Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 febr. 1930
ELEKTROTEKNIK
111
Fig. 3.
ningar medelst en statisk voltmeter och, då
spänningen blev för låg för att kunna mätas med denna,
användes rörvoltmeter. Resultatet visas i fig. 3. Av
denna framgår, att för en spänning av 0,4 voit i
Sundsvall det är nödvändigt att i Stockholm
påtrycka en spänning om 130 voit. Den erhållna
spänningen 0,4 voit är tillräcklig för
synkroniserings-apparaterna. En lägre spänning än 0,4 är
naturligtvis användbar — man behöver endast öka
förstärkningen i Sundsvall för att komma upp till önskat
värde — men eventuella störningar på
telefonledningen skulle endast framkomma i ökad grad och
åstadkomma besvärligheter. Någon kanske
anmärker, att 130 voit är en väl hög spänning för en
telefonledning i anseende till kablar och växelbord m. m.
inom telefonstationerna. Bäst är naturligtvis att
använda lägre begynnelsespänning och sätta in
förstärkare på ett eller par ställen utefter ledningen,
men det skulle endast ha komplicerat anordningarna
under de första försöken och fick därför anstå. Av
mätningarna erhålles dämpningen till 5,8 neper. För
vanlig talfrekvens är linjens dämpning 2,2 neper.
Den erforderliga styrfrekvenseffekten var 50 watt.
Vid provet med synkrondrift av stationerna i
Stockholm och Sundsvall voro apparaterna
synnerligen provisoriskt utförda, då vår avsikt endast var
att få- en uppfattning om huruvida det uppgjorda
förslaget innebar några utsikter till en lösning av
synkroniseringsproblemet eller ej. Detta första försök
ingav emellertid förhoppningar, varför experimenten
fortsattes på den inslagna vägen.
Sedan apparaterna utförts mindre provisoriskt,
uppställdes de på radiostationerna i Stockholm och
Uppsala för synkroniseringsförsök med dessa två
stationer. Vårt ändamål med dessa försök var att
få tillfälle att studera fältstyrkeförhållandena mellan
de två stationerna. För att säkra resultat skulle
erhållas, måste stationerna ligga tillräckligt nära
varandra, så att deras fältstyrkor ej voro för små på
de platser, där mätningarna skulle utföras.
Stationerna komma givetvis även vid
synkrondrift att giva upphov till interferensfenomen. På
vissa platser kommer den ena stationen att försvaga
och på andra platser kommer den att förstärka den
andra. Mest utpräglade böra dessa fenomen bli på
sammanbindningslinjen mellan stationerna och
framför allt på den plats, där de båda stationernas
fältstyrkor äro lika stora.
Yi skola antaga, att i punkten P, belägen mellan
radiostationerna 1 och 2, de båda stationernas
fältstyrkor äro lika stora (se fig. 4). Stationernas
våglängd är X, och avståndet mellan stationerna är
N • h Avståndet 1—P = x • l. Vidare antaga vi, att
fältstyrkan icke ändras vid en förflyttning om några
våglängder från P mot endera stationen och att
antennströmmarna äro omodulerade.
Antennströmmen i 1 är i ett visst tidsmoment
/j • eos <x>t och i 2 vid samma tidpunkt I2 ■ eos (a>t + a).
Den tid vågen behöver för att förflytta sig från 1
till P är t1=x- T och för sträckan 2—P är den
t., = (N — x) • T, där T är tiden för en svängning.
I punkten P är amplituden hos fältet från 1 Et och
hos fältet från 2 är den E2. De elektriska fälten äro
i fjärrzonen proportionella mot första derivatan av
resp. antennströmmar. Fälten få alltså utseendet:
ex = El ■ sin æ (t—1{) och e2= E2 • sin{ m (t—12) 4- a }
Förut hade vi antagit fältstyrkorna, dvs. deras
effektivvärden, i punkten P vara lika stora. Härav
erhålles E± = E2=zE samt
ex — E ■ sin co (t—tt) och e2 = E ■ sin {w ( t—12) -f «}.
Dessa båda fält sammansätta sig till:
er=2E • eos |tt • x—n • N • sin ^rnt—ji ■ N + -^j .
Svängningens amplitud är följaktligen:
Er = 2 E ■ eos |w • x—n ■ N -f |j .
Fältstyrkan kommer att variera under
förflyttningen hos punkten P. Dess nollvärden ligga på ett
i P 2
! «.A ; (V-Jlj-Å —« t i , i
i u /r-A ’ 1 —
Fig. 4.
avstånd av en halv våglängd från varandra och
maximalvärdena sålunda på samma avstånd.
Figurerna 5 och 6 visa resultaten vid gjorda
mätningar. Fig. 5 anger resultatet av mätningar gjorda
på ett par platser mellan Stockholm och Uppsala.
Fig. 6 visar resultatet av mätningar utförda i
närheten av Landskrona vid synkrondrift av
radiostationerna i Malmö och Hälsingborg. I betraktande
av svårigheten att placera mätsträckorna exakt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
