Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 sept. 1930
KEMI
77
1. Såpa + natronlut,
2. Tvål + soda,
3. Tvål + soda + perborat + stabiliseringsmedel,
4. Tvål -f- natronlut + monopolsåpa +
fettlös-ningsmedel.
Det gamla hushållstvättmedlet är såpa +
natronlut eventuellt med tillsats av asklut, dvs. pottaska.
Denna kombination kan vara utmärkt, men så som
hushållstvätten tidigare utförts med blötning,
skrubb-ning på tvättbräda, kokning, bykning, sköljning och
klappning blev tvättningen dyrbar ifråga om
arbetskraft och bränsleåtgång samt tog lång tid. Som
av de utförda undersökningarna framgår, kunna
kläderna emellertid även undergå försvagning, om
olämplig såpa användes, eller om kokningen med lut
sker vid lufttillträde.
Mera skonsam är kombinationen tvål + soda,
varav de rena tvåltvättpulverna även bestå. Tvål
och soda hava använts både i hushåll och vid
maskintvätt. Vid hårt smutsade kläder torde
emellertid fullständig rengöring vara svår att ernå, och
starkt smutsade eller fläckade klädesstycken behöva
efterbehandlas genom omtvättning eller blekning.
Perborattvättpulverna bestå av tvål -f- soda -‡-
perborat -j- stabiliseringsmedel. De angripa som regel
tvättgodset mera än en del andra tvättmedel.
Vissa tvättpulver med större vattenglashalt ge
särskilt i hårda vatten fällningar på fibrerna, vilket som
förut påvisats är ofördelaktigt. Emellertid hava flera
perborathaltiga tvättpulver av lämplig
sammansättning visat sig vara värdefulla vid hushållstvätt av
mera oömt tvättgods.
För maskintvätt har kombinationen tvål +
natronlut -f- monopolsåpa -f- †ettlösningsmedel visat sig
synnerligen fördelaktig. Genom variation av de
inbördes mängderna av de olika beståndsdelarna i
förhållande till tvättgodsets natur, vattnets
beskaffenhet och använd maskintyp hava mycket goda resultat
ernåtts både ifråga om rengöringsförmåga och
skonande av tvättgodset. Vissa fläckar måste dock
borttagas efteråt genom blekning.
I detta sammanhang är det nödvändigt att påpeka
den stora betydelsen av själva tvättmetoden. Den,
som vill tillverka ett tvättmedel, måste först och
främst hava stor erfarenhet om själva tvättningen,
och vid försäljning av tvättmedel spelar en
sakkunnig konsultation om rätta sättet att tvätta med
tvättmedlet under de hos kunden rådande speciella
förhållandena en mycket stor roll. Endast den
tvättmedelsfabrikant, som är en skicklig tvättare, har
utsikt att vinna framgång i konkurrensen.
Vid tvättundersökningarna använd arbetsmetod.
Vid Statens provningsanstalt hava tidigare gjorts
mindre detaljundersökningar, och ganska stor
erfarenhet har samlats vid utförande av provningar åt olika
uppdragsgivare. De sista fem åren hava omfattand-1
planmässiga undersökningar gjorts om tvättning.
Syftet därvid var-att så allsidigt som möjligt studera
olika tvättmedels inverkan på bomulls- och linnevävs
hållfasthet vid upprepade tvättningar och i samband
därmed vid tvättningen på vävnaderna utfallande,
ämnen och deras inverkan på hållfastheten.
Det första, som måste göras, var att arbeta ut en
tillförlitlig provningsmetod och att studera de fel-
källor, som vidlådde densamma. Det lyckades även
att få en provningsmetod för bestämmande av
tvättmedels inverkan på vävnaders hållbarhet av
tillräcklig noggrannhet. Sannolika felgränsen hos funna
hållfasthetsändringar uppskattades vid bomullsväv
till ± 2 % och vid linneväv till ± 4 % av vävens
hållfasthet före tvättningen. Därjämte har det varit
möjligt att jämföra denna laboratoriemetod med
tvättningsförsök i stor skala i maskintvättinrättning, och
därvid kunde god överenskommelse påvisas.
Vid tvättningsförsöken användes standardvävar,
dels tvåskafts blekt bomullsväv, dels tvåskafts blekt
linneväv, s. k. lakanslärfter. Efter appreturens
borttagande med 1 % diastaforlösning och sköljning i
vatten samt torkning bestämdes vikt per m2 och
hållfasthet. Vikten per m2 var hos båda vävnadsslagen
c:a 200 gr, men avslitningskraften hos bomull c:a 50
kg och hos linne c:a 90 kg vid 5 cm breda remsor.
Sedan tvättades 2 handduksstora stycken av
vardera av de två vävnadsslagen tillsammans ett visst
antal gånger (25 eller 50) enligt ett
"normalförfarande" i så nära anslutning som möjligt till vid
hushållstvättning rådande förhållanden, varvid samtliga
detaljer fixerats så noggrant som möjligt. Efter
tvättning torkades väven under så långt möjligt fastställda
betingelser. Efter 25 resp. 50 tvättningar bestämdes
ånyo hållfasthet, vikt per m2 och yttre egenskaper,
såsom utseende, känsel och lukt. I vissa fall gjordes
analys av på väven under tvättningsserien eventuellt
utfällda ämnen. Vid de flesta tvättningsförsöken
användes Stockholms vattenledningsvatten, vars
hårdhet, som förut angivits, varierar mellan 3—4°.
Någon smutsning av vävstyckena gjordes icke för att
inte komplicera arbetsmetoden. Detta motiveras även
därav, att i smuts ingående ämnen vid praktisk
tvättning torde utöva långt mindre kemisk inverkan
på tvättmedelsbeståndsdelarna än de i vattnet lösta
salterna, speciellt vid hårdare vatten.
I regel utfördes två tvättningar om dagen. Väven
lades i blöt i kallt vatten över natten före den ena
och 1—2 timmar på dagen före den andra
tvättningen. Vid blötläggningen användes så mycket
vatten, att vävstyckena voro fullständigt täckta
av detsamma. Efter blötläggningen avvattnades
vävstyckena medelst en vridmaskin av vanlig
hushållstyp. Därefter nedlades de i nyberedd
tvättmedelslösning, som inom 30—35 min. upphettades till
kokning och hölls kokande 30 min. under omröring med
trästav. Koklösningens volym i liter utgjorde 10
gånger vävens vikt i kg räknad på lufttorr väv. För
kokningen användes emaljerade järngrytor, försedda
med emaljerade plåtlock. På botten av grytorna
voro lagda perforerade porslinsplattor för
undvikande av överhettning. Grytorna värmdes på
vanliga gaskök. Efter kokningen sköljdes direkt i kallt
vatten i träbaljor, och fyra sköljningar utfördes. I
det fjärde sköljvattnet kunde icke kvarvarande
tvättmedelsbeståndsdelar påvisas.
Efter sköljningen skedde avvattning i vridmaskin,
och sedan upphängdes vävstyckena i ett rum,
skyddade mot direkt solljus, till torkning. Genom
reglering av luftcirkulationen i rummet hölls
torkningstiden vid så nära 2 timmar som möjligt. Före
bestämning av hållfasthet och vikt pr m2 fick väven
hänga minst 24 timmar i ett rum, vars luftfuktighet
medelst automatiskt verkande luftspridare hölls kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
