Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
3. Sådana, som lösas enbart av vatten eller
tvättmedelslösning, exempelvis blod, honung.
2. Sådana, som emulgeras av tvättmedlets
emulge-rande beståndsdelar, tvål eller såpa; exempelvis
sot, damm, olja.
3. Sådana, som kunna blekas bort med blekmedel,
perborat, klorkalk; exempelvis i vin-, kaffe- och
tefläckar ingående färgämnen och
4. Sådana, som icke kunna avlägsnas på något av
dessa tre sätt, utan för vilkas borttagande
erfordras speciella fläckuttagningsmedel såsom syrsalt;
exempelvis rost, lapisfläck.
Den viktigaste procedur, som äger rum vid
tvättningen är tydligen oljors, fetters och fasta smutspar
-tiklars lösgörande från fibermaterialet och
emulge-ring i tvättmedelslösningen genom tvålens eller
såpans inverkan. Detta förklaras enligt en av Spring1
uppställd teori, vilken f. n. är allmänt antagen, på
följande sätt: sot- och fettpartiklar äro så starkt
adsor-berade eller fästa vid fibrerna, att de icke kunna
av-läsnas med enbart vatten. Om tvål eller såpa löses
i vatten, uppkommer en kolloidal lösning, vari dessa
ämnen förefinnas som mycket små partiklar. Dessa
kolloidala tvål- eller såppartiklar hava större
vidhäftningsförmåga till sot- och fettpartiklar än dessa hava
till fibermaterialet. Följaktligen komma
tvättmedels-partiklarna att adsorberas till sot- och fettpartiklarna,
omsluta och lösgöra dem från fibermaterialet och
transportera dem ut i lösningen, så att de emulgeras
därmed. Innersta orsaken härtill är en olika
ytver-kan mellan tvättmedelspartiklar, sot- och fettpartiklar
samt fibermaterial. Vid skölj ningen kunna sot- eller
fettpartiklarna icke på nytt sätta sig fast vid fibrerna
utan bortskaffas med sköljvattnet, enär dessa
smuts-partiklar äro liksom inkapslade av tvål- eller
såppartiklar och dessa i sin ordning sakna
vidhäftningsförmåga till fibermaterialet. För att befordra nu
omtalade inkapsling är det nödvändigt att genom
omrörning och mekanisk bearbetning få sot- och
fettpartiklarna att komma i intim beröring med tvål- och
såppartiklarna.
En blekning för borttagande av färgade
föroreningar kan ernås vid själva tvättningen genom
inblandning av blekmedel i tvättmedlet eller genom att
sätta sådana till tvättmedelslösningen. Härigenom
underkastas hela tvättgodsmängden en blekande
inverkan, även om detta icke skulle vara nödvändigt.
Man skonar helt naturligt tvättgodset mera genom att
efter tvättning och sköljning med blekmedel behandla
endast de stycken av tvätten, varpå färgade fläckar
finnas kvarsittande.
En blekningseffekt uppstår även vid solbelysning
av fuktigt tvättgods beroende på att solljusets
kemiskt verksamma strålar framkalla bildning i väven
av en viss om ock ringa mängd vätesuperoxid, vilken
ju är ett verksamt blekmedel. Vid blekning på
gräsplan antages blekningseffekten bero på utveckling av
aktivt syre vid assimilationen i de gröna växtdelarna.
Efter den egentliga tvättningen verkställes
sköljning för att ur väven avlägsna tvättmedel, uppkomna
fällningar och i tvättmedelslösningen emulgerade
smutspartiklar. För att göra detta så fullständigt
som möjligt, måste man skölja i flera vatten. I all-
1 Koll. Zschr. i (1809), s. 161 och 6 (1911), s. 11, 109, 164.
mänhet nöjer man sig dock med tre eller till och med
endast två skölj vatten.
Tvättgodset avvattnas sedan i vridmaskin eller
centrifug och torkas. Torkningen kan ske genom
lufttorkning eller ångmangling. Vid lufttorkning,
vilken alltid användes i hushåll och ofta i mindre
tvättinrättningar, upphängas kläderna i det fria eller
inomhus. Torkningshastigheten blir beroende av
luftens temperatur och fuktighetshalt samt även på,
om luften är stillastående eller om den strömmar mot
tvättgodset tack vare blåst eller av ventilation
framkallat drag. Genom ångmangling torkar tvättgodset
mycket hastigt. Denna torkningsprocedur tillämpas
vid större tvättinrättningar.
Genom tvättningsprocessen i dess helhet åsyftas att
ernå en effektiv rengöring och att återföra
tvättgodset i ett för användning lämpligt tillstånd. Detta kan
emellertid icke åstadkommas utan att
fibermaterialets mekaniska hållfasthet försämras. Under det att
ett tvättmedels rengöringsförmåga är lätt att
praktiskt bedöma genom direkt granskning av det
ren-tvättade tvättgodset, kan den vid tvättningen
uppkomna frätningen icke omedelbart iakttagas, utan blir
påtaglig först efter ett större antal tvättningar.
Denna försvagning kan någon gång bero på alltför
kraftig mekanisk bearbetning av tvättgodset vid
tvättningen. I tvättmaskiner och på tvättbräden
motverkas nötningen av tvättgodset genom
användning av tvättmedel, som innehålla fritt alkali eller
större tvål- eller såphalt, ty dessa ämnen ge en "hal"
tvättmedelslösning, vilken liksom verkar smörjande
mellan tvättgods och den roterande trummans
inneryta eller tvättbrädans räfflade plåtyta. I allmänhet
framkallas försvagningen genom direkt eller indirekt
kemisk inverkan av tvättmedlet på fibermaterialet.
Härvid äro skilda fibermaterial i olika grad
beständiga mot angreppet. Sålunda är bomull mera
resistent än linne, och båda dessa av cellulosa uppbyggda
fiberslag äro mera motståndskraftiga än ylle och
silke, vilka bestå av kvävehaltiga substanser av
ani-maliskt ursprung. Vid tvättning med ett och samma
tvättmedel är försvagningen i hög grad beroende av
ett flertal faktorer såsom tvättmedlets koncentration i
lösningen, upphettningstiden, temperaturen vid
tvättningen och även andra omständigheter.
Till tvättning använt vatten.
En synnerligen viktig roll spelar tvättvattnets
beskaffenhet. Som bekant är det vatten, som finnes
tillgängligt för tvättning, aldrig kemiskt rent, utan
innehåller större eller mindre mängder av mineralsalter
och organiska ämnen. Salterna utgöras dels av
kalcium-, magnesium- och järnbikarbonater, dels av
klorider, sulfater och andra salter av såväl dessa som
andra metaller. De organiska ämnena äro mestadels
s. k. humusämnen.
Av de olika naturvattnen är regnvatten renast,
sedan följa å- och sjövatten; mera salthaltiga äro
grundvatten samt vatten i källor och brunnar, och
mest salter håller havsvatten. Man kallar dylikt
salthaltigt vatten hårt, emedan en del ingående
salter omsätta sig med tvål eller såpa till olöslig
kalk-eller magnesiatvål. Detta erfar man för känseln på
så sätt, att vattnet förblir strävt och icke löddrar,
förrän så mycket tvål eller såpa löst sig i vattnet, att
all kalk och magnesia bildat olösliga tvålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
