Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
17 maj 1930
Fig. 1. Skopelevator för krossad sten. Q = 1 000 ton/tim. H = 30 m.
jan (remmen) och materialet i skoporna, och
böj-ningspåkänningarna i axeln nå ofta ansenliga värden
i synnerhet vid stora lyfthöjder och kapaciteter.
För att erhålla goda avlastningsförhållanden utan
spillning av materialet söker man driva
skopeleva-torerna med en hastighet, som om möjligt uppgår till
den "centrifugala" hastigheten, dvs. den hastighet,
vid vilken centrifugalkraften = tyngdkraften för
en partikel, som befinner sig i toppen av
uppfordringsbanan. För en given diameter av kedjehjulet
finns således en viss hastighet, vid vilken materialet
börjar avbördas, då skopan passerar toppunkten av
sin bana.
Denna teoretiska hastighet kan emellertid sällan
användas, till största delen beroende på åtföljande
svårigheter vid skopornas påfyllning, ökat slitage
etc. Det är egentligen endast vid material, som
självt icke kan undergå någon avsevärd
kvalitetförsämring och ej heller nämnvärt verkar slitande på
skoporna, som man kan använda hastigheter, som
närma sig eller uppgå till den ’’centrifugala"
hastigheten. Spannmål är väl det enda material, vid
vilket man finner de båda nämnda egenskaperna.
Vid andra material använder man avsevärt lägre
hastigheter, sällan överskridande 1 à 1.5 m/sek. Vid
högre lyfthöjder och större kapaciteter måste man
ytterligare minska hastigheten, ty kedjorna bliva
under dylika förhållanden rätt tunga, med stor
delning och arbeta tillfredsställande endast vid måttliga
hastigheter. Vid dessa relativt låga hastigheter gör
man vanligen elevatorn lutande för att erhålla god
tömning av skoporna. Fig. 1 visar cn större
skopelevator av denna typ. arbetande i 45° lutning,
uppfordrande sten till en höjd av ca. 30 meter.
Ovannämnda förhållanden utgöra skopelevatorns
nackdelar. Hastigheten kan icke drivas upp utöver
vissa praktiskt lämpliga värden, och den praktiskt
användbara maximihastigheten minskar med ökad
lyfthöjd och kapacitet. Ökad lyfthöjd medför vid
given kapacitet ökade påkänningar i kedjor (rem)
och toppaxel.
Vid kapaciteter över 500 ton/tim. bliva
skopele-vatorerna synnerligen tunga och
anläggningskostnaden avsevärd, beroende på de stora krafter som
uppträda i rörliga delar och järnkonstruktioner. I
de flesta fall föredragas vid så höga kapaciteter
andra transportorgan, men speciella fall finnas, där
man är nödsakad att använda skopelevatorer för så
höga kapaciteter som 2 000 ton/tim., såsom vid
självlossande fartyg.
Användningen av pendelbägarverk (fig. 2) är
numera ganska begränsad. För endast 12 à 15 år
sedan voro bägarverk ansedda som synnerligen
förnämliga transportanordningar, till stor del beroende
därpå, att på- och avlastningsförhållandena voro
relativt gynnsamma och lätta att behärska. Vid
ångkraftanläggningar kunde man därjämte använda
samma transportör för både kol och aska. Denna
metod torde dock numera rätt allmänt ha övergivits,
då askan visat sig vara alltför slitande på skoporna.
I Amerika installeras numera högst få bägarverk.
I och med det förhållandet att kapaciteterna
genomgående ökats och fordringarna på god driftsekonomi
skärpts, ha andra, mera smidiga och effektiva
transportanordningar överflyglat bägarverken.
Bägar-verken ha en rad nackdelar, varibland några må
nämnas här: Hastigheten blir med nödvändighet låg
— 0,2 à 0.25 m/sek. Bägarna äro tunga, gjutna
pjäser, vilka vid större kapaciteter (200 ton/tim.)
väga upp till 100 kg. För erhållandet av
någorlunda lång livslängd hos transportören fordras
väl-konstruerade rullar med goda smörjanordningar.
Maskineriets gång blir mer eller mindre pulserande
och mycket bullrande. Erforderlig motoreffekt är
betydlig, beroende på stora friktionskrafter,
motstånd i kurvor osv. Anläggningskostnaden är
relativt hög. utan att någon motsvarande förlängning av
livslängden erhålles. Alltför många delar äro utsatta
för slitage.
Vid de jämförelser, som i det följande skola göras
mellan olika lyftande transportanordningar medtages
därför icke bägarverket. Av mycket större betydelse
är då remtransportören.
Remtransportörens konstruktion torde vara så
allmänt känd. att någon beskrivning av densamma icke
är nödvändig. Man kan utan överdrift säga, att av
de olika transportanordningarna är det ingen, som
visat sig så användbar och ekonomisk som
remtransportören. Dess användningsområde har ständigt
ökats, och det är endast i ett fåtal fall man vid plan-
Fig. 2. Pendelbägarverk för uppfordring av. kol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
