifierat sig med goda tider och ekonomisk optimism,
träffas hårdast av misstämningen över det allmänna
betrycket. Även den växande folkliga oppositionen
mot det olycksaliga förbudet går främst ut över det
republikanska partiet, som har de intimaste
förbindelserna med Anti-Saloon-League och de övriga
nykterhetsorganisationerna, Överallt ha de "våta" i den nu
utkämpade valstriden gått starkt framåt. Den
nyvalde demokratiske guvernören i staten New York,
Franklin D. Roosevelt, har öppet uttalat sig för
upphävande av det 18: de amendemendet
(Konstitutionens förbudsartikel), vilket får särskild betydelse, när
man tager i betraktande att Roosevelt betraktas som
sannolik demokratisk presidentkandidat 1932. Ännu
så länge är visserligen kongressens förbudsmajoritet
stor, men opinionsutvecklingens tendens är otvetydig
och det torde ej dröja länge, innan förbudsanhängarna
få börja förskansa sig bakom lagliga formaliteter i
sin kamp mot den stigande "våta" översvämningen.
I fråga om det ekonomiska läget kunna
kongressvalen göra föga till eller ifrån. De nya
tullhöjningarna äro redan stadfästade, vilket icke hindrar
arbetslöshetssiffrornas stigande. Mycket tyder på att
inom kort ett verkligt arbetareparti med bred basis
kommer att framträda och ge en ny karaktär åt hela
det amerikanska partiväsendet. De föregående
misslyckandena för alla "tredje partier" torde icke få
anses a\görande i det nuvarande läget, som uppvisar
drag, vilka hittills aldrig förekommit i U. S. A.
I Sydamerika taga de politiska omkastningarna när
de äro allvarligt menade helst formen av
revolutioner. Våldsamma omstörtningar av regeringsmakten
ha under de sista månaderna ägt rum i Bolivia, Peru,
Argentina och Brasilien. Det började i den
förstnämnda staten, där tidigare på sommaren
presidenten Hernando Siles fördrevs av en militärjunta, som
sedan dess behållit makten. I Peru var läget
allvarligare: den sedan elva år härskande diktatorn —
presidenten Agusto Leguia — en duglig men självrådig
man, som gjort sitt land stora tjänster — störtades
den 25 augusti. Utom den ekonomiska depressionen
synes missnöje med den störtade presidentens
beroende av Förenta staterna ha medverkat till hans fall.
Även i Argentina låg missnöjet med presidenten
Hipolito Irigoyens personliga och senilt nyckfulla
regemente bakom den ganska blodiga revolt i Buenos
Ayres, som den 6 september ledde till presidentens
fördrivande. Här inverkade emellertid otvivelaktigt
i änn’i högre grad än i Peru det svåra ekonomiska
tryck som följt av det svåra prisfallet på alla
Argentinas stora exportvaror: vete, ull, kött, hudar.
Huruvida den nya regeringen, under chefskap av general
José Uriburu, skall bli i stånd att råda bot för dessa
missförhållanden återstår att se.
Omvälvningen i Brasilien fick karaktären av ett
verkligt inbördeskrig. Även här hade depressionen
haft svåra verkningar. De revolutionäras seger över
regeringstrupperna i mitten av oktober och den
hittillsvarande presidenten Washington Luis fördrivande
och ersättande med de revolutionäras ledare general
Vargas har emellertid en mindre personlig karaktär
än fallet var i Peru eller Argentina. Den stora
kaffe-prcducerande sydstaten Rio Grande do Sul har
alltid varit fientligt stämd mot makthavarna i Rio de
Janeiro och flera gånger gjort uppror. I trots av
Washingtonregeringens direkta stöd åt den för
densamma välbehagliga regeringen i Rio vann södern
denna gång slaget. Ehuru ogärna torde även U. S. A.
ej kunna undgå att erkänna den nya regeringen, så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
