Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 4
TEKNISK TIDSKRIFT
APRIL 1930
*
ELEKTROTEKNIK
RtDAKTQR-.JuUUS KÖRNER
UTGIVEN AV 5VE.NSKA Te.KNOLOGFäRENIMOE.M .
INNEHÅLL: Moderna transformatorer, av E. Stenkvist. — Mistsignalanläggning med radiofyr vid Trälleborg, av
I. Billing. — Insänt. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
MODERNA TRANSFORMATORER1.
Av E. Stenkvist.
Inledning. Mantel- och kärntransformatorer.
Ser man tillbaka på det sista decenniets utveckling
av transformatortekniken, torde det på förhand
vara klart för envar, att några absolut
revolutionerande nyheter ej stå att upptäcka, utan utvecklingen
karakteriseras fastmer av ett alltjämt fortskridande
arbete efter förut tillämpade linjer, ett arbete som dock
under de gångna åren medfört så stora förändringar,
att en modern transformator av 1930 års standard i
så gott som varje detalj skiljer sig från en typ av
exempelvis 1920 års utförande. Söker man efter
grunddragen i denna utveckling, finner man, att
dessa karakteriseras av ett par förhållanden av mera
dominerande betydelse än övriga, av vilka det första
hänför sig till typvalet och det andra till den
pågående uppökningen av enheternas storlek och i
samband härmed stående förbättringar av kylteknik och
isolationsmetoder.
Uppehålla vi oss några ögonblick vid frågan om
typvalet, finner man, att under det att för ett 10-tal
år sedan tillverkningen omfattade transformatorer av
såväl kärn- som manteltyp, äro de senare numera så
gott som fullständigt tillbakaträngda och användas
endast i vissa specialfall. Frågan om vilken av dessa
typer man bör lämna företräde har som bekant länge
varit diskuterad, och det torde möjligen erbjuda
något av intresse att nu rekapitulera de argument,
som åtminstone för svenska förhållanden fällt
utslaget till förmån för kärntyperna. Härvid hava
givetvis rätt många synpunkter fått göra sig
gällande, men den viktigaste torde hänföra sig till
frågan om de olika typernas anpassningsmöjligheter för
en standardiserad tillverkning. Att man tidigare varit
tveksam inför typ valet _ sammanhänger med att
tillverkningen vid jämförelse med nuvarande
förhållanden var av tämligen ringa omfattning, varvid helt
naturligt såväl konstruktionsavdelningarna som
verkstäderna kunde giva sig tid att nykonstruera större
transformatorer från början till slut utan hänsyn till
någon standardisering eller serietillverkning. Med
den omfattning, som tillverkningen för närvarande
har, blir ett dylikt behandlingssätt omöjligt, utan
konstruktionerna måste vara så utbildade, att en
standardisering möjliggöres. Standardiseringen kan
i Föredrag i Svenska elektroingenjörsföreningen, avd. av
Svenska teknologföreningen, den 21 februari 1930.
emellertid ifråga om transformatorer ej inrikta sig
på helfabrikat, då de anspråk, som ställas, äro allt
för skiftande för att detta skall vara möjligt.
Standardiseringen måste i stället inrikta sig på detaljerna,
som då böra vara så beskaffade, att de lätt kunna
anpassas till varandra i olika kombinationer. Se vi
först på de möjligheter man har att standardisera
den vanliga 3-benta kärntypen, finner man alldeles
osökt, att kärnserierna böra utföras i form av vissa
huvudtyper med gemensam kärn- och oksektion,
under det att benhöjden inom varje typ kan varieras.
En så beskaffad kärnserie är synnerligen användbar,
i det att densamma lätt kan anpassas för såväl
varierande spänningar som för speciella önskemål med
avseende på garantidata. Genom denna åtgärd
vinner man den betydliga fördelen, att
transformatorseriens planmått inom ett visst område hållas
konstanta, och detta medför i sin tur, att alla väsentliga
mekaniska detaljer bliva gemensamma för de olika
typerna inom en dylik serie. Detta är exempelvis
fallet med pressflänssystemet, som givetvis blir
oförändrat, då okens dimensioner äro desamma. Samma
sak gäller för sådana detaljer av lindningen, som
enbart äro beroende av diametern, såsom
lindnings-mallar, bakelitcylindrar och matriser för deras
tillverkning. Övriga detaljer, som bliva oförändrade,
äro exempelvis lock, lådbottnar och underrede, och
en standardisering av dessa detaljer är av stor
betydelse, då exempelvis lock och bottnar ofta utföras
helpressade, för vilken framställning relativt dyrbara
verktyg erfordras. Se vi på de elektriska
egenskaperna för transformatorerna inom en dylik serie
finner man, att effekten varierar ungefär proportionellt
mot benhöjden, och variera sålunda såväl kopparvikt
som järnvikt något så när parallellt med varandra.
Yarvspänningen är vid oförändrad mättning
konstant, likaså antalet amperevarv per centimeter
lind-ningshöjd, vilket resulterar i att
kortslutningsspänningen för olika effekter blir konstant, vilket
givetvis är av värde.
Ett tillämpande av liknande åtgärder för
manteltyper stöter däremot på en del svårigheter. Om
någon standardisering av värde skall genomföras,
måste denna av ovan anförda skäl inrikta sig på att
transformatorns planmått fortfarande hållas
konstanta, medan dimensionerna i höjdled variera*,
genom att utföra plåtpaketet med olika höjder. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:24 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0085.html
