Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 13 dec. 1930 - Årets tyska ingenjörskongress i Wien, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702
TE K NIS K TIDSKRIFT
20 dec. 1930
Obering. Jendrassik, Budapest, redogjorde något för
verkningssättet hos de kompressorlösa
fartygsdieselmotorerna från Firma Ganz & C:o, som arbeta
enligt det av honom uppfunna förfarandet. Vid dessa
förkammarmotorer ha särskilda anordningar vidtagits
för att höja temperaturen hos den inströmmande
luften, varigenom tändningen underlättas. De praktiska
erfarenheterna vid motorer av detta slag ha
fullständigt motsvarat de förhoppningar, man hyst. Till
slut talade Dir. Ing. Fieber, Graz, över några
synpunkter och erfarenheter vid drift av
Hesselman-motorer. Något nytt utöver vad som stått i svensk
fackpress om detta, kunde jag inte finna.
Träteknik. Föredragen i detta ämne voro
uppdelade på olika lokaler, varför jag endast kunde
följa en del av dem. Ing. Locker, Wien, gav en
intressant överblick över Österrikes skogsbruk. I detta
land upptar skogen 37 % av landarealen, det
intensiva jordbruket 36 % (Feldland), det extensiva
jordbruket (Alpen und Weiden) 16 % och ej produktivt
land 11 %. Skogsytan utgör i runt tal 3,14 millioner
hektar. På varje 100-tal invånare kommer 48 hektar
skog. Motsvarande siffra i Tyskland är 20. Statens
skogar utgöra i Österrike blott 11,4 % av hela
skogsytan. Per hektar utvinnes varje år i genomsnitt 2,97
kubikmeter (Festmeter) eller tillsamman 9,32
millioner kubikmeter (Festmeter). Av detta användes
38,3 % till bränsle. Skogsdriften i Österrike
försvåras och skadas betydligt av de besvärliga
förhållandena att transportera virket från skogen till
förbrukningsorterna. En mängd olika
transportanordningar ha därför måst utarbetas. Flottning
förekommer givetvis i stor utsträckning och så ha särskilda
skogsjärnvägar och skogsvägar för slädar och för
timmersläpning måst anordnas. I stor utsträckning
användes givetvis linbanor. I landets utrikeshandel
intar det österrikiska träet den första platsen.
Prof. J. Marchet talade över ämnet
’’Rationalisier iingsbestrebungen in Forstwirtschaft und
Sägeindustrie". Han framhöll vilket utomordentligt stort
och betydelsefullt arbetsfält nu föreligger på detta
område. En av svårighèterna att få ett grepp på
problemet ligger däri, att arbetet inom skogsbruket
både sker för hand och med maskiner. En mängd
svaga punkter i det nuvarande systemet påpekades.
Som exempel vill jag endast nämna, att Marchet
rekommenderade en allsidig vetenskaplig utredning av
sågklingornas utförande, tändernas skärpning och
skränkning med hänsyn till olika träslag osv., allt i
avsikt att få största möjliga utbyte och samtidigt god
kvalitet på snittytan. Av stor betydelse är också att
de olika maskinerna i t, e. ett sågverk så avpassas,
att deras prestationsförmåga motsvarar varandra,
varigenom arbetet kan göras jämnflytande. Onödiga
transporter och lagringar kunna på så sätt undvikas.
I samband med föredraget beslöts att verka för
tillsättandet av ett särskilt utskott av det stora
"Reichskuratorium für Wirtschaftlichkeit", vars uppgift då
skulle bli att taga hand om de viktiga
rationaliseringsspörsmålen inom skogsbruk och
sågverksindustrien i Österrike. De övriga föredragen inom
träteknikens område erbjödo föga av intresse.
Däremot visades av Dr-ing. Bruckmann en film
"Forstund Sägewerkbetriebe in Nordamerika", som kunde
ge åskådarna åtskilligt att tänka på. Det gjorde ett
bisarrt intryck att se de enorma rälsläggnings vag-
nar na bana sig väg genom skogarna med jätteträd
och se de på kort tid uppsatta tillfälliga linbanorna
släpa stockarna flera hundra meter långt till
basvägen, givetvis en elektrisk järnväg, och se dessa
transportabla sågverk med oerhörd
avverkningsförmåga — allt detta, medan själva fällningen av
träden gick till på gammaldags hederligt sätt med
hand-såg och yxa.
Svetsningsteknik. Detta ämne har ju för kort tid
sedan utförligt behandlats, dels av Frithiof Holmgren
i denna tidskrift, dels vid den av
Ingeniörsveten-skapsakademien nyligen anordnade
svetsningskonferensen. I Wien betonades särskilt, vilket även har
gjorts här hemma, svetsningens allt mer ökade
betydelse samt hur denna teknik nu kraftigt ingriper i
bro- och byggnadskonstruktionsarbetet och
möjliggör nya former och nya profiler, som tidigare varit
otänkbara. Av betydelse är därför, att man redan på
ritkontoren beaktar detta och icke lägger upp
konstruktionerna enligt äldre mönster med tanke på
nitning, när i verkligheten enklare och smidigare
former kunna ernås, om man svetsar. Man betonade
också liksom nu här i Sverige nödvändigheten av att
detta relativt nya ämne ■— svetsningsteknik — blir
föremål för ytterligare forskningar och studier. Av
de svetsade konstruktioner, som i bild förevisades
av olika föredragshållare, bör särskilt nämnas de tio
i varje detalj elektriskt svetsade lyftkranar, som rätt
nyligen uppställts i Weiz. Dessa lyftkranar voro
gjorda för nyttiga laster från 1 ton upp till 40 ton.
Man efterlyste i Österrike säkerhetsbestämmelser för
svetsade konstruktioner, och man uttalade den
förhoppningen, att myndigheterna skola godtaga
fackmännens föreliggande förslag oförändrat.
Fabrikationsteknik. Dr-ing. O. Kienzels föredrag
inom denna grupp gav huvudsakligen en återblick på
de principer, som legat till grund för det tyska
förslag ("Werkstattstechnik" 1930, häfte 2), till ett
internationellt angivningssystem för toleransmått, vid
vilket bl. a. siffrorna efter ett visst system utbytas
mot siffror och bokstäver. Vid t. e. yttermått
betyder H att det angivna måttet är en —tolerans, ./,
att det är en ± tolerans, K, att det är en -f- tolerans.
H 5 betyder sålunda vid ett mått av 5 mm en
minustolerans av 5 my, vid ett mått av 100 mm en
minustolerans av 15 my osv. Det tyska förslaget till
standardisering på detta område anses innebära ett
betydelsefullt framsteg för verkstadstekniken,
särskilt när det gäller tillverkning inom olika länder av
utbytbara maskindelar och arbeten efter utländska
ritningar. I samband härmed redogjorde Dr-ing. O.
Schlippe för den senaste tidens nyare metoder för
finbearbetning i slutstadiet av maskindelar och
arbetsstycken. Anmärkningsvärt är den allt mer
ökade användning, som slipning med diamanter
erhållit framför allt vid bearbetning av mässing,
delta-metall, aluminium, duraluminium, specialjärn,
hårdgummi o. d. Ob.-Ing. Holm von Metzsch, Wien,
framhöll även att de första försöken att utföra
fräs-arbete med diamantverktyg visat sig framgångsrika.
I Tyskland arbetas sedan 1928 livligt på att vid
särskilt anordnade kurser och föredragsserier i
samband med studiebesök sammanföra konstruktörer och
driftsingenjörer för att dessa grupper av fackmän
må komma i närmare kontakt med varandra och
därigenom komma fram till ett bättre samarbete än som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
