Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 198 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 4 april 1931 - Artilleriskjutning mot flygmaskiner, av S. A. Odelberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 12. Avståndsinstrument (koincidens).

storheter, inställas på kommandoord från mätinstrumenten.

Kurs och höjdvinkel däremot ändras kontinuerligt,
varför en dylik metod icke är framkomlig. Understundom
användes det sättet att direkt sammankoppla mätningen
av dessa med centralinstrumentet. Hos oss användes
elektrisk överföring enligt principen för Wheatstones
brygga. Inställaren har då endast att hålla en galvanometer
strömlös. Slutligen begagnas på sina håll synkrona motorer,
vilket sätt även har utnyttjats för överföringen av
skjutelementen från centralinstrumentet till pjäserna.
För denna senare överföring användes hos oss
telefonering kontinuerligt från avläsarna vid
centralinstrumentet till de olika inställarna vid


Fig. 13.


Fig. 14. Fartinstrument.

pjäserna, vilka således verkställa inställningen för hand.
Även här kan naturligtvis överföring med likström och
"följevisare" äga rum.

Några exempel på det praktiska utförandet av
mätelementsbestämningarna må även anföras.

Höjden mätes vanligen med ett stereoskopiskt
avståndsinstrument av vanlig typ, kombinerat med ett
höjdvinkelinstrument. Bas 2 à 3 m och 25 ggr
förstoring. Noggrannheten ökas givetvis med
baslängden, vilken å andra sidan ej kan tagas
så stor, att instrumentets fältmässighet äventyras.
Mätningen av farten grundar sig på målets
horisontala väg under viss tid. Ett exempel på
ett fartinstrument skall här omnämnas. Teorien
framgår av figurerna 13. och 14.

För handen varande höjd inställes å höjdskalan
(gallret höjes eller sänkes). Löparen föres i sådant
läge, att flygaren synes över kornet i gallrets mitt.
Avståndet mellan ringarna i gallret är sådant, att,
om målet efter 10 sek. nått första ringen i gallret,
dess fart är 15 m/sek., andra ringen, 30 m/sek. osv.
Till instrumentet hör en sekundangivare. Noggrannheten
är beroende på skalan, vilken ofta tages till 1:4 000.
Instrumentet kan icke sägas vara elegant. Flera
andra hava försökts, dock intet, som kan sägas
uppfylla rimliga fordringar på lätthanterlighet (vikt,
storlek, handhavande) och noggrannhet.

Såsom av figuren över kursvinkeln (fig. 6) framgår,
är det vid dennas mätning endast fråga om att skaffa
sig en förminskad projektion av målets rörelse på
ett graderat horisontalplan. Mätningen utföres medelst
ett kikarinstrument försett med vridbart hårkors (pil).
Pilen inställes så att målets rörelse sammanfaller med
densamma. Höjdvinkelns inflytande regleras med en
vanlig polhemsknut. Instrumentet är såväl enkelt som
relativt noggrant.

Tidigare anfördes, att den svenska materielen är
konstruerad efter "den linjära hastighetsmetoden",
vilket namn nu torde hava fått sin förklaring. Utomlands
befintlig materiel är i allmänhet grundad på
"vinkelhastighetsmetoden". Mätelementen äro härvid
höjd och höjdvinkel samt vinkelhastighet i horisontal-
och vertikalled. Ehuru ett närmare ingående härpå
vore nog så intressant, tillåter till buds stående
utrymme icke detta. Jag vill därför avsluta denna
orientering med en blick på ett ännu i stort sett olöst
problem på luftvärnsskjutningens område.

Eldgivning under mörker sker såvitt möjligt med
strålkastarbelysning, men kan även äga rum utan
dylik. I förra fallet skola strålkastarna, i senare
pjäserna inriktas mot målet, varvid andra hjälpmedel
än de vanliga .optiska måste tillgripas. Inriktningen
har hittills skett efter motorljudet med användning
av lyssnarapparater och en ganska långsam
(dödtiden är 35 sek. mot eljest omkring 5) och
invecklad metod för bestämmande av målets läge
i rätt ögonblick. På grund av ljudvågornas ringa hastighet
och deras beroende av vind, temperatur m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>