Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-76
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
Juli 8, tisdag. Besök vid Vamma eller Solbergfoss. De
utländska gästernas middag.
Juli 9, onsdag. Avslutningssession.
Juli 10, torsdag. Avresa till Lofoten (event.).
För mötets damer har uppgjorts särskilt program.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 21 februari 1930 kl.
19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens vice
ordförande, civilingenjör S. Norberg, varefter protokoll från
sammanträdet den 24 januari upplästes och godkändes.
Ordföranden meddelade, att berättelsen över
Avdelningens för Elektroteknik verksamhet under arbetsåret
1929 nu förelåg färdig och komme att publiceras i nästa
häfte av Elektroteknik. På fråga av ordföranden
förklarade sig föreningen ej önska densammas uppläsande
vid sammanträdet.
Härefter behandlade föreningen de från föregående
sammanträde bordlagda skrivelserna angående
brottsäkra korsningar. Under föregående år hade från
teknologföreningen efter remiss frän kungl, maj:t
inkommit dels en skrivelse från
starkströms-svagströmskom-mittén, innehållande förslag till normer för brottsäkra
korsningar, dels en skrivelse från Kungl,
telegrafstyrelsen angående ändrade ansvarsbestämmelser vid olyckor,
vållade av s. k. brottsäkra korsningar. Båda skrivelserna
hade av Avdelningen för Elektroteknik remitterats till
kraftledningskommittén, och de från denna inkomna
svarsskrivelserna hade vid föregående sammanträde
behandlats och i huvudsak bordlagts, varvid dock ett av
kraftledningskommittén på basis av
starkströms-svag-strömskommitténs förslag till normer för brottsäkra
korsningar utarbetat förslag till dylika normer av
föreningen godkänts för slutredigering genom styrelsens
och kraftledningskommitténs försorg i och för införande
som tillägg till kraftledningsnormerna. Statsinspektör
R. Holmer redogjorde för frågans nuvarande läge och
hemställde, att föreningen måtte uppdraga åt sin
styrelse att formulera svarsskrivelserna till
teknologföreningen. Efter proposition av ordföranden beslöt
föreningen i enlighet med detta förslag.
Ordföranden meddelade, att ett utkast till stadgar för
Svenska elektroingenjörsföreningen utarbetats, och
föreslog, att föreningen måtte uppdraga åt sin styrelse att
på lämpligt sätt låta utarbeta ett förslag till stadgar för
föreningen, vilket förslag skulle senare framläggas för
föreningen. För närvarande tjänstgjorde enligt ett
under föregående år fattat beslut Avdelningens för
Elektroteknik arbetsordning provisoriskt som stadgar för
föreningen. Föreningen beslöt att giva sin styrelse det
föreslagna uppdraget.
Härefter behandlades ett av E. S. K:s utskott för
maskinnormer utarbetat och till föreningens medlemmar
tidigare distribuerat förslag till "Normer för elektriska
transformatorer", överingenjör K. E. Eriksson
redogjorde för förslagets huvudsakliga innebörd samt för det
väsentliga av de ändringsförslag, som skriftligen
inkommit från intresserade föreningsmedlemmar. Det
framgick härav, att ett flertal detaljer av normförslaget torde
böra undergå vissa i huvudsak formella omredigeringar.
Föreningen beslöt dock att för sin del godkänna det
föreliggande förslaget under lämnande av uppdrag åt
normkommittén att verkställa den erforderliga
slutredigeringen med vederbörlig hänsyn tagen till de inkomna
anmärkningarna.
Slutligen lämnades ordet åt civilingenjör E.
Sten-kvist, Ludvika, för ett av ljusbilder illustrerat föredrag
över "Moderna transformatorer". Talaren påpekade,
hurusom de senaste årens utveckling på
transformatorområdet medfört relativt stora förändringar i
konstruktionsprinciper och framför allt typval. I vårt land
förekommer numera nästan uteslutande kärntransformatorer,
i det att manteltransformatorer byggas endast för vissa
specialändamål, exempelvis för ugnsdrift. Orsaken till
denna utveckling är främst att söka i
kärntransforma-torns bättre anpassningsmöjligheter efter den
standardiserade masstillverkningens krav. Vidare äro
tillsatsförlusterna inom lindningarna svåra att bemästra vid
manteltransformatorer. Spänningen per spole blir även högre
hos manteltypen, varav följer ogynnsammare
förhållanden ifråga om stötvågor. Uppbyggandet av isolationen
bereder ävenledes vissa svårigheter.
I anslutning till ljusbilderna demonstrerades
anordningar med flera koncentriska cylindrar mellan
lindningarna, avtrappade spolar för minskning av maximala
elektriska påkänningen samt anordningar med
avskärmningsringar vid mycket höga spänningar.
Kondensator-genomföringarna behandlades i anslutning till
synnerligen instruktiva kurvor, vilka visade
temperaturförhållandena inom en dylik genomföring, varav med
tydlighet framgick nödvändigheten av ett pappersmaterial
med låga förluster vid högre temperaturer.
Härefter övergick talaren till kylningsproblemet och
visade bl. a. hurusom den gamla vattenkylningen för
medelstora typer uttränges av självkylningen medelst
kylfickor med kamflänsrör och för större typer av
tryckoljekylning med yttre luft- eller vattenkylare.
Även pressluftkylning med högtrycksluft omnämndes.
Föredraget kommer att inflyta i Elektroteknik.
Sedan ordföranden framfört föreningens tack till
föredragshållaren för hans synnerligen gedigna
framställning, avslutades det av ett 80-tal, medlemmar
besökta sammanträdet kl. 22,20, varefter vidtog supé och
samkväm under sedvanliga former.
F. D-n.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
.Svenska teknologföreningen, avhöll den 7 mars 1930
ordinarie sammanträde i serien radio- och
svagströms-teknik å föreningens lokal under byrådirektör N.
Hedéns ordförandeskap.
Efter protokollsjustering invaldes ingenjörerna Karl
E. Larsson och Ebbe Otterborg i föreningen, varefter
fil. dr Mauritz Vos höll ett föredrag över ämnet Om
överhörning mellan telefonledningar.
Till en början erinrade dr Vos om att lord Rayleigh
var den förste, som på 1890-talet behandlade parallella
ledningars inverkan på varandra. Han följdes av Max
Abraham, som 1907 genom tillämpning av Maxwells
ekvationer kom till vissa formler, från vilka dr Vos
hade utgått.
Resultatet kan för två parallella dubbelledningar
skrivas på följande sätt:
Vi = Zii 7i + Zis Ii
Vo = Z 21 11 + Z’l’1 12,
där Vi, It, Vo och lo äro resp. ström och spänning i ena
och andra dubbelledningen samt Zu och -Z22
ledningarnas resp. karakteristiker. Z21 = Z12 är den s. k.
ömsesidiga karakteristiken.
Med tillämpning av dessa ekvationer för en
störspänning i ena dubbelledningen beräknades sedan den
uppstående störningen i den andra under vissa förenklade
antaganden, bl. a. att intet ohmskt motstånd och
därmed ingen dämpning förekom i ledningarna. Lösningen
kunde skrivas som en determinant av fjärde graden.
Under förutsättning att ledningarna avslutades med
sina rätta impedanser, försvunno vissa termer i
deter-minanten och ett betydligt enklare uttryck kunde
erhållas. Av detta enklare uttryck framgick, att
störningsspänningen blev direkt proportionell mot störande
spänningen och oberoende av periodtalet hos denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
