Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. 7 mars 1931
- Några synpunkter på järnsvampproblemet, av Assar Grönwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 10 ÅRG. 61 7 MARS 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Några synpunkter på järnsvampproblemet. – Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken.
– Markedsbrev fra United States, av ingenjör E. C. Melby. – Ekonomisk översikt – Notiser. – Litteratur. – Sammanträden.
NÅGRA SYNPUNKTER PÅ JÄRNSVAMPPROBLEMET.
Svensk järnhantering arbetar sedan nära 10 år tillbaka
under trycket av en mycket hård utländsk konkurrens,
och att svensk järnhantering över huvud taget ännu
existerar i så stor omfattning, som den faktiskt gör,
måste tillskrivas det förhållandet, att densamma i
möjligaste mån rationaliserat de hit tills använda
framställnings- och bearbetningsmetoderna. Då det
emellertid trots de vidtagna förbättringarna icke synes
hava lyckats öka konkurrenskraften gent emot utlandet,
måste detta bero därpå, att man även vid de utländska
verken gått in för rationalisering. Denna omständighet
torde medföra, att enda utsikten för svenska järnverk
att ernå en stadigvarande förbättring i konkurrensförhållandena
är att övergå till nya, mera ekonomiska metoder av
den art, att de erbjuda svenska järnverk större fördelar
än dem, som de kunna medföra för utländska järnverk.
För framställning av götmetall, dvs. smidesjärn och stål,
är martinmetoden f. n. den viktigaste i vårt land. Vid
denna metod nedsmältes och raffineras tackjärn
tillsammans med eget järnskrot och köpskrot i växlande
proportioner. Ju mindre tackjärn chargen håller, desto
fortare går raffineringen och desto billigare blir processen,
men ju mindre av tackjärn man använder, desto mera
köpskrot måste användas. I den mån köpskrotet är
billigare än tackjärnet, medför sålunda riklig användning
av detsamma förbilligande av götmetallen, men å andra
sidan gäller, att ju mer köpskrot man. använder, desto
mer blir götmetallens kvalitet beroende av köpskrotets
kvalitet.
Möjligheterna av att förbilliga götmetallen genom stor
användning av köp skrot har medfört stor efterfrågan
och prisstegring å denna vara och för att skydda sin
egen järnhantering har ett antal länder, och däribland
Sverige, sett sig nödsakade att införa exportförbud på
järnskrot. Då härtill kommer, att svårigheterna att erhålla
ett för svensk järnhantering lämpligt skrot allt mer ökas
och att det därvid är särskilt ont om högvärdigt skrot för
tillverkningen av kvalitets stål, är det rätt naturligt, att
man börjat undersöka möjligheterna av att finna en billig
ersättning för köpskrotet.
En utväg, som därvid legat relativt nära till hands, Har varit
att söka fylla skrotbristen genom att övergå till användning
av järnsvamp i den mån, sådan kan framställas nog billigt.
Med järnsvamp avses som bekant ett rent järn med obetydlig
halt av slaggbildande ämnen, vilket utreducerats ur malmen
utan smältning och därvid erhålles i en porös och svampig
form, varav namnet. I den form, i vilken järnsvampen erhålles,
lämpar sig densamma icke för vidare bearbetning utan måste
först smältas i martinugn eller elektrostålugn för att överföras
i Smidbar form.
Sedan många år tillbaka tillverkas en utmärkt järnsvamp
vid Höganäs, men denna anses för dyr för ordinärt
kvalitetsstål, och är sålunda ändå mycket mer för dyr
för handels järn. Det problem, som nu föreligger, är
sålunda att kunna framställa järnsvamp, som är väsentligt
billigare än Höganäs-svampen. När det gäller ersättning
för högvärdigt skrot för tillverkning av kvalitetsstål i
martinugn eller i elektrostålugn, måste man nog tänka
sig komma 25–30 % under priset för Höganässvampen
och gäller det att göra svamp för handelsjärn, måste
prisreduktionen bli ändå större.
Vid Hindersmässan i Örebro innevarande år meddelades,
att under år 1930 försök med järnsvamp tillverkning utförts
vid några järnverk, vidare att problemet numera kunde
anses vara tekniskt löst och slutligen att det funnes grundad
anledning att räkna med, att en större anläggning för
tillverkning av järnsvamp skall komma till stånd i Sverige
före utgången av detta år. Av dessa meddelanden framgår,
att åtminstone vissa svenska järnverk räkna med, att
järnsvampen skall kunna i viss utsträckning förbättra
läget. Att en ej alltför ringa tillverkning av billig järnsvamp
skulle kunna medföra någon lättnad, då densamma i viss
mån skulle minska beroendet av skrottillgång och skrotpriser,
är uppenbart, men därav följer dock icke, att en inhemsk
tillverkning av billig järnsvamp skulle medföra varaktig
ökning i det svenska järnets konkurrenskraft med utlandet.
Saken är nämligen den, att om problemet om tillverkning
av billig järnsvamp finner sin lösning på ena eller andra hållet,
så har man i utlandet lika stora möjligheter som vi att utnyttja
fördelarna av billig järnsvamp. Härtill kommer, såsom
professor Arvid Johansson framhöll vid diskussionsmötet å
Jernkontoret 1927, att de utländska verken med hänsyn till
kvaliteten kunna draga större nytta av järnsvampen än de
svenska järnverken. Professor Johansson räknade i detta
sammanhang med, att framställning av elektrotackjärn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0147.html
