Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 3
MARS 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
ELEKTROTEKNIK
Redaktöp : Julius Körner
UT6IVC.N AV SVENSKA TE.KNOLOGFÖRENIMOE.N •
INNEHÅLL: Något om elektrisk gatubelysning särskilt med hänsyn till Stockholm, av K. Laurell. — Tekniska
synpunkter på fasadbelysning, av E. Oldner. — Neonskyltljusets historiska utveckling och moderna teknik, av
W. Herrgesell. — En ny luftvärnstrålkastare, av D. Bengtson. — Om sändareantenners effektivitet med särskild
hänsyn till förhållandena på rundradions våglängder, av E. T. Glas. — Notiser. — Litteratur. —
Förenings-meddelanden.
NÅGOT OM ELEKTRISK GATUBELYSNING SÄRSKILT
MED HÄNSYN TILL STOCKHOLM.1
Av K. Laurell.
Äldre gatubelysning i Stockholm.
Enligt en av Stockholms gasverk med anledning
av dess 50-åriga tillvaro utgiven festskrift om
Stockholms belysning angives, att år 1824 c:a 3 500
oljelyktor, vardera på omkring 3/4 hefnerljus, funnos
uppsatta i staden och på malmarna. Som jämförelse
kan nämnas, att år 1928, dvs. praktiskt taget 100 år
senare, funnos omkring 15 000 elektriska lampor
och gaslyktor, avgivande c:a 2,2 mill. hefnerljus,
vilket motsvarar en 1000-faldig ökning av
belysningen. Enligt samma källa angives, att vintern
1827—28 lyktor med s. k. argandska lampor för
första gången uppsattes i Stockholm, vilkas
monte-ringssätt med hänsyn till nutida praxis är av
särskilt intresse och beskrives av en samtida författare
sålunda: "Nu förstår man. att midt öfver gatorna,
på mellan husen spända järnstänger, uppsätta
Rever-bèrlyktor, samt i synnerhet aptera dem vid
Korsgator, så att samma lykta kunde gifva sken åt fyra
liåll." Ljusstyrkan hos dessa lyktor utgjorde 6,4
hlj., som medelst tillhörande reverberer (reflektorer)
i fördelaktigaste riktning höjdes till 35 hlj. Dessa
lampor äro intressanta såsom tidiga föregångare till
de moderna bredstrålarna av s. k. 2- och 4-vägstyp.
Kravet på utökad gatubelysning var givetvis för 100
år sedan lika aktuellt som nu, vilket kan utläsas t. e.
av överståthållarämbetets till magistraten i april 1828
ställda skrivelse, i vilken det först framhålles, att en
"förbättring af den alltför dåliga upplysningen af
Hufvudstadens gator och öppna Platser länge varit
af behofvet påkallad" och vidare, "att nu synes den
åsyftade förbättringen kunna, utan ökad kostnad,
fullkomligt vinnas genom allmänt antagande af ett
slags nyss uppfunna Gatulyktor med så kallade
Ar-gandsk-Lampor och Reverberer, hvaraf en och annan
under de senaste månaderna blifvit här och där i
Staden anbragt". Överståthållaren hade därjämte
inhämtat, "att en Gatulykta med tvåskeniga
Reverberer, upphängd öfver midten af en Gata. sprider
i Föredrag vid sammanträde i Svenska teknologför-
eningens avdelning för elektroteknik den 15 nov. 1929.
sitt Sken 50 à 60 alnar på hvardera sidan eller 100
à 120 alnar i en sträcka med tillräcklig och
mångfaldigt större klarhet, än alla de gamla Lyktor
tillhopa" etc.
Denna enligt dåtida förhållanden mycket stora
förbättring, som motsvarar c:a 6 hlj. per 60 à 70 meter
gatulängd, kunde dock ej realiseras. Ända till
gasverkets anläggande år 1853 förblev emellertid den
offentliga belysningen en skyldighet, som helt
påvilade husägarna. Först sedan gasverket övertagit
lyshållningen, och särskilt sedan auerljuset infördes
1893, kan man tala om en verklig förbättring av den
offentliga belysningen i Stockholm.
Den elektriska gatubelysningens utveckling.
Några uppgifter beträffande det elektriska ljusets
införande utomhus i Stockholm kunna i detta
sammanhang vara av intresse. Ehuru Stockholms
elektricitetsverk började sin strömleverans redan 1892,
dröjde det ända till år 1904, innan dess verksamhet
utsträcktes till den offentliga belysningen. Under
åren 1904—1908 omfattade denna endast båglampor
å ett antal broar, öppna platser och hamnområden.
Det största antalet båglampor nåddes år 1911 med
110 st., vilka funnos kvar till år 1920, då de ersattes
med glödlampor. Är 1909 uppsattes elektriska
glödlampor, nämligen 20 st. à 300 nlj. för belysning av
en central affärsgata. På grund av att
metalltrådslamporna i början voro relativt ömtåliga och dyra
gick utvecklingen dock ganska långsamt. År 1913
var antalet glödlampor endast 365. år 1916 816 och
år 1919 900. Från och med år 1920 har
elektrifieringen bedrivits i raskare tempo, så att antalet
1928 var 9 744 och nu är över 10 000.
En jämförelse mellan antalet gaslyktor och antalet
elektriska lampor för åren 1910, 1918 och 1928 ger
et.t begrepp om den utsträckning, i vilken
elektrifieringen genomförts i Stockholm.
År Gaslyktor Elektriska lampor
1910 .......... 9 963 118
1918 .......... 10 650 (max.) 1010
1928 .......... 4 650 9 744.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
