Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’10
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
av malmbredden som utgöres av brytvärd malm är
ännu svårt att säga, och har varierande siffror härför
angivits. J. P. Gomes anger i Iron Ore Resources of
the World att den brytvärda malmens mäktighet
varierar mellan 10 och 20 m. Genom de nya
undersökningarna skulle denna siffra kunna ökas till 50 à 60
m. Då fyndigheten såsom nämnts håller ganska
betydande mängder lågprocentig järnmalm med hög
kiselsyrehalt, är det dock klart, att malmbredden är
beroende av den minimiprocent av järn och den
mängd kiselsyra, som man beräknar att malmen kan
hålla för att med vinst kunna brytas. På enstaka
ställen äro dock inlagringarna av ringa mäktighet, varför
man på sådana ställen kan räkna med en malmbredd av
100 till 150 m. Att nu ånge en bestämd siffra för den
brytvärda malmens mäktighet låter sig icke göra,
därför torde behövas ytterligare undersökningar.
Sidostupningen är ganska flack och har bestämts
till 45° mot söder. Hur malmen förhåller sig mot
djupet vet man ännu ej, då några djupborrningar
hit-tilldags ej äro utförda.
Utom det stora ovan beskrivna malmstråket
förekommer i fältets östra del och norr om
detsamma en isolerad malmklump på toppen av berget
Mua. Denna malmkropp antog man förut vara
av-söndrad från det större malmlagret genom
förkastning, men torde denna teori vara felaktig, då alla de
undersökningar som nyligen företagits i stället tyda
på att det skett genom veckning. Så t. e. har man i
de undersökningsstollar som drivits å Mua konstate-
600m
Fig. 3. Tvärprofil Mua—Santa Maria.
Fig. 2. Moncorvo.
rat, att lager och inlagringar stupa mot varandra,
vilket ej är fallet i det stora malmstråket, och dessutom
förefinnes den bättre malmen i sist nämnda stråk
närmast liggen alltså mot norr, under det att å Mua den
bättre malmen finnes mot söder. Om en förkastning
ägt rum borde ju ett motsatt förhållande vara för
handen, under det att veckningsteorien styrkes av de
erhållna undersökningsresultaten. Å fig. 3, som avser
att visa hur veckningen ägt rum, äro de prickade
delarna av malmlagret borteroderade med undantag för
den lilla rest som återstår på toppen av berget Mua.
Malmkroppen Mua har en längd av 900 m, bredd 250
m och ett djupgående av c:a 80 m. Något borrhål
eller schakt som styrker djupsiffran finnes icke, utan
är densamma beräknad efter den stupning som
bestämts i de bägge stollar, som drivits i och för
malmkroppens undersökning.
Sammansättningen av Mua-malmen är i genomsnitt:
Fe = 50 %, Si02 = 18—20 % och P = 0,3—0,4
%. Som förut nämnts, består dock malmkroppens
södra del av malm av bättre beskaffenhet, varför man
har tänkt sig möjligheten att bryta en prima malm med
i genomsnitt 55 % Fe och 12 % Si02 och en sekunda
.malm, i vilken då Fe-halten måste vara mindre än
50 % under det att Si02-halten stiger till över 20 %.
Analyser av järnmalmsstuffer tagna av förf. å den
sämre delen av Mua-malmen har givit: Fe = 47,45 %,
P = 0.266 %, Si02 — 25,1 %, vilket resultat alltså
synes styrka ovanstående. För hela fältet måste man
dock räkna med en betydligt lägre järnhalt och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
