Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 13 dec. 1930 - Årets tyska ingenjörskongress i Wien, av Torsten Althin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 nov. 1930
tidigare ofta varit fallet vid de stora
industriföretagen. Det är V. D. I. och Deutscher
Betriebs-ingenieures avdelning i Berlin, som tagit initiativet
till detta, och deltagareantalet i dessa kurser gå
numera upp till över 600. De resultat, som
framkomma vid diskussionerna, offentliggöras sedan i
koncentrerad form.
Tekniskt utbildningsväsen. I frågor inom denna
grupp höllos ett flertal föredrag särskilt berörande
de österrikiska högre och lägre tekniska skolorna.
Verkstadspraktik var i Österrike tills för 6 år sedan
i motsats till i Tyskland icke obligatorisk för
högskoleingenjörer. Landets industri har förklarat sig
under nuvarande svåra förhållanden icke kunna taga
emot eleverna. Under läsåret 1924—25 inrättades
därför en egen "Lehrwerkstätte", vars uppgift bl. a.
är att utöka elevernas kunskap dels i rent
praktiskt-tekniska ämnen, dels i allmän industriell
organisation och dithörande frågor, dels i sociala frågor, allt
i anslutning till studieplanen vid högskolan i Wien.
För elever inom olika fackgrupper har det visat sig
lämpligt att minska en del av denna praktiska
undervisning och göra den mer teoretisk, så att eleverna
icke belastas med kunskaper inom ämnen, som de
sedermera icke ha direkt nytta av.
I Tyskland, där förhållandena ju äro annorlunda,
har man infört ett särskilt system vid de fabriker,
som taga emot praktikanter från de tekniska
fackskolorna. Efter noggrant utarbetade riktlinjer
förekommer en prövning så att man får fram de elever,
som särskilt lämpa sig för praktiskt-tekniskt
arbete. Praktikåret tillbringas vid en och samma
firma. Utbildning försiggår vid de större firmorna
i egna lärlingsskolor. Vid de tekniska högskolorna
finnes numera en "Praktikantenprofessor", hos
vilken eleverna inom maskinbyggnadsfacket kunna
erhålla råd och anvisningar var och hur praktikåret
eller -åren lämpligast böra förläggas och tillbringas.
Industrisammanslutningarna ha visat ett mycket
stort intresse för denna sak och även för ett
intensivare genomförande av den praktiska
undervisningen. Man går så långt, att man försöker få på
de olika fabriksplatserna en fabriksingenjör, som
särskilt tar sig an eleverna och drar försorg om, att
utbildningen av de unga männen blir så effektiv som
möjligt. Elevernas brist på pengar utgör givetvis
ofta en hämsko och även den ojämna driften i dessa
tider vid många goda fabriker försvårar
utbildningen.
Teknisk-historisk utställning. En del av
kongressens förhandlingar ägnades åt teknikens historia,
varvid prof. Matschoss, Berlin, meddelade, att V. D.
I. beslutat tillsätta ett särskilt utskott för "Geschichte
der Technik und Industrie". I Österrike finnes sedan
1928 ett särskilt institut för forskningar inom
teknikens och industriens historia, till vilket initiativet
utgått från nestorn på detta område i Österrike,
presidenten Dr h. c. Exner. Riktlinjerna för detta i sitt
slag ensamstående institut äro sedan utarbetade av
Hofrat Ludwig Erhard, som även har den största delen
i tillkomsten av det utomordentliga Technisches
Museum für Industrie und Gewerbe in Wien, till vilket
f. ö. institutet är anslutet. Betydande bidrag av
statsmedel ha ställts till institutets förfogande och från alla
håll i in- och utlandet har dess tillkomst hälsats med
stor tillfredsställelse.
703
Den teknisk-historiska utställningen avsåg att visa
Österrikes industri och teknik i samtida dokument,
en utställningstanke som väl knappast förut
någonstädes realiserats. Förhistoriska fynd av tekniskt
intresse, klipp ur dagliga tidningar, medeltida
sångböcker med bergshistoriska bilder, minnesmedaljer med
tekniska motiv, originalritningar från 1500-talet och
från våra dagar — allt bidrog att ge en samlad bild
av de tekniska mästerverk, som sett dagen i Österrike
och de äro många och av stor allmän betydelse. Man
behöver blott peka på sådana för landet ganska
speciella förhållanden under vilka ingenjörsarbeten där
kommit till såsom järnvägsbyggnaderna i höglandet
och skeppsfarten på Donau för att inse att även de
rikstyska ingenjörerna voro imponerade. Av icke
mindre intresse var, att även se bevis på den mängd
nutida uppfinningar och konstruktioner, vilka
utarbetats inom landet. Utställningsmaterialet var
sammanfört från offentliga arkiv, bibliotek och museer samt
från privata samlingar och hade relativt provisoriskt
monterats och ordnats i "Albertina", vars
utställningssalar upplåtits för ändamålet.
I kongressförhandlingarna ingick även ett besök i
det tekniska museet i Wien, vars storslagna
samlingar förevisades av Ludwig Erhard, som har en
alldeles särskild förmåga att fånga sin publik. Då han
visste, att bland åhörarna funnos många, som
betraktade de historiska apparaterna och maskinerna mer
eller mindre enbart som kuriositeter, lade han sin
demonstration på ett sådant sätt, att alla gingo från
museet med känslan av att ingenjörskonstens historia
är värd att studeras, att varje lands insatser på detta
område måste ses i det allmänna sammanhanget och
att Österrikes insats mer bör uppmärksammas än vad
hittills oftast varit fallet.
Efter en avslutningsfest, given av den österrikiska
ingenjörsföreningen, under sedvanliga former voro
förhandlingarna i Wien slut. Något över 300
deltagare fortsatte emellertid till Budapest, där de
ungerska ingenjörerna stodo för värdskapet. Redan vid
ankomsten till Budapest fick man ett bevis på
ungerskt ingenjörsarbete i de stora broarna över
Donau, och intrycket av, att även Ungern intar en
plats på ingenjörsområdet stärktes än mer vid
besöket och mottagningen på den ståtliga tekniska
högskolan. Trots svåra ekonomiska förhållanden pågå
f. n. åtminstone i Budapest omfattande
byggnadsarbeten och gatornas pågående omläggning efter moderna
krav beredde trafiken åtskilliga besvärligheter. Några
egentliga förhandlingar förekommo icke i Budapest,
däremot ingick ett besök i den berömda firman Ganz
& C:is fabrik i programmet liksom även besök på en
del kommunaltekniska verk.
Skulle jag så till slut våga en allmän reflexion om
denna kongress, skulle det vara ungefär detsamma
som Ingeniörsvetenskapsakademiens verkställande
direktör nyligen uttalat, att den form för kongresser,
som hittills är nära nog allenahärskande, icke är till
fyllest för att ge tillräckligt utbyte utöver det, som
vinnes vid personliga sammanträffanden, vid
studiebesök på industriplatser o. dyl. Svårigheten att få
ett grepp på föredragen och diskussionsinläggen
torde även för fackmännen vara ganska stor, och än
värre är det för den, som icke ens är fackman på
något tekniskt område.
TEKNISK TIDSKRIFT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
