Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
vilken sammansättning skulle kunna motsvara
sili-katet 2/8 FeO • 6/8 CaO • Si02, vars ledningsförmåga
vid 1 350° är 0,093. — Emellertid ge
undersökningarna över slaggernas ledningsförmåga (tabell 1, 2, 3
och 7, 8, 9) vid handen, att vid högre halter FeO
och MnO i förhållande till närvarande CaO, A1203
och Si02 spänningsfallet i slaggbadet är lägre än den
i slaggbadet härskande spänningen även vid högre
slaggbadshöjder (300 mm), varför man måste
förutsätta en ljusbåge mellan slaggbadet och elektroden.
Likväl kommer ett sådant beräkningssätt ej att
ånge det verkliga förhållandet vad beträffar
ledningsförmågan hos slaggbadet och strömledningsproblemet
i övrigt, då elektroden är nedsänkt i detta, dels, enär
elektroden i drift alltid genom avnötning blir
avrundad nedtill, och dels, enär man vid strömledningen
har att räkna med andra och vida högre
temperaturer i slaggbadets olika delar invid och i närheten
av elektroden samt dessutom med en ljusbåge.
Närvaron av ljusbågen är givetvis svår att kunna
konstatera, när elektroden har en viss nedsänkning i
detta. Följande iakttagelse torde emellertid bevisa
det berättigade i att antaga ljusbågens existens. När
en ugn, som en längre tid varit ur drift, åter tages i
bruk, kan man även en längre tid efter att
strömbrytaren varit inkopplad se, att knappast någon ström
registreras av ampèremetern. Man kan emellertid
märka, att den stelnade slaggen blir varm i närheten
av den på denna löst ställda elektroden. Tydligen
äger en begränsad strömgenomgång rum, åtminstone
till en del till följd av den i det föregående berörda
metalliska ledningen hos några av de ingående
slagg-komponenterna. Denna ledning ökar ju med
stigande temperatur och strömgenomgången blir också
större i samband därmed. Slaggen börjar där att
smälta, och plötsligt anger ampèremetern ett större
värde, varvid man samtidigt kan se en ljusbåge
mellan elektrodens undersida och det smälta slaggbadet,
åtföljt av avgående ångor. Vid en nedsänkning av
elektroden för att påföra mera belastning i den smälta
slaggen, som givetvis är mycket starkt upphettad,
försvinner ljusbågen för iakttagaren, men man kan
likväl märka, att ångor avgå från det i mycket
kraftig cirkulation och kokning försatta slaggbadet,
vilket även är fallet med ugnen i full drift. Av de
avgående gaserna måste man anse ljusbågens existens
som bevisad. Den är då i seriekoppling med det
underliggande slaggbadet, om ljusbågen står över detta,
vilket är fallet vid de elektriska stålugnarna, där
man tillföljd av den höga spänningen arbetar med
över ett tunnare slaggbad fribrinnande ljusbågar.
Det totala ohmska spänningsfallet inom ugnen
inträffar då dels i ljusbågen och dels i det i serie med
detta varande slaggbadet. Däremot kommer
ljusbågen såväl i serie- som i parallellkoppling med
slaggbadet, när elektroden har en viss nedsänkning i
detta. Man måste även föreställa sig, att bildandet
av ljusbågen föreligger på de ställen av elektroden,
där strömtätheten är störst, och den kommer då att
alstras på elektrodens mer eller mindre starkt
avrundade undersida, därifrån avståndet till ett
underliggande metall- eller sulfidskikt genom slaggen är
minst. Huru stor ljusbågens utbredning är på
elektrodens undersida och huru mycket av
slagg-badets totala motstånd, som i ett visst fall uppdelas
i en med den i serie- och parallellkoppling stående
del, beror av flera fysikaliska och kemiska faktorer.
Det torde därför vara ytterst svårt att slutgiltigt
kunna klarlägga det verkliga förloppet av dessa
komplicerade förhållanden liksom även att kunna
fastställa, huruvida en utjämningsverkan mellan den
direkt ledande delen av slaggbadet och den med
ljus-l ågen i serie varande delen förefinnes.
över ljusbågarnas karaktär föreligga för såväl
lik- som växelströmsljusbågar en hel del
undersökningar, varvid man såväl studerat hög- som
låg-spända ljusbågar. De uppställda karakteristiska
kurvorna: spänning-strömstyrka vid en variation av t. e.
gasatmosfären, av elektrodavståndet,
fasförskjutningen, periodtalet eller dylikt äro i det stora hela
endast tillämpliga inom det intervall, försöken
utförts liksom även de i samband med dem uppställda
matematiska relationerna. Man har då funnit, att
gasmediet: luft, CO, C02, N2 osv. spelar en avgörande
roll. Beträffande metallångorna har man funnit, att
spänningsfallet vid samma strömstyrka och
elektrod-avstånd är lägre för de lättflyktigare metallerna,
enär de tydligen deltaga som ioner vid
strömledningen och att då samtidigt denna omständighet står
i samband med atomvikten, i det ionerna kunna röra
sig fortare, ju lägre atomvikten är. Mera intressanta
undersökningar över starkströmsljusbågar har utförts
av Westman,1 som undersökte ljusbågar av låg
spänning: 20—30 voit, och med en hög strömstyrka:
500—650 ampère, varvid lugnt brinnande ljusbågar
åstadkommos. Undersökningar över de höga
strömstyrkor av 10 000—30 000 amp. och låga spänningar
av 50—100 voit, som förekomma eller kunna
förekomma i praktiken finnas ännu ej. Det är därför
ytterst svårt att kunna yttra sig om, särskilt den
lägsta spänning, vid vilken dessa ljusbågar kunna
existera. De teoretiska undersökningar genom Simon2
och andra, som lett till klarläggandet av ljusbågarnas
dynamiska karaktär, ha visat att såväl lik- som
växelströmsljusbågarna äro behäftade med en hysteresis
ver-kan liknande den, som erhålles vid magnetiseringen av
ferromagnetiska kroppar. Denna hysteresisverkan blir
symmetrisk, om elektroderna äro identiska t. e. två
kolelektroder, men osymmetrisk, om elektroder av
kol och metall eller som i praktiken kol och slagg
användas. Undersökningarna ha vidare visat, att
denna hysteresisegenskap är beroende av
temperatur, ampèretal, periodtal osv. — Vid såväl lik- som
växelströmsljusbågarna gäller det att hålla
temperaturen i ljusbågen så hög och likformig som möjligt,
enär temperaturändringar där utöva ett ogynnsamt
inflytande på ion- och elektronledningsförloppen.
Därigenom spela elektrodernas egenskaper en stor
roll. En ljusbåge kan lättare framställas och
underhållas, ju sämre värmeledare elektroderna äro. Deras
form och storlek komma därigenom att påverka
förloppen.
Det framgår av samtliga undersökningar över
lik-och växelströmsljusbågarna, att förhållandena där
äro ytterst komplicerade. De tillåta inga slutsatser
om de ljusbågar, som förekomma i praktiken med
mycket hög strömstyrka och relativt låg spänning.
Man måste likväl i de avgående ångorna och gaserna,
vid de elektrotermiska smältningsprocesserna anse
1 Trans. Amer. Elektroehem. Soc. i3. 171 (1923). ),!,. 137
(1923). 46. 205 (1924).
2 Phys. Zeitschrift 6. 297 (1905).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
