Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7. 14 feb. 1931
- Flygvapnet och teknisk sakkunskap, av E. Hubendick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 7 ÅRG. 61 14 FEBR, 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Flygvapnet och teknisk sakkunskap. – Tekniken i encyklopedierna. – En tekniskt användbar
metod för bestämningen av gasers specifika värme cp vid höga temperaturer, av Donald Bratt.
– Hugo Lindqvist †. – Notiser. – Litteratur. – Sammanträden.
FLYGVAPNET OCH TEKNISK SAKKUNSKAP.
För icke så länge sedan utbrötos ur armén och flottan
dessas flygavdelningar och förvandlades till ett
självständigt vapen, flygvapnet. Avsikten med denna
förändring torde bl. a. hava varit att detta försvarsmedel
skulle få tillfälle utveckla sig följdriktigt och självständigt
med hänsyn till sin egenart och ej blott vara ett bihang
till andra vapenslag.
Flygmaskinen är en komplicerad och svårframställd
ingenjörsprodukt, vilken ställes till försvarets förfogande
för fyllandet av speciella militära krav. Härvid får
flygmaskinen dock ej betraktas såsom ett föremål,
som kan utformas mer eller mindre efter smak och
fastställas genom myndigheternas förordningar. Den
är snarare en organism, vilken följdriktigt måste
utvecklas enligt objektiva lagar.
Flygvapnet äger en oförskräckt, entusiastisk och företagsam
officerskår. Detta är emellertid ej nog. Man måste även
fordra, att vapnet i försvarsavseende är fullt effektivt och
att det i normala tider innebär minsta möjliga risk till liv och
lem för alla dem, som ha sin verksamhet förlagd till detta vapen.
Den senaste flygolyckan, varvid en av våra duktigaste
flygofficerare omkom, är väl, vilken orsaken än må ha varit,
ej märkvärdigare än många föregående, men den synes ha
varit den "droppe" som utlöst en mot flygvapnet och dess
ledning riktad opinion och har haft till följd, att regeringen
beslutat att genom en särskild kommission undersöka
förhållandena vid vapnet och därvid speciellt frågor
berörande dess materielanskaffning. Det är beklagligt,
att ett relativt stort antal allvarliga olyckshändelser behövts
för att utlösa granskningsåtgärder, vilka inom tekniska och
även andra kretsar länge ansetts nödvändiga. Man har
nu endast att hoppas, att utredningskommissionen får
erforderlig befogenhet att göra en fullständig och opartisk
utredning av offentlig natur, så att den allmänna opinionen
återvinner förtroendet för flygvapnet. Intill dess
undersökningsresultatet- föreligger, finnes icke anledning
utpeka vare sig den ena eller den andra syndabocken
inom flygstyrelsen eller bland materielleverantörerna.
En sida av saken må dock i dessa spalter beröras, och
det är den inställning som finnes inom tekniska kretsar
till flygvapnet.
Redan då riktlinjerna uppdroges för flygvapnet såsom
självständig organisation iakttogs en brist på teknisk
vederhäftighet i de planer och beräkningar, som framlades.
Följden blev, att grunden till hela organisationen snedvreds
och baserades på falska ekonomiska utgångspunkter.
Vid beräkning av kostnaderna för materieluppsättningen
räknades med priser, som en sakkunnig tekniker
ögonblickligen skulle hava reagerat emot, alldeles
frånsett att i beräkningarna hänsyn ej tagits till den
under nydaningstiden väntade tekniska utvecklingen på
området. Vem som är ansvarig för denna felaktiga
början, torde väl ej vara möjligt att än i dag klarlägga.
Det må emellertid framhållas, att ingen erfaren ingenjör
medverkat vid beräkningarnas uppgörande.
Under flygvapnets organisatiotisperiod letar man förgäves
efter ett klart utformat program i fråga om
materieluppsättningen. Riksdagen uttalade, att uppsättningen
k v flygvapnet skall ske i möjligaste mån med anlitande av
enskild industri för materielbehovets täckande. Undersöker
man, hur detta direktiv följts, finner man, att en strävan
förelegat att till flygvapnets egna verkstäder förlägga så
mycket tillverkning som möjligt, och förespråkare hava
öppet framträtt för tillverkning i vapnets egen regi av såväl
flygplan som motorer. Flygvapnets ledning skulle givetvis
låtit sig angeläget vara att få denna fråga utredd. Antingen
skulle riksdagens direktiv följts eller också skulle de
eventuella fördelarna av tillverkningen i egen regi utretts
och framlagts för att få till stånd en ändring av riksdagens
beslut. Om en insiktsfull teknisk ledning med sinne för
ekonomiska proportioner haft ett ord med i laget, skulle
den genast hava insett, att storhetsordningen av de
anslag, som över huvud taget kunde tänkas ifrågakomma
för materielanskaffningen, ej kunde räcka till for att
uppamma både en enskild och en statlig tillverkning,
utan att medlen måste på ett rationellt sätt koncentreras
på den ena eller den andra möjligheten. Utan att närmare
ingå på tillverkningsproblemet må det även framhållas,
att på grund av de synnerligen snabba framstegen på
flygområdet och med hänsyn till att materielen måste
anpassas efter våra nationella förhållanden i olika
avseenden, en tillverkning därav i flygvapnets egen
regi knappast kan tillgodose erforderliga krav på
tidsenlig och självständig utveckling.
Om stränga tekniska och ekonomiska synpunkter
lagts till grund för handhavande av flygvapnets materiel
och dess underhåll, hade sannolikt avsevärda belopp
kunnat sparas och kommit nyanskaffningen till godo.
Dessa belopp äro bl. a. nedlagda i centrala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0099.html
