Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 20 dec. 1930 - Vägentreprenörsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFT. 51 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 20 DEC.
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Vägentreprenörsfrågan. — Syntesens rike, av dr E. E. Slosson. — Italiens aluminiumindustri. —
Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. – Sammanträden.
VÄGENTREPRENÖRSFRÅGAN.
Vägfrågan med allt vad därtill hör står för
närvarande i förgrunden för allmänhetens intresse.
Detta är också naturligt. Med den utveckling
vägtrafiken erhållit har frågan om den rätta skötseln av
vägarna blivit av utomordentlig betydelse. Det torde
vara nog att erinra om, att årskostnaden för landets
vägar för närvarande uppgår till c:a 80 millioner.
Nyligen har den nya vägorganisationen trätt i kraft,
hälsad med förväntningar, som man får hoppas skall
infrias. Det finnes emellertid en viktig del av
vägområdet, vilken i samband härmed är förtjänt av
uppmärksamhet och där en uppryckning erfordras. Härvid
syftas på entreprenadområdet. Det är icke
tillräckligt att en ringa elit av vägentreprenörer finnes, hela
kåren bör utvecklas till samma höga standard.
För så gott som alla större väg- och
gatuentrepre-nader i vårt land infordras som bekant anbud från
olika entreprenörer. Närmaste syftet med detta
förfaringssätt är ju att ernå lägsta möjliga kostnad för
arbetet ifråga. Det har också i allmänhet varit
praxis, att lägsta anbudsgivaren segrat i
konkurrensen. Detta är naturligt, men icke så sällan medför
förfaringssättet tyvärr såsom slutresultat såväl ökade
kostnader som obehag för byggherren-vägstyrelsen.
Konkurrens är en nyttig och nödvändig sak. På
vägbyggnadsområdet har också uppstått en strid på
kniven, som emellertid många gånger länder både
allmänheten och entreprenörerna till stor skada. Modern
vägbyggnad är i Sverige ännu ett relativt nytt
kapitel. Det är en bransch, som lockar mängder av mer
eller mindre kvalificerade entreprenörer.
Lekmannen. som vill bli entreprenör, anser i regel
vägbyggnad vara ett "enkelt" arbete. Startkapitalet kan han
kanske få i form av förskott, och under arbetets gång
betalar beställaren i vissa perioder — entreprenören
in spe "kan alltid försöka" och lägger in ett
bestickande lågt anbud, som antages. Det hela går kanske
bra lång tid — det är först mot slutet av arbetet,
som de ekonomiska svårigheterna börja för
entreprenören och en massa ledsamheter uppstå för vägstyrel
sen och allmänheten.
Under de senaste tio åren i svensk
vägbyggnadsverksamhet hava många entreprenörer fallit igenom.
Ett sådant misslyckande har ej endast bragt dem
själva i olycka. Följden har även blivit försenade
och dåliga arbeten, som förorsakat vägstyrelsen och
allmänheten förluster och obehag. Det har visat sig,
att borgen ej innebär någon större trygghet härför.
Man resignerar hellre och finner sig i ett ej fullgott
arbete än " bråkar". Samtidigt har marknaden
försämrats för de mera ansvarskännande
entreprenörerna.
Ett ekonomiskt misslyckande kan hända vid
flertalet entreprenader. Ogynnsamma
väderleksförhållanden, arbetskonflikter, oförutsedda
transportsvårigheter och terränghinder etc. kunna göra det
bekymmersamt även för en erfaren och ekonomiskt
välbeställd entreprenör. Huvudparten av inträffade
fallis-soment torde dock direkt kunna tillskrivas
oerfarenhet. dålig ekonomi och brist på utrustning.
Nybörjaren i facket bör noga hållas efter dels för egen
skull, dels för byggherrarnas.
Vid utväljande av det anbud, som SK.au antagas,
äro vederbörande myndigheter icke skyldiga att
bestämma sig för lägsta anbudsgivaren. De skola
endast antaga det anbud, som med hänsyn till samtliga
på frågan inverkande omständigheter är att anse som
det förmånligaste för vägväsendet. Emellertid
antages lägsta anbudet så genomgående, att de få
tillfällen, då man ansett detsamma alltför ovederhäftigt
för att kunna antagas, kunna betraktas som rena
undantag’ från regeln. På vägbyggnadsmarknaden
liksom på andra områden gäller ofta. att den som köper
billigt, köper dyrt. Det kan dock ej förnekas, att de
bestämmande myndigheterna vid frångående av
lägsta anbudsprincipen lätt nog råka i en otrevlig
situation. Man kan vara säker på att tillvitelser om
mannamån och allsköns orättvisa inte komma att
saknas. Det gäller därför att omöjliggöra sådana
beskyllningar. att skapa en mera fast form för
bedömning av de konkurrerande entreprenörernas
kvalifikationer än vad som nu är fallet. Ett sådant förfarande
gagnar det allmänna genom att riskerna för
entreprenörens fallissement och därav följande
ledsamheter inskränkas så långt som möjligt — det gagnar
entreprenörkåren genom att ansvarskänsla och
kunnighet hos dess medlemmar komma att ökas.
Efter vilka grunder bör då en entreprenör
bedömas?
Att gå i detalj vid besvarandet av denna fråga
torde ej tjäna mycket till. Det synes vara
tillräckligt, att bedömningen sker enligt följande
huvudgrunder :
Allmänt anseende och pålitlighet. Dessa
egenskaper torde bäst sammanfattas i det välkända ordet
"renhårighet". En sådan entreprenör besitter i första
hand ärlighet och uppriktighet och besjälas av önskan
att göra ett fullgott arbete. Det ligger i sakens na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
