Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-214
teknisk tidskrift
1 febr. 1930
inducerande ledningens fjärrända och den inducerade
ledningens närända avslutas med impedanser som
motsvara ledningarnas karakteristik. Den
elektromagnetiska kopplingens fördelning längs
ledningssystemet är därvid utan inflytande.
Ur fysikalisk synpunkt kan man giva följande
förklaring på den överhörning, som uppstår hos
ledningar, vilka icke äro avslutade på ovan angivet
sätt:
Om den inducerade ledningen, men icke den
inducerande, är avslutad med sitt vågmotstånd,
uppkommer vid fjärrändan av den sistnämnda en
reflekterad våg. Denna kan betraktas på samma sätt
som en från en generator utgående våg, dvs. den
alstrar en näröverhörning vid fjärrändan av den
inducerade ledningen. Fjärröverhörningen är således
i detta fall i själva verket en näröverhörning av den
reflekterade vågen, och dess styrka är lineärt
beroende av amplituden hos den reflekterade vågen.
När den inducerande ledningen, men däremot icke
närändan av den inducerade ledningen, är avslutad
med sitt vågmotstånd, beror fjärröverhörningen på
reflektion i den inducerade ledningens närända av
den våg, som orsakar näröverhörningen. Som förut
visats, framkallar den från generatorn utgående
vågen vid en kopplingspunkt mellan ledningen en våg
i den inducerade ledningen, som endast fortplantar
sig i riktning mot ledningssystemets början. Denna
våg ger upphov till näröverhörningen, men då vi
antagit, att den inducerade ledningen i denna punkt
icke är avslutad med sitt vågmotstånd, reflekteras
en del av vågen och vandrar vidare till fjärrändan,
där den även åstadkommer fjärröverhörning.
Om ingendera av ledningarna är avslutad med sitt
vågmotstånd åstadkommes fjärröverhörningen genom
superposition av de för de båda föregående fallen
beskrivna fenomenen.
Den praktiska betydelsen av undersökningens resultat.
Det synes framgå av denna undersökning, att man
’ vid bärvågstelefonisystem, som arbeta med olika
frekvensband för de båda samtalsriktningarna, skulle
kunna betydligt minska fjärröverhörningen — som
är den enda av betydelse i detta fall — mellan de
olika bärfrekvensförbindelserna på samma stolplinje
genom att dimensionera ändstationernas och
mellan-förstärkarestationernas apparater på sådant sätt, att
deras ingångsimpedans för alla viktiga frekvenser
så mycket som möjligt överenstämmer med
karakteristiska motståndet av de till dem anslutna
ledningarna. Då det icke erbjuder några väsentliga
tekniska svårigheter att åstadkomma god
överensstämmelse mellan ifrågavarande impedanser, vill det
synas som om detta förfarande, som direkt angriper
orsaken till överhörningen skulle vara ägnat att
minska de fordringar, som måste ställas på ett
korsnings- eller skruvningssystem för ledningar
avsedda för de vid bärvågstelefoni förekommande höga
frekvenserna. Man skulle kanske t. o. m. kunna nöja
sig med de korsningar och skruvningar, som nu äro
brukliga för lågfrekvenstelefoni och därigenom uppnå
stora besparingar i anläggningskostnaderna.
ENHETER OCH DEFINITIONER ANTAGNA VID
INTERNATIONELLA ELEKTROTEKNISKA KOMMISSIONENS (IEC)
PLENARMÖTE I SKANDINAVIEN ÅR 1930.
Av Arthur E. Kennelly.
Efterföljande redogörelse för ett viktigt avsnitt av
IEC:s arbete i Stockholm i somras har tillsänts
Svenska elektrotekniska kommittén av professor Kennelly
vid Harvard University, Cambridge, Mass., med begäran
om publicering. Professor Kennelly, som fungerade som
den i redogörelsen nämnda subkommitténs ordförande,
är en särskilt framstående expert i fråga om
elektroteknisk nomenklatur.
De beslut som fattades rörande magnetiska
definitioner och enheter beröra icke så mycket teknikerns
dagliga arbete. Vad namnen på de magnetiska enheterna
beträffar måste det uppriktigt glädja alla skandinaver,
att örsteds namn nu anknutits till enheten för en
storhet, den magnetiska fältstyrkan, som är så nära
förknippad med hans stora upptäckt för ett sekel sedan.
Vilka beteckningar som skola svara mot de fastställda
enhetsnamnen har ännu icke diskuterats i IEC och är ett
praktiskt problem som ej blir lätt att lösa. Att skriva
hela ordet "pramaxwell", för att nu taga ett exempel,
förefaller orimligt för praktiskt bruk.
Tyskarnas namnförslag "hertz" för "perioder per
sekund" återvisades av IEC. Men det kommer kanske
tillbaka.
Med blandade känslor mottaga säkerligen många här
i landet beslutet att 1 VA och 1 kVA reaktiv effekt
skola kallas 1 var och 1 kvar. Man kanske icke får
fästa sig för mycket vid de rikliga tillfällen till
ordlekar som dessa namn erbjuda i vårt språk. Sådant
vidlåder snart alla termer. Beteckningsmöjlighet tycks
ej finnas; watt kan tecknas W, men var kan inte utan
risk förkortas. Man får nöja sig med att skriva kvarh
som parallell till kWh. En bättre symmetri hade varit
önskvärd.
Det bör måhända redan här påpekas, att IEC:s beslut
på sina håll synes komma att röna motstånd. Så har
nyligen Blondel (Revue générale de l’électricité, 11 okt.)
mycket bestämt opponerat sig mot införandet av vad han
anser vara väsentligen nya etiketter för CGS-systemets
enheter. Man bör skilja mellan fundamentala och
härledda enheter, och det praktiska måttsystemet, som rör
sig med de senare, bör ha till uppgift att underlätta
till-lämpningarna men ej att på det rent teoretiska planet
konkurrera med CG-S-systemet. S. k. namnenheter, voit,
ohm etc. böra enbart förbehållas det praktiska systemet,
i enlighet med från begynnelsen tillämpade principer.
Nya enhetsbeteckningar inom CGrS-systemet äro i
allmänhet ej särskilt trängande, då systemet kunnat utan
nämnvärda olägenheter användas under ett halvt
århundrade, och de framförda förslagen lida enligt B.
väsentligen av bristande logik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
