- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Elektroteknik /
8

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’8

TEKNISK TIDSKRIFT

4 jan. 1931)

en stålaluminiumlina, där förhållandet mellan stål och
aluminium är 1 :4,3, blir elasticitetsmodulen



19 200 + 4,3 • 5 200

= 7 850 kg/mm2.

1+4,3

Ovanför proportionalitetsgränsen antages
elasticitetsmodulen variera enligt fig. 11.

Längdutvidgningskoefficienten för samma
stålaluminiumlina

_ l,i. 10~B • 19 200 + 4,3 • 2,3 • 10~5 • 5 200 _
a ~ 19 200 + 4,3-5 200

= 1,74 • 10~5.
Specifika vikten hos linan

1,04 (7,85 + 4,3 ■ 2,7)

5,3

3,84.

Töjning % £

Fig. 11. Spännmgs-töjningsdiagram för stålaluminiumlinor 1 stål : 4,3
aluminium.

21,6 kg/mm2 svarar en påkänning i stålet av 57,8
kg/mm2 och i aluminiet av 12,7 kg/mm2 i stället för
58,8 resp. 12,4 vid + 15° C.

4. Tillåten påkänning.

Enligt kraftledningsnormerna tillåtes vid
exceptionell islast en påkänning, som vid koppar motsvarar
cirka 80 % av brottgränsen och vid annat material
70 % av brottgränsen. Att den tillåtna påkänningen
vid koppar är proportionsvis högre beror på den
större erfarenhet, som föreligger beträffande kopparn.
Brottgränsen för aluminium är i
normalbestämmelserna fastställd till 18 kg/mm2. Den tillåtna
påkänningen för aluminium är således 0,7 • 18 = 12,6 kg/mm2.
Enligt fig. 10 svarar detta mot en påkänning på hela
linan av c:a 21,6 kg/mm2. Påkänningen i stålet är
då c:a 57,8 kg/mm2 eller endast 46 % av
brott-gränsen. I provlinan är förhållandet stål: aluminium
= 1 :4,1; i 28 + 120 mm2 linan är samma proportion
1 : 4,3. I senare fallet svarar mot 12,6 kg/mm2
påkänning i aluminiet c:a 21.2 eller avrundat nedåt 21
kg/mm2 på hela linan. Den permanenta töjningen hos
linan efter en sådan belastning uppgår, enligt vad
som kan erhålles ur fig. ’10, till 0,08 %. Den
permanenta töjningen hos en kopparlina, som varit belastad
till den tillåtna påkänningen 32 kg/mm2, uppgår till
ungefär samma, möjligen något högre värde.

Som en kontroll på lämpligheten av denna tillåtna
påkänning skulle det givetvis vara värdefullt att
belasta en stålaluminiumlina upprepade gånger och
under flera månaders tid.

5. Beräkningsdata.

I en stålaluminiumlina, där förhållandet mellan
stålarea och aluminiumarea är 1 :4,3, där stålet har en
brotthållfasthet av 125 kg/mm2 och aluminiet en
brotthållfasthet av 18 kg/mm2, synes man, enligt vad
i det föregående sagts, vid exceptionell islast kunna
tillåta en påkänning av 21 kg/mm2, varvid
påkänningen antages fördelad lika på hela linans area.

Av fig. 9 framgår, att elasticitetsmodulen för stålet
är 19 200 kg/mm2 och för aluminiet 5 200 kg/mm2. För

Med tillhjälp av dessa värden kan exempelvis en
28 + 120 mm2 stålaluminiumlina beräknas på samma
sätt som en 28 +120 = 148 mm2 lina av homogent
material, varvid

specifika vikten = 3,84,

elasticitetsmodulen är varierande enligt fig. 11 och

längdutvidgningskoefficienten — 1,74 • 10-5.

C. Aldrey-linor.

Det har ovan påvisats, att helaluminium icke är
särdeles lämpligt som ledningsmaterial på grund av
sin låga brotthållfasthet. Kombinationen mellan
tvenne metaller, som vid stålaluminiumlinor, medför
även vissa komplikationer. Det har därför länge
arbetats på att erhålla en metall med i huvudsak
aluminiets egenskaper men med större brotthållfasthet.
Dessa strävanden ha även lyckats, i det man kunnat
framställa aluminiumlegeringar med en
brotthållfasthet inemot den dubbla av aluminiets. En av dessa
legeringar benämnes aldrey (= aluminiunilegering
nr 3 = al drei) och levereras bl. a. av Finspongs
metallverk.

För att få erfarenhet om denna legering har
vattenfallsstyrelsen i år på 3 km av 40 kV linjen Notviken—
Strömsund upplagt aldreylinor. Ur kostnadssynpunkt
kunna dessa linor f. n. framgångsrikt konkurrera med
kopparlinor.

Enligt av Statens provningsanstalt utförda prov
har linan följande egenskaper:

Linan har 14 trådar om 2,405 mm diameter och en
totalarea av 63,6 mm2. Vikten är 0,17 kg/m. Enskilda
trådar ha en brotthållfasthet av minst 31,0, högst 34,8,
i medeltal 33,2 kg/mm2.

Linan ifråga innehåller 0,55 % kisel, 0,25 % järn,
0,03 % koppar, 0,44 % magnesium och återstoden
aluminium.

Elektriska ledningsmotståndet vid + 20°C är
0.032.

Resultatet av dragprov på hel lina visas i fig. 12.
Av denna framgår, att elasticitetsmodulen är 5 800
kg/mm2 och brotthållfastheten på hel lina 31,0 kg/mm2.
Den av fabrikanten garanterade brotthållfastheten är
30 kg/mm2.

Enligt normerna kan således tillåtas en påkänning
av 70 % av 30 = 21 kg/mm2. Den permanenta
töjningen efter en sådan belastning är enligt fig. 12
cirka 0,06 %, således mindre än vid kopparlinor och
32 kg/mm2, där den är cirka 0,08 %. Även i fråga
om aldreylinor vore det av betydelse att kontrollera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free