Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 2
FEBR. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP
Redaktör: B.G.MARKMAN.
^T^^EKNOLOGFbRE^NGt^
INNEHÅLL: Moncorvo, Portugals största järnmalmsfyndighet, av bergsingenjör Olof Berggren. — Nyare teorier
och undersökningar rörande flotation, av bergsingenjör Sture Mörtsell.
MONCORVO, PORTUGALS STÖRSTA JÄRNMALMS-
FYNDIGHET.
Av bergsingenjör Olof Berggren.
Fyndigheten, som fått sitt namn från den
närbelägna lilla, byn Moncorvo, ligger i södra delen av
provinsen Trasosmontes i Portugals nordvästra hörn
icke långt från spanska gränsen. I söder begränsas det
malmförande området av floden Douro och i nordost
av Sabor, en biflod till Douro. Till Pochino, en
station på banan Barca d’Alva—Oporto, är avståndet c:a
17 km och från nämnda Pochino till en planerad
utskeppningshamn, Leixoes 10 km norr om Oporto, är
avståndet utefter järnvägen 173 km. Den totala
fraktlängden för malmen blir således c:a 190 km (se
%• !)•
Malmstråket stryker fram i ost-västlig riktning och
består till ojämförligt största delen av hematit, dock
uppträder i fältets västra del även en magnetitlins,
som emellertid är av underordnad betydelse. Såväl
malm som omgivande skiffrar tillhöra
siluren, men icke långt från det
malmförande området uppträder yngre
eruptivbergarter, såsom porfyrer,
dio-riter och graniter. Å kartan (fig. 2)
är kontakten mellan granit och skiffer
utlagd, och som synes, uppträder
malmlinserna parallellt med och på ett
avstånd av c:a 1 km från nämnda
kontakt. Fyndigheten antages
ursprungligen ha bildats på sedimentär
väg, men har sedan vid
eruptivberg-arternas framträngande omvandlats,
varför den således bör räknas till
me-tamorfoserade sedimentära
fyndigheter.
Traktens topografi är mycket
växlande med en rad av höga
bergskammar. som omväxla med jämnare
platåer ocli djupt nedskurna floddalar.
De högsta topparna nå mer än 900 m
över havet och 250 till 300 m över
omgivande, mera flackt liggande,
delar av landskapet. Som synes å
kartan (fig. 2), utgöras bergens högsta
partier av i dagen utgående järnmalm.
Det har därför ej varit av någon större
svårighet att följa malmens
utsträckning till en längd av mer än 10 km. ]
de högt över omgivande trakt liggande
grunda dalarna mellan bergstopparna Fig h Norra Portugal.
är dock ett c:a 1 till 2 m tjockt jordlager utan
några i dagen gående hällar, varför man förut ej
visste om malmlagret fortsatte nere i dessa
sänkor. Under senaste året har dock en hel del
provdiken grävts varvid konstaterats, att malmen,
åtminstone på dessa ställen, fortsätter över dälderna.
Numera håller man därför för troligt, att fyndigheten
utgöres av ett enda sammanhängande lager, som
således skulle ha en utsträckning av över 10 km. Här
och var uppträder dock förkastningar varvid en
förskjutning i sidoled ägt rum.
Genom de senaste av dr ing. Dick utförda
undersökningarna har malmlagrets horisontella medelbredd
uppskattats till 120 m, men är då i denna siffra
medräknat inlagringar av skiffer, kvartsiter och
lågprocentig järnmalm med hög kiselsyrelialt. Huru stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
