Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’52
TEKNISK TIDSKRIFT
8 febr. 1930
Fig. 9. Handlastning.
vagnarna ända fram till lastningsplatsen, varifrån
den fullastade vagnen sedan av lastarna nedbromsas
till huvudspåret. Den andra huvudmetoden för
malmens uttagande är milling (fig. 10), vilken visat sig
mycket lämplig i den lösa malmen. Vid
användandet av denna metod indrives vid pallens fot en stoll
med dimensionerna 2,8 X 2,8 m, och från dennas tak
drivas stigorter upp till ovanför varande etage.
Omkring stigorterna lösspränges eller löshackas malmen,
som sedan direkt tappas i vagnar uppställda under
tappningsanordningarna i stollen. När
millinggro-parnas sidor fått en lutning motsvarande malmens
rasvinkel, flyttas uttagsöppningen en fyra à fem m
i stollens längdriktning, varigenom malm ånyo kan
med fördel uttagas på den sida av gropen mot
vilken flyttningen skett. Från varje stoll uppdrives ett
flertal stigorter, och genom att på ovan beskrivna
sätt gå mot varandra, kan man således uttaga all
ovanför orten liggande malm. Har man flera
mil-lingsystem bredvid varandra (fig. 11 visar schematiskt
två system), komma mellan dessa, malmpartier att
kvarstå, vilka måste utlastas för hand. Genom do
ofta förekommande flyttningarna av
millingsgropar-nas uttagsöppningar följer, att tappningsanordning-
Fig. 10. Miliinggropar.
arna måste vara av enklaste slag. Dessa utgöras
därför endast av några lösa bräder fasthållna av bockar
uppsatta på ömse sidor om tapphålet. Vid
flyttning igensättes helt naturligt den gamla
uttagsöppningen med bräder. Vid millingen använder man sig
av samma vagnstyp som vid handlastning.
Fig. 11. Millinggropar. (Schern, tvärprofil).
Ofyndigt material såsom kvartsit, kalksten och
lösa jordlager utlastas av fyra stycken ångdrivna
lastskopor av Bucyrus typ 95 — B. Samtliga
skopor förflyttas på räls och hava en dipper rymmande
fyra yard3. Då skoporna ej äro i kontinuerlig drift,
är det svårt att giva en exakt siffra på
lastningskapaciteten, men densamma torde ligga mellan 350 och
400 m3 per skift. Stillestånd för reparationer och
dylikt är, på grund av malmens lösa beskaffenhet,
ytterst ringa. De vagnar som komma till
användning vid skoplastningen äro sidotippare och
betydligt större än de, som användas vid handlastningen.
Vagnväxlingen vid skoporna utföres alltid av
ånglok och tillgår på så sätt att tomvagnarna uppställas
på en bestämd plats i närheten av skopan, varefter
loket frånkopplas för att utföra andra förekommande
transporter. Från den punkt där vagnarna
uppställts lutar lastspåret svagt förbi skopan, varför
vagn efter vagn bromsas ned till denna, lastas och
bromsas sedan vidare till den plats, där det lastade
sättet åter kopplas ihop för att av ångloket tagas
ut på tippen.
Den horisontella transporten å de särskilda
pal-larna ombesörjes av mulåsnor, ång- och bensinlok.
Den kortare transporten, som i allmänhet varierar
mellan 100 och 200 m, utföres huvudsakligen av
mulåsnor eller ibland åsnor, och består i att föra
tomvagnarna till lastarnas arbetsplatser och återföra de
lastade vagnarna från huvudspåret till särskilda
uppställningsspår. Från dessa uppställningsspår
transporteras sedan malmsätten av ång- eller bensinloken
till rutschbana eller tippningsplats. Loktransporten
varierar mellan 200 och 1 000 m.
Malmens transport från en nivå till en annan sker
alltid på rutschbanor, varvid man som regel
anordnat så, att de lastade vagnarna dra upp motsvarande
Fig. 12. Anordningar vid rutschbanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
