Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFTE 2 FEBR. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
IT TTX/T
Redaktör: Evert Norlin HHR»- UIUIVEN AV SVENSKA T E K N O LOG FÖRE N 1 NG E. NI. -^jj^|^||
INNEHALL: Maskiner för "nedkrossning av fast gods till kolloidala kornstorlekar, av bergsingenjör Ernst
Rothelius. — Framställning av rågummi speciellt i nederländska Indien. — Litteratur.
MASKINER FÖR TEKNISK NEDKROSSNING AV FAST GODS
TILL KOLLOIDALA KORNSTORLEKAR.
Av bergsingenjör Ernst Rothelius
Enligt The Svedberg kunna sätten för
framställning av kolloidala korn och partiklar delas i
kon-densations- och dispersionsmetoder. Vid teknisk
framställning av kolloidala kornstorlekar är det
huvudsakligen förfaringssätt enligt dispersionsmetoden, som
kommit till användning. I denna uppsats komma
endast rena mekaniska dispersionssätt att beskrivas.
Ungefär vid slutet av första decenniet av 1900-talet
började man sysselsätta sig med frågan huruvida det
vore möjligt att på ren mekanisk väg nedkrossa
gods till kolloidala kornstorlekar. Inledningsvis kan
framhållas ett av P. P. von Weimarn mycket tidigt
angivet förfaringssätt, enligt vilket man genom enkel
nedrivning t. e. i agatmortel av vissa ämnen
blandade med indifferenta ämnen kan nedbringa dessa
förra till kolloidala kornstorlekar. Vid den följande
upplösningen i dispersionsmedlet borde det
indifferenta ämnet lösa sig kristalloidalt. N. Pihlblad har
sedan under The Svedberg arbetat vidare på detta
förfarande.
Försök att i krossmaskiner framställa mycket små
och i vissa fall kolloidala kornstorlekar torde ha
börjat efter år 1912. Det föreföll ju teknikens män
i början mycket enkelt att lösa detta problem. Man
provade olika konstruktioner av desintegratorer,
slungkvarnar, skärajtparater av holländaretyp och
kulkvarnar, men så sent som 1920 hade man ej
tekniskt löst problemet. Detta berodde till största delen
på att maskinkonstruktörerna ej hade tillräckliga
kunskaper om kolloiderna och betingelserna för deras
existens. Oftast angiver man som övre gräns för
korndiametern hos kolloidala partiklar 0,2 /j,. När de
flesta fasta kroppar nedkrossats till och under dessa
dimensioner, vilket hittills oftast skett i vått tillstånd,
bliva de mycket känsliga för uppträdande statisk och
dynamisk elektricitet. De små elektricitetsmängder
som finnas i vätskan äro tillräckliga för
åstadkommande av klumpning av godset eller flockning.
lon-laddningar avsätta sig på kornytan. Medelst s. k.
skyddskolloider och "peptisatorer"
(peptiseringsme-del) kan man upphäva dessa laddningars verkningar
och erhålla stabila dispersioner. Vätskan är
disper-sionsmedel. Med skyddskolloider menar man i
allmänhet kolloider, som äro immuna gentemot
elektrolyters koagulerande verkan, och vilka kunna överföra
denna immunitet på övriga kolloider, vilka äro käns-
liga för elektrolyternas inverkan. Med "peptisatorer"
menar man lösningar, vilka direkt upphäva
elektrolyternas verkan. För att i det finfördelade
tillståndet erhålla stabil dispersion är det således ofta
nödvändigt att redan under nedmalningsprocessen
tillsätta skyddskolloider. Det är ursprungligen von
Weimarn, som framhållit betydelsen av tillsättningen
av skyddskolloider redan före nedmalningen, för att
så stabilisera varje under målningens gång erhållen
ny kolloidal partikel. Därigenom ökas även
avverkningen.
Av de rent mekaniska svårigheterna att med de då
till buds stående maskinerna erhålla stor avverkning
anföras följande:
1) I genom rent slagarbete verkande maskinerna
erhölls för få slag pr tidsenhet, och för liten energi
i varje slag.
Kulkvarnen är ju typiskt exempel på en sådan
krossmaskin, om den köres med sådan hastighet att
godset och kulorna kastas ut och falla i parabelform.
F. Fischer har angivit varvtalet vid sådan körning
32
till n — —=, där D är inre diameter i kulkvarnen. Det
har vid dessa kvarnar visat sig att ju finare
malgod-sets kornstorlek är, dess mindre måste också
mal-kropparna vara för att avverkningen ej skall minska
för mycket. Luftmotståndet vid fallet inverkar också
menligt. Hur små möjligheterna voro för att med
en kulkvarn uppnå kolloidala kornstorlekar visa
följande uppgifter av Fischer.1 För att nedkrossa ett
glaspulver, som användes för flussmedel för
porslinsfärger, fordrades kulkvarnskörning i 12 timmar för
att nedbringa 49 % av godset till en korndiameter
av 2,3 fi. Först efter 24 timmars målning
uppnåddes en genomsnittlig korndiameter av 1,7 /.i. För att
komma till kolloidala kornstorlekar skulle kanske
fordras flera veckors körning. Utom dyrbarheten
med en sådan målning passar den genom sin
långsamhet ej att användas i praktisk drift. En annan
olägenhet är att godset, som skall krossas, förorenas
i hög grad av material från kvarncylindern och
mal-kropparna. Samtidigt nötas ju såväl malkroppar
som roster.
i Technologie des Scheidens, Mischens und Zerkleinerns,
s. 247. Leipzig- 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
