Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 sept. 1930
elektroteknik
’208
téeraa, som vid lämpliga laboratorier skulle låta
undersöka oljornas stabilitet enligt 4 metoder: amerikanska
(Snyder, även kallad "life test"), tyska (Kiessling),
schweiziska (Stäger) och svenska (Andersson).
Resultaten av undersökningarna förelågo i Stockholm i form
av rapporter. Av dessa kunde utan vidare utläsas, att
ingen av de undersökta metoderna hade utsikt att utan
avsevärda förändringar bliva antagen som internationell
standardmetod. Kommittén beslöt också att göra ett
uttalande i denna riktning.
Kommittén övergick därefter till att diskutera de
fundamentala egenskaper en internationell metod för
bestämning av en isoleroljas stabilitet borde besitta.
Beträffande de förändringar i oljans egenskaper, som
under provet böra observeras, överenskoms att
slam-mängd, syretal och förtvålningstal skulle bestämmas
efter bestämda tidsintervall, varjämte tidpunkten för
uppträdandet av i den varma oljan olösligt siam borde
observeras. Beträffande de faktorer, som påverka
oljornas åldring, överenskoms bl. a. att luft eller
syrgas skulle tillföras provapparaten genom särskilda medel,
att katalysatorer skola vara närvarande vid provet,
främst koppar men även järn, om så skulle befinnas
önskligt, att provmetoden borde utarbetas för en
temperatur av 160’°C, men att provtemperaturer mellan 100°
och 130° skulle försökas.
För att i detalj utarbeta ett förslag till ny provmetod
utsågs en kommitté, i vilken 5 nationer representerades:
England, Frankrike, Italien, Sverige och Tyskland. Det
påpekades särskilt, att kommittén i sitt arbete borde i
största möjliga utsträckning använda sig av detaljer
i existerande provmetoder, som vid de internationella
proven visat sig vara ändamålsenliga och tillräckligt
tydligt specificerade. Sedan kommittén utarbetat en
ny provmetod, skola på nytt oljor, enligt erfarenhet
lämpliga som transformatoroljor, distribueras av IEC
till de olika nationella kommittéerna och provas enligt
den nya metoden.
Vid behandlingen av den nyss berörda huvudfrågan
vid kommitténs stockholmssammanträde, isoleroljornas
åldring, lyckades kommittén i regel komma till full
samstämmighet i besluten. En huvudfråga måste
emellertid lämnas öppen för vidare undersökningar och
diskussioner, nämligen vilken huvudtyp av
transformatorolja som skall anses lämpligast. Oljor, framställda
för att vid prov enligt den amerikanska metoden och
även den engelska (The Michie test) ge goda resultat,
ha större motståndskraft mot det första uppträdandet
av siam än oljor raffinerade att passa övriga
provmetoder, för vilka den svenska får anses vara den bäst
utarbetade exponenten. De förstnämnda oljorna, vanligen
benämnda "non sludging oils", försämras emellertid
mycket hastigt, sedan slambildningen väl inträtt och
karakteriseras f. ö. av stark bildning av lösliga sura
föreningar under oxidationsprovet. Vid prov
exempelvis enligt den svenska metoden ge därför non sludging
oils dåliga resultat. Å andra sidan klassificeras oljor,
som enligt exempelvis den svenska metoden äro
be-funna förstklassiga, ej vidare högt vid prov enligt
metoder, som endast eller huvudsakligen taga i sikte tiden
tills siam börjar falla ut. Båda typerna uppges
emellertid ge goda resultat vid praktisk användning i
transformatorer. Kommittén uttalade den förhoppningen, att
några laboratorier, som arbeta med lätt accelererade
slamningsprov i verkliga transformatorer ville
företaga jämförande undersökningar mellan de båda
huvudtyperna oljor.
övriga frågor.
Vid Bellagiomötet hade föreskrifter för provtagning
av olja och försändning av oljeprov antagits. Till dessa
hade den amerikanska kommittén föreslagit några
till-lägg, vilka antogos.
Vid tidigare möten hade föreskrifter för bestämning
av en oljas elektriska hållfasthet diskuterats.
Stockholmsmötet beslöt att avföra denna fråga ur
diskussionen, enär en oljas hållfasthet i stort sett endast är
en av tillfälliga föroreningar påverkad egenskap och det
vidare bör vara användarens sak att tillse, att en
inköpt olja före användning bibringas praktiskt
erforderlig renhetsgrad och därmed också hållfasthet. För
bestämning av hållfasthetsgraden äro snart sagt vilka
provgap som helst användbara, förutsatt att provaren
har nödvändig erfarenhet.
Det beslöts vidare, att viskositeten hos oljor bör
uttryckas i absoluta kinematiska centipois och att de
nationella kommittéerna böra föranstalta om utarbetande
av tillförlitliga konversionstabeller för förvandling av
resultat erhållna med praktiskt använda apparater till
nämnda enhet. Kommittén uttalade som ett önskemål
att några bestämda referenstemperaturer, vid vilka
viskositeten hos isoleroljor skall angivas, bliva av IEC
fastställda. De olika nationella kommittéerna
uppmanades att till nästa kommittémöte inkomma med
förslag.
Kontaktledningsbussen i Tyskland. I aug.
innevarande år öppnades för trafik den första moderna
elektriska bussanläggningen i Tyskland, på sträckan
Mettmann—Gruiten i Rhenlandet (mellan Elberfeld och
Düsseldorf).
Anläggningen, som tillhör Rheinisch-Westfälisches
Elektrizitätswerk, Essen, kan betraktas som första
resultatet av de ingående studier, som sedan något år
tillbaka bedrivits på tyskt håll över detta trafikmedels
tekniska och ekonomiska förutsättningar, närmast med
anledning av dess snabba spridning i England.
Linjen har en längd av 5,78 km med stigningar upp
till »3 o/oo och kurvor ned till 12 m.
Bussarna kännetecknas av följande data: längd 9,34 m,
bredd 2,35 m, hjulbas 4,5 m, vikt 8,2 ton, motoreffekt
120 hkr, kapacitet 52 personer inkl. förare. De äro
utförda med 3 axlar, hydraulisk fotbroms, system Ate—
Lockhead på samtliga hjul samt handbroms på de fyra
bakhjulen. Motorns varvtal vid timeffekt är 1 425,
utväxling 1 : 11,8, spänning 750 voit. Drivanordningen är
av en speciell för ändamålet utbildad differentialtyp.
Tillverkare Krupp—Uerdingen med AEG för elektrisk
utrustning.
Kontaktledningen, som utförts av AEG,
kännetecknas av ett smäckrare och elegantare utförande än
tidigare vanligt. Den är normalt 4-trådig, på några
enstaka trängre passager i staden Mettmann 2-trådig.
Upphängningen är anordnad med steatitisolatorer
(staviso-latorer), trästolpar på fria sträckor, järnstolpar inom
samhällena. Avståndet mellan trådarna är 500 mm,
största mastavstånd 28 m. Avspänningsanordningar
finnas på ca var 1 500:e meter. En spårvägskorsning i
Mettmann har kunnat ordnas på ett enkelt och tilltalande
sätt.
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
