Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-166
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
vid bussdrift. Statistiken visar emellertid, att de
totala avskrivningarna per trafikant vid intensiv
spårvägsdrift i allmänhet ligga under motsvarande
kostnader vid bussdrift. Yid gles trafikfrekvens blir
givetvis avskrivningskostnaden per trafikant vid
spårvägsdrift högre än motsvarande kostnad vid
bussdrift.
Någon generell regel, då det ena trafikmedlet bör
föredragas framför det andra går givetvis icke att
uppställa på basis av tillgängligt statistiskt material.
Bortses från speciella trafikproblem kan man säga
(såsom förf. kominer att närmare utlägga vid ett
föredrag vid årets skandinaviska spårvägsmöte), att
en ekonomisk jämförelse olika transportmedel emellan
ytterst bottnar i ett friktionsproblem. Friktionen
återverkar på för driftens ekonomi avgörande
faktorer såsom kraftåtgång, slitage och
avskrivningskostnader å rullande material.
Av ovanstående kortfattade redogörelse rörande
trafikens utveckling under de senaste 25 åren vid de
till Svenska spårvägsföreningen anslutna
förvaltningarna framgår, att det lokala transportväsendet
nått en högst betydande utveckling, en utveckling
som alltjämt fortgår, befordrad av resp.
förvalt-nigars ständiga strävan att tillmötesgå allmänhetens
fordringar på modern och billig transporttjänst.
Hilding Ångström.
STANDARDISERING AV MATERIEL FÖR ELEKTRISKA
BANOR.
Redan tidigt upptogs inom de större
industriländerna, företrädesvis U. S. A. och Tyskland, arbete
på standardisering av en del materiel för elektriska
spår- och järnvägar. För U. S. A:s vidkommande
återfinnas resultaten i "Engineering Manual of the
American Electric Railway Engineering Association",
vilken digra volym torde vara välkänd även för
svenska fackmän. I Tyskland har Verein Deutscher
Stras-senbahnen, Kleinbahnen und Privateisenbahnen
utgivit en hel del standardiseringslitteratur, dels —
huvudsakligen under tidigare år — i egen regie, dels
inom DIN-normernas ram. Verein deutscher
Elektrotekniker har ävenledes nedlagt ett förtjänstfullt
arbete, huvudsakligen på normering av motorer och
annan maskinell utrustning.
Arten av föreliggande standardiseringslitteratur är
ganska varierande. Förutom en del föreskrifter av
egentlig standardiseringsnatur ingå särskilt i den
amerikanska samlingen i stor utsträckning vad man
närmast skulle kunna kalla praktiska regler och råd
— "recommended practice" inom olika områden,
formulär för kontrakt och bokföringsdetaljer etc.
Karakteristisk för alla äldre
standardiseringsarbeten är deras uteslutande nationella betoning.
Internationell normering inom detta område har
emellertid för några år sedan upptagits av Internationella
elektrotekniska kommissionen (IEC), vars kommitté
nr 11 ägnar sig uteslutande åt banmateriel. Början
har gjorts med normer för provning och bedömning
av banmotorer, som inom kort torde kunna väntas
godkända av intresserade parter. Ett flertal andra
frågor stå i tur på programmet, såsom föreskrifter för
fasta anläggningar, för likriktare m. m.
Vad beträffar vårt land, upptogs några år efter
Elektriska standardiseringskommitténs tillkomst på
författarens förslag standardisering inom det
elektriska banområdet och ett utskott för ändamålet kom
till stånd under framlidne konsul Hultquists
ordförandeskap. Arbetet organiserades på två linjer,
rullande materiel och ledningar. I utskottet, som
f. n. består av 10 medlemmar, äro representerade
spårvägsföreningen (4 medlemmar), teknologföreningen,
elektriska inspektionen, järnvägsstyrelsen samt den
elektriska industrien. De första åren utnyttjades
huvudsakligen för orientering i internationell
standard och andra förberedande arbeten. Med konsul
Hultquists frånfälle uppstod en tids avbrott i arbetet,
vilket f. ö. till en del även berodde därpå, att man
önskade avvakta lösningen av en del svävande
standardiseringsfrågor i de ledande länderna på området,
särskilt Tyskland, vilka voro av intresse för våra
egna arbeten. Vid denna tid hade man sålunda under
övervägande bl. a. att standardisera effekter och vissa
data för banmotorer, men måste senare åtminstone
t. v. ställa denna avsikt på framtiden tack vare den
ventilerade motorns genombrott, som ånyo bragte
den till synes väl stabiliserade utvecklingen på glid.
Under föregående år har kommittén reorganiserats
och återupptagit sina arbeten. Det kan måhända av
denna anledning vara av intresse att se till, hur
utsikterna f. n. ställa sig för ernående av resultat av
värde.
I fråga om den rullande materielens elektriska
utrustning torde man kunna med fördel bygga vidare
på samarbetet med IEC, i vilken organisation Sverige
med avseende på hithörande frågor representeras av
sin kommitté för banmateriel. Det f. n. viktigaste
IEC-arbetet på detta område är de förut omnämnda
internationella banmotornormerna. För att åt sitt
initiativ förläna nödig pondus beslöt IEC föregående
år att etablera samverkan med organisationer, som
ligga förbrukarna av banmateriel närmare, ävensom
med industrien. Av representanter för IEC, Union
international des chemins de fer, Union internationale
de tramways, de chemins de fer d’intérêt local et de
transports publics automobiles, samt ett antal
elektro-maskinfirmor bildades en särskild "comité mixte",
som uppgjorde ett komplett förslag till internationella
normer för banmotorer. Detta förslag skall
underkastas de tre anslutna organisationernas granskning
och härefter i justerad form framläggas för slutligt
godkännande. Vid IEC:s nyligen avhållna möte i
Stockholm stod inom kommitté nr 11 detta förslag
främst på dagordningen och att döma av de relativt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
