Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 sept. 1930
KEMI
95
5 10 IS
-l~fd i hm ryi ur-
Fig. 4. Viktminskning vid uttorkning av krossat prov med
cirkulerande luft.
kvalitet, avsedd för gasmasker), stagade av
mässings-nät. Fuktighetsregulatorn utgöres av ett med
glaspärlor och en svavelsyrelösning fyllt ståndkärl, varigenom
luften pressas och bringas i intim beröring med
svavelsyran. Efter regulatorn är kopplat ett stänkskydd (E).
Yid de första försöken begagnades i stället för denna
regulator ett torktorn med finpulveriserat vattenhaltigt
salt. I dessa fall var en liten vågflaska med svavelsyra
kopplad i serie med regulatorn för kontroll av
fuktighetsregleringen. Vänstra delen av fig. 2 visar en
serie av 8 sådana mätkretsar monterade i
termostaten; regulatorerna äro av den tidigare typen med
pulverfyllda torktorn. Fig. 3 visar monteringen av
de tillhörande pumparna samt luftströms- och
tryckmätarna på termostatens utsida. Medelst den
angivna apparaturen uppnås, att en luftström av känd
hastighet, temperatur och fuktighet passerar genom
provbehållaren vid ett känt mottryck.
Luftströms-hastigheten har under försöken varit 4—5 1/min.,
temperaturen 20° ± 1°, och mottrycket över
regulatorn och provbehållaren < 20 mm Hg.
Fuktighetshalten hos luften har varierats mellan < 0,1 mm Hg
och 17,0 mm Hg vattenångtryck. Vattenångans
tryck i fuktighetsmättad luft vid 20° är 17.5 mm Hg.
Vid så hög fuktighet kunna emellertid icke mätningar
utföras på grund av kondensationsrisk. Genom att
kretsen är sluten och torkningsluften således
ständigt cirkulerar, blir fuktighetsregleringen
betryggande och risken för provets karbonatisering minskad.
Mätningarna tillgå så, att apparaturen först köres
under Va timme utan prov, därefter väges
provbehållaren, ett avvägt prov om 1,0000 g införes i behållaren,
och denna återinsättes i apparaturen, som nu köres
under 3 timmar, varefter behållaren väges med
inneliggande prov. Fig. 4 visar resultatet från ett sådant
försök, där vägningar skett vid olika tider under
försöket, som även utsträckts längre tid, och varav
framgår, att viktsförändringarna efter de tre timmarna
äro ganska små. Samtidigt med denna
torkningsmätning utföres en bestämning av den totala mängden
vatten i ett parallellt prov, och skillnaden mellan
bestämningarna angiver mängden kvarhållet vatten.
Bestämning av fritt vatten.
I denna undersökning definieras det fria vattnet
såsom vid viss temperatur utfrysbart vatten. Denna
definition är ganska vansklig, emedan man vet så litet
om vattnets utfrysningsförhållanden i betong. Vid
föreliggande undersökningar ha emellertid resultat
erhållits, som tyda på, att man åtminstone i normala fall
kan räkna med en tämligen snabb och fullständig
utfrysning av vanlig is i betong inom ett snävt
temperaturområde.
Det fria vattnet bestämmes medelst kalorimetrisk
mätning av isens smältvärme i frusna prover. För
denna bestämning utföras mätningar av
värmeinnehållet hos behållare med krossat prov efter nedkylning
till resp. 0°, — 5° och — 10°, varefter med kännedom
om smältpunkten provets spec. värme över och under
smältpunkten och till sist provets smältvärme kan
beräknas. De principfel, som medtagas, utgöras av
antagandena om en approximativ smältpunkt och ett
normalt värde på smältvärmet hos den utfrusna isen.
Dessa fel torde i vissa extremfall kunna uppgå till
betydande belopp men ha vid föreliggande
undersökningar ansetts kunna försummas.
Proven användas nedkrossade till en korndiameter
av 1,6 — 0,7 mm. Vid mätningarna förvaras proven i
cylindriska kopparbehållare, som invändigt försetts
ined tättsittande kopparlameller (A i fig. 7).
Behållarna äro tillslutna med gummiproppar och kunna
lyftas medelst bomullstrådar. Vid förflyttningen av en
behållare från nedkylningsbaden till kalorimetern
omgives den av en likaledes nedkyld transportör (B i fig.
7), som består av en ’dubbelväggig bakelitcylinder med
mellanrummet mellan väggarna utfyllt med bomull.
För själva mätningarna användes ett kylskåp, som
välvilligt ställts till laboratoriets förfogande av A.-B.
Elektrolux i Stockholm. Kylskåpet är försett med
fyra djupa celler, i vilka anordnats lågtemperaturbad.
I ett av baden förvaras kalorimetern, de tre övriga
användas vid nedkylning av proven. Fig-, 5 visar ett
Fig. 5. Schematiskt tvärsnitt av kylskåp, utvisande inbyggda
anordningar för nedkylning av prover (cell Bli) och kalorimetrisk mätning av
provernas smältvärme (cell Bi ).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
