- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Elektroteknik /
10

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’10

TEKNISK TIDSKRIFT

4 jan. 1931)

inställda på denna fabrikation i samma grad som på
kopparlinor.

På grund av aluminiets relativa mjukhet måste vid
uppläggningen iakttagas betydligt större försiktighet,
så att trådarna ej skadas.

I det föregående har redan påpekats, att skarvar
och övriga tillbehör vid stålaluminiumlinor bli
relativt komplicerade och dyrbara.

Stålaluminiumlinorna kräva på grund av sin
lätthet större avstånd mellan ledarna inbördes och vid
hängkedjor större avstånd mellan lina och stolpe.

En annan och icke minst viktig synpunkt är den,
att stålaluminiumlinor ofta bli en
specialkonstruktion, som avpassas för en viss linje med vissa givna
förutsättningar. Ofta vet man ju ganska litet, hur
överföringsförhållandena komma att utveckla sig. En
dag måste arean ökas. Den befintliga linan kanske
då icke får någon användning och dess skrotvärde
är avsevärt lägre än kopparlinans.
Stålaluminiumlina bör man således använda endast där man är
relativt säker på att icke linan snart får bytas om.

En viktig punkt ifråga om stålaluminiumlinor är
lämplig proportion mellan stål och aluminium. Vid
överföring av relativt blygsamma kraftbelopp är det
ofta tillräckligt med en area av 50 mm2 koppar eller
däremot i elektriskt hänseende jämnvärdig
stålaluminiumlina. Det kan då vara ekonomiskt att
använda stålaluminiumlinor med exempelvis areorna
17 + 83, 21 + 83 eller t. o. m. 33 + 83 mm2,
beroende på olika konstruktion av linjen. Samtliga dessa
areor äro dock behäftade med den i det föregående
påtalade olägenheten, att stålkärnan endast är
omgiven av ett lager aluminiumtrådar. Kan man öka
arean på aluminiet till motsvarande ca 70 mm2
koppar, så får man i t. e. 28 -f- 120 mm2
stålaluminium-linan en lina, som ofta kan vara lämplig för svenska
förhållanden vid 132 kV linjer.

2. Jämförelse mellan anläggnings- och årskostnader
för koppar- och stålaluminiumlinor.

Om man skall göra en jämförelse mellan
koppar-och stålaluminiumlinor bör man taga hänsyn såväl
till anläggnings- som årskostnaderna.

Betecknas inköpspriset för kopparlina med K kr.
pr m lina, och antages 40 års amortering och 60 %
restvärde efter denna tid, så blir vid 5 % räntefot

årskostnaden = |(),05 + 0;oo8s • -j^|J ’ ^ = 0,053S K.

En med denna kopparlina i elektriskt hänseende
jämvärdig stålaluminiumlina antages kosta S kr. pr
m lina. Förhållandet mellan stålets och aluminiets
areor antages vara 1 : 4js. Kostnaden för stålkärnan

antages vara och för aluminiumhöljet ^ av hela

linans kostnad. Vidare antages, att efter 40 år stålet
skall vara helt amorterat och att aluminiet då endast
har ett restvärde av 40 %. Då blir årskostnaden

0,05 -f 0,0083 ( ^ +

60
Toö

• S — 0,0551 • S,

Om man i stället amorterar stålaluminiumlinan på
20 år, blir årskostnaden



I förra fallet får man således pr m
stålaluminiumlina 1 : 4,3 betala högst |^3? = 96 % och i senare

fallet högst

0,0533
0,0695

0,0551

77 % av kostnaden pr m för

en i elektriskt avseende jämnvärdig kopparlina för
att icke årskostnaden skall bli större för
stålaluminiumlinan än för kopparlinan. Då det ännu icke
föreligger tillräcklig erfarenhet om stålaluminiumlinors
livslängd, så är det givetvis svårt att angiva riktiga
utgångsvärden. Dock torde de angivna värdena
kunna tjäna som orientering.

För en stålaluminiumlina 1 :4,3 är f. n.
inköpspriset endast ca 75 à 80 % av priset för motsvarande
kopparlina. Detta svarar mot att man kan amortera
stålaluminiumlinan på 20 à 23 års tid utan att
årskostnaderna bli större än vid 40-årig amortering av
kopparlina.

Vad anläggningskostnaderna beträffar, så kan man
vid dessa nu gällande priser vid en 132 kV linje i
anläggningskostnad spara 700 à 900 kr. pr km genom
att använda 28 -f- 120 mm2 stålaluminiumlina i stället
för motsvarande kopparlina.

Vid föregående jämförelse har icke tagits hänsyn
till den vinst, man kan göra vid stålaluminiumlinan
genom större spännvidd och starkare uppspänning.
Denna blir emellertid i vissa fall icke obetydlig.

Antag, att linan skall beräknas för en exceptionell
islast av 2,5 kg/m. Med 28 + 120 mm2
stålaluminiumlina kan man då hålla en normalspännvidd av
275 och en maximispännvidd av 300 m.
Nedhäng-ningen i normalspannet är vid + 50°C == 7,10 m och
vid 1 kg/m lokal islast — 11,50 m. Om man i stället
hade använt 70 mm2 kopparlina, så hade
maximi-spännvidden måst sättas till 275 m och
normalspännvidden till ca 240 à 250 m för att man skulle kunna
använda samma stolphöjd. Man sparar således i detta

fall

1 000 1 000

250

275

: 0,35 stolpar pr km, motsvarande

• S — 0,0695 • S.

en kostnad av cirka 350 kr. pr km.

Totala vinsten av att använda stålaluminiumlinor
i stället för kopparlina ligger således för en 132 kV
linje i storleksordningen 1 000 à 1 200 kr. pr km,
svarande mot 7 à 12 % av linjens totala
anläggningskostnad, beroende på olika konstruktion av linjen.

E. Sammanfattning.

De i det föregående framställda synpunkterna vid
materialval och beräkning av kraftledningslinor
skulle i korthet kunna sammanfattas sålunda.

1) Det är av stor vikt att lämpliga
materialbestämmelser tillämpas och riktiga beräkningsdata
användas för de olika linmaterialen.

I detta sammanhang förtjänar framhållas, att
det vore synnerligen önskvärt ur såväl
kommersiell som teknisk synpunkt, om de nordiska länderna
kunde enas om samma materialbestämmelser och
be-räkningsdata för kraftledningslinor.

2) De material, som man f. n. har att välja på för
kraftledningslinor, äro i huvudsak koppar och stål-

aluminium. Vid nuvarande prisläge kunna
stålaluminiumlinor framgångsrikt konkurrera med koppar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free