Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 21 mars 1931 - Anteckningar för en artikel om funktionalism. Subjektiva reflexioner, av H. N. Pallin - Helium som bärgas för »L Z 128», av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
w. c.-apparater, som icke kräva vidlyftiga stänkskyddande
bäddningsarbeten för var gång de skola användas eller som
vid begagnandet höras genom halva lägenheten, kanske
också bättre och slitfriare klädhängare m. m. Dagligdags
stöter man i de moderna och modernaste husen på dylika
bristfälliga detaljer, som vittna om stor slöhet hos deras
ritare, byggare och inredare, och vilkas avhjälpande
antagligen skulle skänka större tillfredsställelse än att bo
i hus, som äro byggda efter en viss teoretisk princip.
*
Funktionalismen skulle säkerligen ses med allmän välvilja,
om ej dess representanter uppträdde med en sådan stel
fanatism. Det finns väl knappast någon, som i själ och hjärta
har något emot vare sig radhus eller seriemöbler osv. och
än mindre god ändamålsenlighet över huvud, blott man icke
på lösa boliner söker hindra dem, som icke själva vilja bo i
radhus eller sitta på seriestolar osv., att på annat sätt
tillgodose dessa och liknande personliga önskemål och
behov. Propaganda för en sak är nämligen också
propaganda för dess konsekvenser. Sedan må en ohetsad
utveckling gärna hava sin gång, även om den till slut skulle
komma att återföra oss till de allra enklaste bostäder och
inga möbler alls såsom i Japan. För min del tror jag, att
bostadstältet har en viss framtid.
*
Funktionalismen bör utgå från människorna sådana de
varit under de 500 000 år de existerat och med smärre
anpassningsändringar äro än i dag, samt icke såsom de,
enligt vissa spekulativa teoretikers mening, böra vara,
alltså icke glömma, att människan är en intelligent best,
som vill hava mer för egen del, ju mer hon kan få, och
vill att andra skola hava mindre, ju mindre hon själv kan
skaffa sig, och att detta förhållande – om man får tro
erfarenheten – kommer att råda i oöverskådlig tid, utom
där människan tidvis kan tvingas att leva under en ren
fängelsekultur. Innerst inne drives människan av sin
rörelsedrift mot något, som hon anser för sig bättre,
samtidigt som hon av sin jämviktsdrift strävar efter att
vara såsom alla andra och förbliva vid det hävdvunna
eller invanda. Båda dessa drifter äga naturlagarnas
ofrånkomlighet och bestånd, de föranleda aktioner och
reaktioner samt orsaka den vågrörelse i utvecklingen,
som är släktets livsyttring och typiska form av
framåtskridande. Funktionalismen är där som allting
annat blott en efemär företeelse, ett av nutidens försök
att tillrättalägga ändamålsenlighetens alltid lika gamla och
lika nya problem, i strävanden, som sannolikt icke heller
nu komma att få några, sekulärt sett, djupare verkningar.
*
Man gör funktionalismen en otjänst, när man misstänkliggör
motståndarna mot vissa dess utslag genom att mot dem
utslunga det osakliga ordet "gammal". Gamla herrar,
halvgamla opponenter m. m. har man ständigt fått höra
om funktionalismens kritiker. Vad hava dessa ord med
saken att skaffa? Funktionalismen, såsom den välgörande
ändamålsenlighetens princip, behöver inga dylika medel
att försvara sig. Gammal är ingen perfid anklagelse i och
för sig. Men den användes i denna avsikt. Förhållandet
beträffande åldern är i själva verket det omvända. Denna
funktionalismens ständiga användning av ordet gammal om
alla sina vedersakare utan åtskillnad åskådliggör en uppenbar
rädsla hos dess försvarare att själva bliva ansedda såsom
sådana – ett typiskt medelålderns kriterium. Med kännedom
om de verkliga personalförhållandena i den nutida
funktionalistiska rörelsen kan man också säga, att kriteriet
fortfarande visat sig säkert. "Halvgamla herrar", som frukta
mest av allt att icke längre anses "unga", på vilka passar denna
definition? – Sakligheten är aldrig rädd att bliva gammal.
Hållfasthetslagarna åldras icke. Tiden kan kanske skänka oss
bättre formler, men deras resultat förblir dock praktiskt taget
oföränderligt med hänsyn till de vid varje tidpunkt föreliggande
materialen, som sedan med nödvändighet antaga sina därav
förutbestämda former.
Den hemska olyckan med luftskeppet
R 101 har aktualiserat bärgasproblemet, som
nu livligt diskuteras inom sakkunniga kretsar.
Efterföljande artikel belyser i anslutning härtill
frågan om helium som bärgas för luftskepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
