- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Elektroteknik /
228

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-228

teknisk tidskrift

1 febr. 1930

watt

(Asjuy
l 100 /

pl

fx =

(IOO]-^]/IOO

(4)

0,8

000 7, • 0,0-2- ■’
Med AS1 = 1 000, f1 = 0,8, v = 1 000 och Ql = 0,02
lämnar vårt sifferexempel

Pi = io

watt
cm2

Jämföra vi resultatet med de specifika förlusterna i
smältan, så finna vi för det första, att förlustsiffran
för spolen utgör icke mindre än 16 % av
förlustsiffran för smältan, och därtill kommer, att spolens
yta är avsevärt större än smältans aktiva yta.

Ännu viktigare är emellertid, att förlustlagarna
för spolen och smältan visa samma beroende av alla
elektriska storheter, framför allt av periodtalet.
Förhållandet mellan de onyttiga och de nyttiga
virvelströmsförlusterna går sålunda ej att rubba genom en
ändring av periodtalet, förutsatt att chargens yta
kan anses bilda en sammanhängande ledare. För en
1 000 kg-stålugn beräknade jag en verkningsgrad

V

600
700

= 0,78

efter nedsmältningen.

Det lönar sig därför, om man genom uppdelning
av ledaren i flera, helst parallella, delledare med
lämpliga strömutjämningsanordningar reducerar
primärspolens kopparförluster. Detta stöter visserligen
på stora men ej oövervinnerliga praktiska
svårigheter. För att nedbringa förlusterna till \ del måste

n’e

nämligen spolens totala kopparbredd b1 delas upp i
ett större antal (Sj) delledare, som beräknas ur

’ v h



1 (4 &l)2 1 000 0,8

yWr

V n y 1

(5)

000 0,8

eller för 1 000 per. och en axiell fyllfaktor f1 = 0,;

(4 b,†

1

Sl=3

k?

-1

Antages sålunda spolbredden b1 = 1 cm, reduceras
förlusterna till hälften genom uppdelning i

s, =

1 16

3 ’Tf

Förlustlag för en icke sammanhängande ugnscharge.

Vi hava nyss funnit, att vid de vanligen använda
vattenkylda spolarna ugnens elektriska
verkningsgrad är oberoende av periodtalet, så länge chargens
cylinderyta bildar ett sammanhängande hölje. Vi
kunna tillfoga att även priset för kondensatorerna ej
nämnvärt påverkas av periodtalet. Visserligen stiger
kV A-talet för samma nyttiga ugnseffekt med roten
ur periodtalet. Men då även kondensatorernas
till-låtna belastning växer ungefär lika fort, tager det
ena ut det andra. Därmed uppstår den fråga, som
är av vital betydelse för högfrekvensugnens
utveckling: Efter vilka synpunkter bör man egentligen
välja periodtalet?

Svaret lyder: Man bör välja såväl periodtalet som
chargens sammansättning så, att allt går väl, även
om chargen i elektriskt hänseende icke verkar som
en sammanhängande kropp, utan fast mer som en
mängd från varandra isolerade småbitar. Möjligen
är ju ugnschargen ej så tätt packad, den är kanske
oljig, oxiderad eller i alla fall i ett sådant tillstånd,
att virvelströmmarna till en början alstras kring
många spridda centra och icke ännu sammanknytas
till en strömbana, som omsluter hela chargen. För
att på ett enkelt sätt kunna undersöka ett dylikt
tillstånd, brukar man göra det antagandet, att
ugnschargen är omagnetisk — vilket den ju förr eller
senare i alla fall blir — samt att den består av ett
visst antal lika cylindrar eller plåtar, som i
längdriktningen genomgås av växelfältet B,0. De antagas
vara isolerade från varandra och utfylla det aktiva
degelutrymmet V2 med en fyllfaktor f„0. Deras
tjocklek b2 kan vara godtycklig, framförallt behöver den
ej vara så stor, att skineffekten är fullt utbildad.
Man erhåller då för den totala förlustvärmen i
ugnsvolymen F2,

B2-(F2-/2O)-25 looUooo;

/JM2
i 11 000/



där för plåtar av tjockleken b„

(?20 )p —

b, -0.



(5a) däremot för cylindrar av diametern &2

020

(6)

(6 a)

b2 u n 1/ v 1
(?2o)c = , ■ ~ ^2 ’ 0,2 711/ -

V 2 020 ’ 2000 ^o

Tack vare chargens lösa packning (f20) och den
ofullständiga virvelströmsbildningen är
primärspolens reaktans i början väsentligt större än efter
nedsmältningen. Man erhåller därför i början även en
mindre induktion B,0 i degeln och måste reparera
skadan genom att göra förlustfunktionen F(f20) så
stor som möjligt.

Denna funktion visas i fig. 3. Kurvan har
ungefär samma förlopp för plåtar och cylindrar. För
värden av f under 1 kan virvelströmmarnas magnetiska
återverkan försummas. Därför stiger här
förlustfunktionen med periodtalets första potens och sålunda
förlusterna med kvadraten på periodtalet. Mellan
£ = 2 och 3 har kurvan ett skarpt utpräglat maximum.
Inom detta område äro sålunda förlusterna
propor-tonella mot periodtalet. Här är verkligen den lag
uppfylld, som Northrup uppställer för tillståndet efter
nedsmältningen. Men redan för f ;> 3 oo 4 är skin-

(6 b)

delledare av 2 mm bredd. Fordras i stället en
förlustreduktion till i- erhålles med = 1,5 cm

ö

12.

1 36

Att utföra dylika lindningar är möjligt, ifall
kylningen, som då måste ske med pressluft eller
ventilator, kan göras tillräckligt effektiv. En sådan
konstruktion medför särskilt vid kopparugnar stora
besparingar.

* Såsom spolens yta räknas här den totala inre
cylinderytan inkl. varvsisolation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:24 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930e/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free