Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 94 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 14 feb. 1931 - En tekniskt användbar metod för bestämningen av gasers specifika värme cp vid höga temperaturer, av Donald Bratt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Principen för mätmetoden.

med stor noggrannhet, eftersom specifika värmet
c_p ej varierar mycket med temperaturen.

2) Gasens temperaturtillskott behöver ej vara bekant
till sitt absoluta värde, blott det ej varierar under försökens
gång. Det är nämligen ojämförligt mycket lättare att hålla
[DELTA] [THETA] konstant än att direkt bestämma
dess storlek.

3) Genom att välja [DELTA] [THETA] relativt litet, säg omkring
20°, erhålles cp direkt vid ingångstemperaturen [THETA],

	1
vilken ju i så fall föga skiljer sig från [THETA] +	––	[DELTA] [THETA],
	2

vilket strängt taget vore korrektare. Man erhåller
sålunda icke medelvärdet av c_p över ett stort
temperaturintervall, vilket är en stor fördel.

Innan vi övergå till en beskrivning över apparaten
i dess verkliga utförande, måste vi diskutera de olika
förluster, som ingå i termen w_o ek v. (1).
Huvudförutsättningen som innehålles i ekvationen (2) är

	[d]wo		[d]w’o
ju att	––	=	––	= 0 eller med andra ord:

förlusterna skola vara oberoende av gasens hastighet.

Av vilka termer består då totala förlustsumman
w_o? Tydligen måste häri ingå:

1) Strålningsförlusten (w_s).
2) Ledningsförlusten (w_[LAMBDA]).
3) Yt-förlusten (w_y).

1) Strålningsförlusterna kunna omedelbart skrivas med
hjälp av lagen för en svart kropps strålning
w_s = k [(THETA + [DELTA] [THETA])⁴ – [THETA⁴]
där k är en konstant, som endast beror på storleken
och det material, varav de strålande ytorna äro gjorda.
Är [DELTA] [THETA]liten jämfört med [THETA] övergår
denna ekv. till
w_s = 4 k [THETA]₃ [DELTA] [THETA] = K_s [DELTA] [THETA]. . . . . . . . . . . (3)
varav synes att (för ett konstant värde på [THETA] och
[DELTA] [THETA]) w_s är en konstant, oberoende
av gasens hastighet. Detta resultat förtjänar särskilt att
noteras, enär w_s vid hög temperatur [THETA] är den
ojämförligt största av de i w_o ingående termerna.

2) Som ledningsförluster kunna vi betrakta det värme,
vilket ledes i rörväggen, dels radiellt och dels i rörets
längdriktning. Om [GAMMA] är värmeledningsförmågan
för rörväggen, kan man skriva w_L = l [GAMMA] [DELTA] [THETA] där l är en konstant beroende på dimensionerna, eller
w_L = K_L [DELTA] [THETA] . . . . . . . . . . (4)

Även dessa förluster äro tydligen oberoende av gasens hastighet.

3) Ytförlusterna w_y är det värme, som från
den uppvärmda gasen övergår till den kallare rörväggen
innan gasen nått termoelementet T₂.

Om [DELTA] [THETA] antages vara temperaturdifferensen mellan
gasen och väggen, har man ju
w_y = a . 2 [PI] R L . [DELTA] [THETA]. . . . . . . . . . (5)
där a är det s. k. övergångstalet; L = mätsträckans
längd (avståndet mellan termoelementen T₁ och T₂),
R = rörets radie.

Talet a beror nu av gasens hastighet. Enligt gjorda
försök skulle man approximativt kunna skriva

	[GAMMA]
a = 3 X 10–3 Vg	( – )	. . . . . . . . . (6)
	[PI]

Fig. 2. Schema över försöksapparaten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>