Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 14 mars 1931 - Elektrisk reflexionsugn, av C. Benedicks och J. Härdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f. Några direkta mätningar.
Vid försöken användes kopparkalorimeter (se sid.
00) i evakuerad glaskolv. Kolvens volym = 500 cc.
Kalorimeterns vikt = 95.5 g. Vakuum (medelvärde)
0,01 mm Hg (variationerna utgjorde ca ± 0,03 mm Hg).
Resultaten anges grafiskt fig. 5.
Av fig. 5 framgår att den elliptiska kopparspegeln (C),
såsom var att vänta, ger en väsentligt högre verkningsgrad
än de Paraboliska speglarna.
Verkningsgraden är vid låg strömstyrka (20 amp.) ungefär
dubbelt så stor som för de förra, eller omkring 12 %.
Densamma visar sig växa med strömstyrkan, till
20 % vid 80 ampers ström.
Det å fig. 5 framträdande förhållandet, att verkningsgraden
för de Paraboliska speglarna A och B avtar med
stigande strömstyrka torde få tillskrivas de i detta fall
stora avbildningsfelen – som mindre göra sig gällande
vid liten ljusbågskrater.
4. Försök med förbättrad elliptisk kopparspegel.
a. Förbättrad spegel.
Då det visat sig, att den ovan anförda spegeln, trots den
ganska goda uppnådda verkningsgraden, led av det felet,
att den lätt deformerades, vilket medför försämrad bild
av strålningskällan och lägre utbyte, anskaffades en ny
spegel, vars kant försetts med en speciellt stadig omvikt
förstärkning för stagning (se fig. 8).
Spegeln, 42 cm diameter och med 14,5 cm brännvidd,
var förfärdigad av 1,5 mm polerad kopparplåt; den var
försedd med en vattenkyld mantel på den konvexa sidan.[1] Härmed utfördes en del
bestämningar av verkningsgraden, varav följande må anföras.
Härvid användes den tidigare beskrivna kalorimetern i glaskolv
(fig. 2).
b. Sättet för verkningsgradens bestämmande.
Tillvägagångssättet vid bestämningarna var följande.
Ljusbågen tändes, sedan kalorimetern förut noggrant
inställts i (den bortre) brännpunkten; en skärm hindrade
strålningen att träffa kalorimetern, tills ljusbågen antagit
Tabell 1.
Spegel A: Försilvrad parabolisk metallspegel, diam. 42 cm, brännvidd 21 cm. Svenska a.-b. Gasaccumulator;
Spegel B: Försilvrad parabolisk glasspegel, diam. 15 cm, brännvidd 6 cm, Carl Zeiss; "
Spegel C: Elliptisk kopparspegel, diam. 39 cm, brännvidd 14 cm. –
Exp. tid. | Ljusbågens | Begynnelse | Max. temp. | Medeltemp. | Absorb. | Absorb. | Absorb. | Verkningsgrad | |||
Spegel | Amp. | Volt | sek. | watt eff. | temp. °C | °C | °C | grkal tot. | grkal per sek. | watt per sek. | % |
20,4 | 49 | 90 | 1003 | 26 | 130 | 120 | 876 | 9,85 | 41,0 | 4,1 | |
A | 39 | 50 | 90 | 1950 | 44 | 179,5 | 173 | 1270 | 10,42 | 58,5 | 350 |
78 | 50 | 45 | 3900 | 20 | 109 | 102 | 770 | 17,2 | 71,5 | 1,9 | |
83 | 52 | 45 | 4300 | 55 | 160 | 153 | 978 | 21,7 | 90,6 | 2.1 | |
78 | 49 | 45 | 3800 | 55 | 147,5 | 145 | 1135 | 25,2 | 102,4 | 2,8 | |
–––––––––––––––––– | |||||||||||
Medelv. | 2,8 | ||||||||||
5 | 48 | 180 | 240 | 20 | 97 | 92,5 | 684 | 3,82 | 15,9 | 6,7 | |
B | 10 | 48 | 90 | 480 | 21 | 107 | 98,5 | 687 | 7,20 | 30,0 | 6,3 |
15 | 49 | 75 | 735 | 26 | 107 | 103,0 | 770 | 8,65 | 43,0 | 5,8 | |
–––––––––––––––––– | |||||||||||
Medelv. | 6,3 | ||||||||||
20 | 49 | 30 | 980 | 42 | 194 | 83 | 730 | 24,3 | 101 | 10,3 | |
C | 20 | 49 | 45 | 980 | 52 | 250 | 153 | 1435 | 30,8 | 128 | 13,2 |
78 | 53 | 7 | 4034 | 49 | 308 | 155 | 1380 | 197,0 | 840 | 19,5 | |
82 | 54 | 4 | 4400 | 80 | 309 | 100 | 890 | 222,0 | 927 | 21,0 | |
–––––––––––––––––– | |||||||||||
Medelv. | 16,0 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>