Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-82
TEKNISK TIDSKRIFT
1 febr. 1930
finner sålunda, att transformatorer med olika effekt
i motsats till förhållandet vid kärntyperna erhålla
olika kärnsektion, vilket medför, att
kortslutsspänningarna för transformatorer inom en dylik serie ej
äro konstanta, vilket många gånger medför extra
svårigheter. Vad som är värre är emellertid att man
med bibehållna planmått har synnerligen små möjlig-
Fig. 1. Högspänningsspole till manteltransformator.
heter att justera kortslutsspänningarna, och detta
sammanhänger i sin tur med typens största nackdel,
nämligen svårigheten att bemästra tillsatsförlusterna.
Lindningarna för manteltransformatorer utföras som
bekant av kopparband, som i motsats till kärntyper
bliva så belägna, att läckfältet träffar ledarna
vinkelrätt mot deras långsida. På grund härav erhållas
synnerligen begränsade möjligheter för uppbyggandet
av spolpaketen. Tänka vi oss spolarna numrerade
i riktning från neutralplanet i lindningen mot
kanalen mellan hög- och lågspänning, få vid 50
perioder spolarna nr 1, 2 och 3 redan vid 10 mm
bandkoppar tillsatsförluster om 3, 33 resp. 90 %. Vid
7 mm bandbredd erhållas för en lindning om 4 spolar
på ömse sidor om neutralplanet tillsatsförluster om
resp. 1, 14, 40 och 76 %. Dylika tillsatsförluster
kunna givetvis ej tolereras, då detta skulle medföra,
att temperaturstegringen på enstaka spolar bleve
alldeles för hög. Förlusterna kunna i allmänhet ej
undvikas på annat sätt än genom att hålla spolantalet
i varje grupp mycket litet, och nämnda förhållande
bidrager givetvis i hög grad till att göra en
standardiserad konstruktion stel med mycket få
anpassningsmöjligheter till förekommande önskemål, vilket
med andra ord betyder, att en standardisering är
praktiskt taget ogenomförbar. Det påpekade
förhållandet, att manteltyperna måste utföras med ett i
jämförelse med kärntransformatorer mycket litet
antal spolar har även andra konsekvenser, nämligen
först och främst, att spänningen per spole blir mycket
hög och ofta uppgår till storleksordningen 5 à 10
kV vid normal drift. Man
måste fördenskull inom ett
och samma paket
omsorgsfullt isolera varje spole för
sig från närliggande genom
att omgiva densamma med
U-formade presspankragar
(fig. 1) samt genom
insättande av isolationsskärmar
mellan spolarna.
Isolationen av lindningen i dess
helhet uppbygges i regel i
enlighet med de i fig. 2
visade principerna och består
förutom av förutnämnda de-
taljer av ett otal L-stycken och presspanskärmar
omgivande varje hög- och lågspänningspaket. Om
spol-spänningen vid jämförelse med kärntyper redan vid
normal drift är tämligen hög, gäller detta i ännu
högre grad då lindningen utsättes för överspänningar.
Spänningsfördelningen i första ögonblicket är
uteslutande ett elektrostatiskt fenomen och bestämmes av
kapaciteterna mellan spolarna och spolarnas
kapacitet till jord. Då lindningen, såsom i fig. 2 är fallet,
i regel är uppdelad i ett flertal högspänningspaket
finner man, att de mellanliggande
lågspänningsspo-larna helt och hållet avskärma de efterföljande
spolpaketen, varför stötvågens amplitud huvudsakligen
fördelas på spolarna inom det första
högspännings-paketet, sålunda på ett mycket litet antal spolar,
medförande att spolspänningen under dessa
förhållanden är av helt annan storleksordning än i en
cy-linderlindad kärntransformator.
Spolarna i en manteltransformator måste av
naturliga skäl utföras rektangulära, varför man har att
räkna med denna lindningstyps alla nackdelar. Hit
hör framför allt spolarnas ringa mekaniska
motståndskraft vid kortslutningar, medförande att
stag-anordningarna, för att kunna upptaga krafterna,
bliva ganska komplicerade, då de för att bliva fullt
effektiva måste verka i tre mot varandra vinkelräta
riktningar. Skenbart utgör kärnplåten i sig själv
en rätt god stagning för spolarnas långsidor, men
värdet av denna stagning minskas, åtminstone vid
högre spänningar, genom det mellan lindningen och
kärnan insatta isolationsmaterialet. Är tjockleken
av detta isolationsmaterial stor, måste man nämligen
räkna med att det får en viss elasticitet, som många
gånger är tillräcklig för att tillåta att varven i de
enstaka spolarna röra sig i förhållande till varandra.
Vad slutligen kostnaden för denna
transformatortyp beträffar ställer sig denna med nödvändighet
ganska hög vid jämförelse med kostnaden för
motsvarande kärntransformator, och detta är delvis att
hänföra till det enkla förhållandet, att vid samma
kärnsektion omkretsen på den rektangulära kärnan
och således även kopparmängden blir större än om
kärnan vore rund. Detta medför givetvis även att
manteltransformatorn vid samma
materialpåkänningar alltid utfaller med högre förluster. Kostnaden
för isolationsmaterialet utgör en väsentlig post, enär
antalet förekommande isolationsdetaljer som nämnt
är synnerligen stort. Varje detalj är i regel av
sådana dimensioner att för deras framställning ett helt
presspanark blir spolierat. Montagekostnaderna bliva
likaledes dryga, dels på grund av isolationens kom-
Fig. 2. Anordning av isolationsmaterialet i en manteltransformator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
