Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1930
KEMI
Redaktör: Evert Norlin
utgiven av svenska t e k n o iqsfdwen 1 nge.n.
INNEHÅLL: Krom-aquo-salternas omvandlingar och konstitution samt deras reaktioner med kollagen, av
civilingenjör John Hallberg. — Bestämmande av små mängder koloxid med jodpentoxidmetoden, av byråingenjör
Axel Danielson. — Litteratur.
KROM-AQUO-SALTERNAS OMVANDLINGAR OCH
KONSTITUTION SAMT DERAS REAKTIONER
MED KOLLAGEN.1
EN ÖVERSIKT ÖVER DE NYASTE RÖNEN INOM KROMGARVNINGENS KEMI.
Av civilingenjör John Hallberg.
Kännedomen om att medelst garvning överföra den
lätt förruttnande hudsubstansen i stabilare
föreningar är av gammalt datum. De vegetabila
garvämnena hava sedan gammalt använts för framställning av
läder, och huvudparten av allt bottenläder beredes
ännu enligt den vegetabila garvningsmetoden.
Krom-garvningen, som i sin praktiska utformning blott kan
räkna en ålder av omkring 40 år, har dock så gott
som helt och hållet undanträngt de gamla vegetabila
garvningsmetoderna för de lättare och finare
lädersorterna.
De först kända experimenten på kromgarvningens
område torde vara utförda av dåvarande apotekaren
Ca vallin i Yäxjö, som 1853 medelst behandling av
hud med surgjorda kromatlösningar och en
efterföljande reduktion av den i huden bundna kromsyran
medelst ferrosalter framställde ett slags tvåbadsläder.
Fem år senare, 1858, beskrev F. Knapp
garvnings-processer mec. trevärda metallers salter, däribland
järn, aluminium och krom.
Dessa rön kommo dock ej till praktisk betydelse
förrän år 1884, då A. Schultz, New York,
utarbetade en ännu använd tvåbadsgarvningsmeto d.
Enligt denna process blevo pyrade och avkalkade skinn
behandlade medelst surgjorda lösningar av
natrium-eller kaliumbikromat tills fullständig genomträngning
skett. Sedan kromsyran efter någon tid lämnats
tillfälle att ytterligare fixeras, reduceras densamma i
ett andra bad, bestående av likaledes surgjorda
lösningar av tiosulfat eller bisulfit. Den enligt denna
metod erhållna, föreningen mellan hudsubstansen och
kromsaltet visar stor beständighet, och ännu
framställes läder, företrädevis chevreaux enligt denna
metod.
År 1893 patenterade Martin Dennis en metod för
garvning medelst basiska kromklorider, och detta
förfaringssätt har sedan under olika utformningar
vunnit den största utbredning. Denna metod är känd
under namn av enbadsgarvning, på grund av att i
i Föredrag i avdelningen för kemi och bergsvetenskap den
11 september 1929.
motsats till Schultz process garvningen utföres i
enbart en garvlösning. I den nuvarande praktiska
garvningen användes vanligen ej längre kromklorider
utan i stället kromsulfater, vilka förutom sin större
prisbillighet även hava vissa andra för garvningen
fördelaktiga egenskaper. I denna redogörelse för
kromgarvningen skall därför största vikten läggas
vid kromsulfaternas kemi och användning.
Innan vi emellertid ingå på reaktionerna mellan
hudsubstansen och kromsalterna, torde det vara på
sin plats att giva ett kort sammandrag över de i
reaktionerna deltagande komponenternas
sammansättning och kemi.
Då vanlig hud skall beredas till läder, avlägsnas
först genom behandling med saltlösningar och rent
vatten de i huden befintliga äggviteämnena såsom
mucin, albumin, globulin, melanin m. fi. I den
efterföljande kalkningen upplöses keratinet i överhudens
understa lager, Stratum mocosum, så att hela
över-hudsbildningen med håret på huden kan avlägsnas
mekaniskt. Den återstående frilagda hudsubstansen,
corium, behandlas sedan genom en process, benämnd
pyrning, bestående i att huden utsättes för inverkan
av utspädda lösningar av pancreatin. Under denna
process utlöses främst kvarvarande i rent vatten
olösligt keratos (en hydrolysprodukt av keratin,
bildad under inverkan av de alkaliska kalklösningarna).
Denna process är av största betydelse, enär keratosen
ej kan genom garvning överföras i läder, och i de
efterföljande sura garvlösningarna utfaller,
täppande igen porerna i lädret samt därigenom
förorsakar en ojämn ful yta å detsamma.
Den substans, som återstår av den ursprungliga
huden efter dessa förberedande processer, benämnes
kollagen. Mindre mängder andra substanser
förekomma även t. e. elastin, men dessa äro i förhållande
till huvudmängden av underordnad betydelse. Vilka
omvandlingar dessa bisubstanser undergå under
garvningen, är av hittills okänd natur.
Kollagenets egen exakta sammansättning är ännu
ej känd liksom man ännu ej vet om detsamma är
ett enhetligt ämne. Av desto större betydelse är dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
