Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
läggas på särskilda bäddar och täckas med gräs eller
annat lämpligt material, så att de skyddas för direkt
solbestrålning.
Då fröna grott, planteras de över på andra bäddar.
Efter ungefär 1 år äro de unga plantorna minst
3 à 4 meter höga. Man hugger då av dem på
halvannan meters höjd, och tager försiktigt upp dem ur
jorden för att icke skada rötterna, varefter de
omplanteras i gropar, c:a 1/2 till 1 kbm stora.
Efter två år äro träden redan c:a 10 m höga.
Hevean är planterad i långa rader. Avståndet mellan
träden varierar i hög grad; det finns lika många
meningar om den saken som det finns plantager, men i
allmänhet har det visat sig fördelaktigast att
plantera många träd, ungefär 500 per ha.
Man kan plantera hevea på nästan vad slags jord
som helst. Ett högt vattenstånd i marken är
emellertid fördärvligt för rötterna, och man får då hjälpa
sig med dränering.
Har man emellertid icke sörjt för tillräcklig
dränering och terrängen översvämmas under ett par
månaders tid, är resultatet ofta att de flesta träden dö.
Ibland kan det vara fördelaktigt att samla
vattnet, särskilt i trakter med lång och utpräglad torrtid.
Då gräver man vad man kallar "blinda diken", ungefär
1/2 m, högst 1 m djupa och 1 m långa. Meningen med
dessa är, att regnvattnet i stället för att strömma
ned utefter sluttningarna, skall tränga in i jorden och
hålla denna fuktig. Framför allt är detta lämpligt
på östra Java, där man har en lång, ihållande torka.
Har man i kuperad terräng icke sörjt för terrasser
och leguminoser, så att ingenting finnes som binder
jorden, och därefter svåra slagregn komma, så spolas
de unga träden ned, så att så gott som ingenting blir
kvar av planteringen.
I en fullvuxen plantage, omkring 12—15 år
gammal, äro träden ungefär 30—35 m höga; sådana träd
ha varit tappade 7—10 år.
Det är en mycket viktig sak, hur man skall
utvinna mjölksaften, latex, ur träden. Den förekommer
uteslutande i barken på träden samt i bladen och
bladskaften, däremot icke i veden. Man tappar ett
hevea träd endast till ungefär 1 m höjd och numera
alltid med en skåra, som går från vänster till höger,
med en lutning av ungefär 30° mot horisontalplanet.
Med en kniv skäres vid varje tappning ett stycke
av barken bort; dettas tjocklek är c:a l1/2 mm.
I skårans slutpunkt sättes en ränna fast, gjord av
plåt. Under densamma är fastsatt en bägare, förut
i allmänhet förfärdigad av glas eller porslin, men
numera så gott som uteslutande av aluminium. I denna
bägare rinner mjölksaften ned och samlas. Man
börjar tappningen tidigt på morgonen vid soluppgången
och vid 1/2ll-tiden här flödet i allmänhet avstannat.
Då samlar man upp mjöksaften i emaljerade ämbar.
Förut användes knivar av alla möjliga slag vid
tappning av träden. Man var nämligen övertygad
om, att man med invecklat konstruerade knivar kunde
framkalla en retning hos träden att ge mera
mjölksaft. Numera användas endast enkla knivar.
En genomskärning av en heveastam visar följande
byggnad. Ytterst är ett korklager och därefter
kommer ett annat lager, som är rätt så hårt och
innehåller s. k. stenceller. Innanför detta lager ligga
mjölksaftkärlen, och det är för att komma åt de-
samma, som man måste skära upp barken, ty ju
närmare man kommer kambium, ju mer mjölksaftkärl
anträffar man. Men å andra sidan bör man akta sig
att vid tappningen åstadkomma skador å kambiet.
Innanför kambium befinner sig veden.
(Forts.)
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap samlades den 6 mars kl. 19,30 å
föreningens lokal till ordinarie sammanträde under
ordförandeskap av professor Carl Benedicks.
Till vice ordförande efter civilingenjör Ellgar utsågs,
efter förslag av valkommittén, direktör Axel Odelberg,
Gustavsberg.
I avdelningen invaldes civilingenjör Kristian N.
Wannebo, Agnesberg.
Direktör Åke Tengvall vid Proefstation voor Rubber,
Java, höll därpå ett föredrag rörande: "Framställning av
rågummi, speciellt enligt förhållandena -på Java",
illustrerat med ljusbilder.
Efter föredraget frågade ordföranden, huruvida man
inom gummiindustrien hade ägnat någon
uppmärksamhet åt de senaste försöken med framställning av
syntetiskt gummi, och om någon farligare konkurrens från
sådana metoder kunde vara att förvänta.
Föredragshållaren genmälde, att det vore ett faktum,
att man numera verkligen kunde på syntetisk väg
framställa gummi ur isoprén, men någon svårare konkurrens
vore f. n. ej att befara, sedan framställningskostnaderna
för plantagegummi numera, tack vare de nyare, i
föredraget beskrivna, växtförädlingsmetoderna, sjunkit så
avsevärt. För övrigt måste man bemärka, att rågummi
icke vore någon enhetlig kemisk förening, utan en
blandning av den förening, som man framställde av
isoprén, och andra ämnen, vilka utan tvivel voro av stor
betydelse för gummits kvalitet. Vid syntetisk
framställning för tekniskt bruk finge man nog vara beredd på
att använda liknande blandningar för att få fram en med
plantagegummit likvärdig produkt. Denna omständighet
komme sannolikt att verka i ytterligare prisförhöjande
riktning.
Ordföranden tackade föredragshållaren för hans
synnerligen intressanta demonstration av denna numera så
viktiga industri.
Därefter höll civilingenjör S. F. V. Kjeixgren ett
med ljusbilder illustrerat föredrag om "Framställning
ocli användning av flytande klor".
Efter föredraget vände sig civilingenjör Heilborn till
föredragshållaren med en fråga, huruvida denne hade
sig bekant, vilken spärrvätska, som användes i en i
föredraget demonstrerad gasklocka. Föredragshållaren
beklagade, att han icke kunde lämna någon upplysning
därom, men förmodade, att det var svavelsyra. Bilden
i fråga vore tagen ur litteraturen, och föredragshållaren
hade icke någon egen erfarenhet rörande denna detalj.
Ordföranden tackade därefter å avdelningens vägnar
ingenjör Kjellgren för dennes synnerligen intressanta
framställning rörande tillverkningen av denna för vårt
land nya industriprodukt. Det hade varit mycket
intressant att här få närmare kännedom om den moderna
framställningen av detta ämne, som, upptäckt i Sverige
av Scheele, sedan Berzelii tid så att säga gjort en lov
ut i världen för att nu slutligen återkomma till vårt
land, där det säkerligen kommer att spela en viktig roll
för hygieniska och industriella ändamål.
Det av ett 40-tal medlemmar besökta sammanträdet
var därmed avslutat.
Efteråt följde supé och samkväm.
E. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
