Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 febr. 1930
ELEKTROTEKNIK
51
i bruk varande moderna högintensiva lampan". När
denna på sin tid infördes, betydde den ökning i
strålkastares lysvidd. Men icke förr än nu hava riktmedel
tillkommit så beskaffade och med strålkastaren så
kombinerade, att det långt lysande skenet verkligen
kunnat utnyttjas.
Beträffande den nya strålkastarkonstruktionen i
cvrigt förtjänar följande, ur militär synpunkt icke
betydelselösa detaljer, att omnämnas.
De för manövreringen viktiga delarna äro lätt
utbytbara. Strålkastarens drivmotorer och
generatorer äro så sammanbyggda, att de utgöra enheter,
som kunna tagas ut ur strålkastaren.
Strålkastarens flyttbarhet är tillgodosedd genom
hjulens höjd samt fjädringar, som tillåta transport på
lastbil. Med tanke härpå har man även strävat efter
att få tyngdpunkten så lågt som möjligt.
I konstruktionen i dess helhet äro hållfasthet och
enkelhet eller vac! man med ett militärt uttryck
brukar benämna fältmässig het, utmärkande drag.
OM SÄNDAREANTENNERS EFFEKTIVITET MED SÄRSKILD
HÄNSYN TILL FÖRHÅLLANDENA PÅ RUNDRADIONS
VÅGLÄNGDER.
Av E. T. Glas.
(Forts. fr. sid. 28.)
Ytstrålningsverkningsgraden.
Man vill för bedömning av en antenns effektivitet
gärna ha en direkt angivbar kvantitet, som i praktiken
lätt låter sig uppmätas. Som dylik värdefaktor
föreslår jag antennens ytstrålningsverkningsgrad, vilken
vid rundradiodistribution bör hållas så hög som
möjligt. Om man vid annan radiokommunikation vill
ernå t. e. visst slags rymdstrålning, är det svårare att
finna en lämplig värdefaktor. Här skola vi
uteslutande undersöka ytstrålningsverkningsgraden såsom
varande av särskilt stort intresse. Den sedvanliga
formeln för antenn verkningsgraden
RJ
’’" ’ RJ -]- K
säger tydligen ingenting om antennens
ytstrålnings-egenskaper, emedan denna formel betraktar all
strålning, även rymdstrålningen, som nyttig effekt. Trots
detta ger formeln i fråga riktigt resultat, så tillvida
som den säger, att strålningsmotståndet hänfört till
antennbasen bör vara så stort som är förenligt med
villkoret att en strömnod uppträder vid antennens
bas. Formeln inrangerar alltså halvvågsantennen
bland de optimala. Av något praktiskt intresse för
den nuvarande rundradion är emellertid formeln ej.
Eii definition på den berörda
ytstrålningsverkningsgraden låter sig uppställas med aktgivande på fig. 13.
Med en antenns ytstrålningsverkningsgrad menas
förhållandet, uttryckt i procent, mellan den effekt, som
utstrålar mellan jordytan och en viss konisk yta
enligt fig., samt den effekt, som skulle utstrålas inom
samma begränsade rymd från en jämförelseantenn,
vars ytstrålningsverkningsgrad antages vara 100 %.
Den omtalade koniska ytan förutsättes ha antennen
som axel samt bilda en så liten vinkel med jordytan,
att fältstyrkan utmed en av den koniska ytan och
jordytan utskuren sfärisk zon kan anses konstant och
lika med fältstyrkan vid jordytan. För att slippa
verkningsgrader större än 100 % bör man som
järn-förelseantenn välja en typ, som är optimal. Helst
bör jämförelseantennen dessutom vara så beskaffad,
att dess jordledningsmotstånd ej särskilt behöver an-
givas. Båda dessa villkor uppfyllas av den rena
halvvågsantennen, som därför lämpar sig utmärkt som
vår enhetsantenn. Att taga kvartsvågsantennen som
enhet vore däremot mindre lämpligt ur båda
synpunkterna. Utföras de erforderliga räkningarna1 får man
som resultat formeln:
inn (-^voit/m ’ <U2
’/ = 700 ––––-p––––
«kW
där fältstyrkan vid jordytan uttryckts i volt/m,
avståndet från sändaren i km samt antenneffekten i kW.
De valda enheterna äro sådana, att man för nu
vanliga effekter på kommersiella stationer erhåller
lätthanterliga uttryck i täljare och nämnare. Det bör
anmärkas, att vilken antenn man än tager som
jämförelsebasis formeln alltid får samma byggnad. Det är
endast konstanten, som behöver ändras. För att
fastlägga verkningsgraden erfordras i praktiken två
olika: mätningar, nämligen uppmätning av totala
antenneffekten, varom jag förut talat, samt mätning av
Fig. 13.
odämpade fältstyrkan vid jordytan på ett tillräckligt
stort antal punkter i sändarens närhet och i olika
riktningar från densamma för att mail skall kunna
erhålla ett pålitligt medelvärde på produkten E • d
uttryckt i voit eller multipel därav. Av den vanliga
Hertzska utbredningsformeln, då dämpning ej beaktas,
följer som bekant, att denna produkt bör vara
konstant för en given sändare vid en och samma våg-
1 Artikel av förf.: T. T. Elektroteknik, aug, 19.28,. sid. 133.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
