Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’2
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
NYARE TEORIER OCH UNDERSÖKNINGAR RÖRANDE
FLOTATION.
Av bergsingenjör Sture Mörtsell.
(Forts. fr. sid. 6.)
Skumbildare.
Skumbildarens ändamål vid flotationen är att dels
underlätta bildandet av en stor vätskeyta och dels
stabilisera denna yta. i rent vatten kan skum icke
bildas, enär yttensionen hos en nybildad vattenyta är
lika stor som yttensionen hos en äldre yta.
De heteropolära ämnen, som kunna användas som
skumbildare, hava den egenskapen, att de nedsätta
vattnets yttension. i enlighet med
adsorptionsisoter-men sker en anrikning av molekylerna i gränsskiktet
vätska-gas, och yttensionen blir då nedsatt genom att
den mindre polära och hydrofoba delen orienteras
utåt mot gasen. Härigenom blir det möjligt för
vätskeytan att- inom vissa gränser förändra
ytspänningen, vilket är av den största betydelse för
skummets stabilitet. Under det att en i rent vatten bildad
yta i en skumblåsa brister, om desamma utsättes för
större spänning än som motsvarar vattnets yttension,
vilket inträffar så snart gasblåsan nått vätskeytan,
ökas hållfastheten och motståndet, dvs. yttensionen
växer hos en yta med nedsatt yttension, när denna
yta utsättes för så stark spänning, att ytan börjar
tänjas; tv därigenom minskas momentant den pr
ytenhet adsorberade mängden för att dock omedelbart
återtaga det av adsorptionsisotermen bestämda
värdet, varvid sålunda ytan till en viss grad blir
stabiliserad.
Det kan förtjäna framhållas, att den minskade
yttensionen såsom sådan i enlighet med
randvinkel-teorien nedsätter flytförmågan hos mineralen. Så
t. e. sjunker en diamant, som genom försiktig
ned-förning på en vattenyta kan bringas att flyta på rent
vatten, så snart denna yta förorenas av spår av
oljesyra, amylalkohol, såplösning etc. i gulddistrikt, där
infödingar användas till vaskning, hindras t. e. också
på sina håll det fina guldet att flyta bort genom att
infödingarna tugga betelnötter och spotta i
vasktrå-get.4 Vid våtanrikning skulle man sålunda möjligen
kunna förhindra fina mineralpartiklar att flyta bort
genom att tillsätta såplösning eller någon annan
förorening, som sänker yttensionen.
På skumbildningen inverkar förutom vätskans
yttension även dess inre friktion och dess flyktighet.
Yttensionen, som förr vanligen bestämdes genom
direkt utvägning med s. k. kohesionsvåg, mätes
numera vanligen och enklast med hjälp av Traubes
stalagmometer. Denna metod — i sig själv icke ny —
grundar sig på att en droppes storlek eller vikt är
beroende bl. a. av vätskans yttension, och vid
flota-tions- och adsorptionsundersökningar användes denna
metod i stor utsträckning även för bestämmande av
själva adsorptionsförloppen, då en stor del av
samlar-reagensen även hava vissa på vattnets yttension
inverkande egenskaper, varigenom ett visst existerande
samband mellan reagenskoncentrationen och
ytspänningen kan utnyttjas för bestämmande av de på
grund av ett visst adsorptionsförlopp inträdande
koncentrationsförändringarna.2"
I vissa fall torde de i gränsskiktet vätska-gas
adsorberade reagensmolekylerna direkt adsorberas av eller
på ett eller annat sätt fästas vid mineralets ytskikt,
antingen direkt eller via de å mineralytan
adsorberade samlarreagensmolekylerna, varvid mineralet
fästes vid gasblåsan utan att vätskan fullständigt
undautränges på mineralytan eller vätskeytan
geiiom-brytes av mineralet. i detta fall är det något
oegentligt. att tala om att mineralet icke vätes, även om
den kvarvarande vätskehinnan är synnerligen
utarmad på vattenmolekyler.
Undersökningar över sanilarreagenser.
Reagensens egenskaper äro i hög grad beroende
av den kemiska formeln såsom framgår av det
föregående. I själva verket förhåller det sig så, att man
numera med överraskande säkerhet enbart ur
konstitutionsformeln kan förutsäga om en kemisk
substans äger några skumbildande eller samlande
egenskaper samt vilken grad av aktivitet i ena eller andra
riktningen eller i båda dessa avseenden, som utmärker
ämnet.24
Samlarreagensen utmärkes sålunda ofta genom att
den polära gruppen innehåller tvåvärt svavel eller
trevärt kväve. Nedanstående strukturformler utgöra
några exempel på huru dessa ämnen äro uppbyggda.
Vs
Tiocarbanilid.
C^gN^/i—N-Cfs
Diozoaminobensol.
Fig. 5.
J—C
/oce«s
s—k
Kaliumxanthat.
Följande av Taggart anförda försök kunna
omnämnas: Om man t. e. skakar en vattenlösning av
tiocarbanilid av känd styrka med pulvriserad sulfid,
som därefter frånfiltreras, har den kvarvarande
lösningen berövats större delen av sin ursprungliga
mängd av löst tiocarbanilid. Om detta experiment
upprepas med carbanilid (vari svavelatomen ersatts
med syre, fig. 6) i stället för tiocarbanilid,
försvinner intet reagens från lösningen. Om de på olika sätt
behandlade sulfidpartiklarna vidare bringas i
beröring med luftblåsor, antingen i den ursprungliga
lösningen eller i destillerat vatten, fastnar luftblåsan å
de partiklar, som behandlats med tiocarbanilid, men
ej vid de övriga partiklarna, vilket visar, att
tio-carbaniliden, som försvunnit från lösningen,
åstadkommit sådan förändring på sulfidens yta, att
luftblåsan erhållit benägenhet att fastna. Om slutligen
sulfiden lakas i ett lösningsmedel i vilket tiocarbanilid
är mer lösligt än i vatten, såsom t. e. etylalkohol,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
