Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-40
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
Svenska elektroingenjörsföreningen; avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
pà föreningens lokal fredagen den 24 januari 1930.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
överingenjören N. Forssblad, som hälsade de närvarande
välkomna till årets första sammanträde, vilket samtidigt
var den första sammankomsten inom den numera utåt
självständiga föreningen, i det att det av Avdelningen
för elektroteknik under förra året antagna
förenings-namnet sedan årsskiftet fastställts av
Teknologföreningens styrelse. Ordföranden uttalade sina varmaste
förhoppningar om lycka i framtiden för Svenska
elektroingenjörsföreningen.
Härefter upplästes och godkändes protokoll från
sammanträdena den 15 november och 14 december 1929.
I föreningen inträdde enligt anmälan civilingenjörerna
Thure Öberg, Hugo Ahlstrand, Torsten Nordström och
Erik Ternström.
Till revisorer för Elektroteknikfonden omvaldes med
acklamation förste byrådirektören A. F. Gustrin och
civilingenjören A. Westerberg.
Ordföranden meddelade härefter, att civilingenjören
J. Körner i dagarna representerar föreningen vid
Elektrotechnischer Vereins 50-årsjubileum i Berlin och vid
detta tillfälle medfört en textad hyllningsadress.
Härefter behandlades tvenne från föreningens
kraftledningskommitté inkomna och till medlemmarna på
förhand distribuerade skrivelser, berörande dels en
skrivelse från starkströms—svagströmskommittén angående
utförandet av brottsäkra linjekorsningar, dels en
skrivelse från Kungl, telegrafstyrelsen angående
koncessionsvillkor för ledningar innehållande brottsäkra korsningar.
Båda dessa skrivelser hade ink’immit till
Teknologföreningen på remiss från K. maj:t. Från
kraftlednings-kommitténs sida refererades skrivelserna inledningsvis
av statsinspektören R. Holmer, varefter vidtog en
synnerligen livlig diskussion med inlägg av herrar S.
Velander, Hässler, A. Holmgren, Holmer, E. Velander, K. E.
Eriksson, Gustrin, Fogelström, Forssblad, Nordström,
Björgerd, Nordell, Jensen och Hedén.
Föreningen beslöt att i huvudsak godkänna det till
kraftledningskommitténs skrivelse bifogade förslaget till
normer för brottsäkra korsningar, vilka väsentligen
an-slöto sig till starkströms—svagströmskommitténs
förslag, samt uppdrog åt styrelsen att i samarbete med
kraftledningskommittén slutredigera normerna, med
hänsyn tagen till de i diskussionen framförda synpunkterna.
I övrigt beslöt föreningen att bordlägga båda
skrivelserna.
Slutligen övergick man vid ganska långt framskriden
tid till huvudpunkten på dagens program, vilken
utgjordes av ett föredrag av ingenjör G. Sandvatx om
"Järnvägselektrifieringen i Schweiz, ett avslutat skede.
Tekniska anordningar och driftserfarenheter".
Inledningsvis omnämnde talaren, att i Schweiz icke
mindre än 1660 km statsbanor numera äro
elektrifierade, motsvarande 60 % av landets samtliga statliga
järnvägar och i trafikhänseende innebärande ca 83 %
av hela landets järnvägsdrift. Under tidigare skeden
användes huvudsakligen trefassystemet, men man har
numera så gott som uteslutande gått in för enfas. Medelst
en tabell visade talaren de karakteristiska data för de
större vattenkraftverk i Schweiz, från vilka energien
till de elektrifierade banorna erhålles. Härav framgick,
att man i flera fall arbetade med fallhöjder av 800 m
eller därutöver och i vissa fall med så små
minimivat-tenmängder som ända ned till 1 m3/sek. En serie
synnerligen vackra ljusbilder demonstrerade de tekniska
anordningarna och belägenheten hos några av dessa
kraftstationer. Av stort intresse var härvid att
iakttaga de synnerligen smäckra trycktuber, som erfordras
vid detta slag av vattenkraftanläggningar. Kraftverken
äro i allmänhet byggda direkt för generering av
enfasström och med generatorerna utförda för 15 000 V och
direkt matning av kontaktledningen utan
transformatorer. Längre överföringar finnas dock och äro då
utförda för 130 och 66 kV. Den årliga energiförbrukningen
har uppgått till 440 mill. kWh och den totala
självkostnaden för denna energi, mätt på kontaktledningen, har
för kraft, som alstrats i egna verk, uppgått till 3,4 öre,
för inköpt kraft till 5,4 öre per kWh. Kraftverkens
hög-spänningsställverk utföras numera i regel utomhus och
av en tämligen låg och över stor area utbredd typ. Av
speciellt intresse var även att iakttaga de
konstruktionsprinciper, enligt vilka kontaktledningsbryggor vid
stationer och på linjen voro utförda. I jämförelse med
svensk praxis verkade konstruktionerna synnerligen
smäckra, vilket delvis betingades av den konsekvent
genomförda principen att bärlinan ej är avspänd utan i
stället uppbär kontaktledningen med hjälp av långa
bärtrådar, vilka vid temperaturförskjutning hos den
avspända kontaktledningen intaga en viss snedställning.
Fästpunkterna på bryggan utföras förskjutbara i sidled
i och för underlättande av spåromläggningar. Totala
anläggningskostnaden för den schweiziska
järnvägselektrifieringen hade uppgått till ca 470 mill. kronor,
vilken höga kostnad delvis betingades av att en stor del
av anläggningarna tillkommit under kristiden samt
utförts enligt dyrare konstruktionsmetoder än som enligt
modern erfarenhet äro erforderliga. Trots allt detta
uppvisar den elekriska bandriften en odisputabelt god
räntabilitet.
Föredraget avslutades med en del bilder och uppgifter
angående olika typer av elektriska lok under
framhållande av det elektriska lokets avsevärda överlägsenhet
över ångloket ifråga om hastighet, dragkraft och antal
driftkilometer per år. Ifråga om själva
lokkonstruktionerna påpekades, att metoden med en motor per
drivhjulsaxel har fullständigt slagit igenom i Schweiz och
torde enligt talarens mening erbjuda avsevärda fördelar
framför övriga anordningar av motorkraften.
’Sedan ordföranden framfört föreningens tack till
talaren, avslutades den officiella delen av det av ett 70-tal
medlemmar besökta sammanträdet kl. 22,45, varefter
vidtog supé och samkväm.
Härunder visade ingenjör Sandvall två synnerligen
instruktiva filmer över schweizisk järnvägselektrifiering,
vilka upptagits och ställts till förfogande av firman
Brown Boveri. Den ena visade montaget av elektriska
lok i firmans verkstäder. Den andra gav en serie
bilder från de elektrifierade järnvägarna, bilder som
förutom tekniska detaljer även gåvo ett starkt intryck av
den storslagna och skönhetsmättade alpnaturen.
Under filmförevisningen sköttes pianot med bravur
av civilingenjören 9. Öberg.
F. Dn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
