Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1931 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Jönköping, av Wdr. - Flottans ingenjörsförening, av H. Q. - Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien, av R. Wranne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt beskrev sedan fotocellen »och skillnaden mellan
dessa. Fotocellen, som är försedd med blott två elektroder,
insmälta i ett evakuerat glasrör, har den egenskapen,
att elektronemissionen mellan elektroderna är inom vida
gränser proportionell mot belysningen. Denna egenskap
är av mycket stor betydelse, och fotocellen kan på grund
härav få mångsidig användning, såsom framgick av de
efterföljande experimenten, vilka de närvarande följde
med livligt intresse.
Fotocellen kopplades först till en förstärkare med högtalare
samt belystes medelst en ljuskälla. Då denna avbländades,
upphörde strömmen till högtalaren, vars membran därvid
utsände en ljudimpuls. Genom att framför ljuskällan hålla
en roterande, perforerad skiva åstadkoms en serie
ljudimpulser av en mot skivans hastighet svarande frekvens,
vilket sålunda kunde uppfattas som en ton. Härefter belystes
cellen medelst en glimljus-. lampa, vilken erhöll sin ström från
den elektriska ljuddosan i en grammofon, sedan strömmen
först passerat en förstärkare. Då glimljuslampan saknar
tröghet, varierade fotocellens belysning på samma sätt som
grammofonströmmen, och högtalaren på mottagningssidan
återgav även grammofonmusiken utan märkbar distortion.
I stället för grantmofonen inkopplades sedan en radioapparat,
varvid resultatet blev detsamma. Ljudet överfördes sålunda
per ljusstråle.
Fotocellen visades emellertid även vara användbar för
industriella ändamål. Vid exempelvis sortering av cigarrer
kunde dessa skiljas åt, så att de ordnades efter färg, och
för brandalarmsanläggningar kunde snabbare verkan
ernås än vid övriga system, ty signal kunde erhållas
omedelbart, så snart rökutveckling började, varvid
fotocellens belysning från ljuskällan försvagades. Detta
demonstrerades ävenledes, varvid alarm åstadkoms, så
snart föredragshållaren blåste tobaksrök i ljusstrålens
väg. Ävenså demonstrerades, hurusom samma anläggning
kunde användas för tjuvalarm. Då en person passerade
ljusstrålen, upphörde strömmen i fotocellkretsen, varvid
ett relä utlöste alarmsignalen. Talaren var övertygad om,
att fotocellen inom industrien skulle kunna möjliggöra
lösningen av även många andra problem, som hittills ej
kunnat behärskas.
Efter föredraget intogs gemensam supé i Stora hotellets
festsal, som för dagen praktfullt dekorerats, varefter
dansen vidtog. War.
Flottans ingenjörsförening
avhöll ordinarie vårsammanträde den 31 mars å
sjöofficersmässen under ordförandeskap av marindirektör
T. Herlin. Års- och revisionsberättelse för år 1930
föredrogs och godkändes. I föreningen invaldes den nye
chefen vid varvets byggnadsdepartement, kaptenen vvk
S. H. Lenander.
På inbjudan av föreningen höll därefter verkmästare
A. K. Boström ett synnerligen intressant föredrag ang.
intryck och erfarenheter från en kurs vid arbetsledarinstitutet
i Stockholm. Som ledare för kursen har fungerat fil.
dr G. Ekelöv.
I arbetsledning, som var huvudämnet, omfattade kursen
88 timmars föreläsningar, behandlande organisatoriska,
ekonomiska, sociala och psykologiska frågor, samt 39
timmars övningar, varunder enklare praktiska
beräkningsgrunder, moderna ritbeteckningar m. m.
studerats och övats. Därtill kom studier av anordningar
för rationell arbetsledning på olika platser.
Ämnet yrkeshygien omfattade 20 timmars föreläsningar,
3 timmars övningar i anläggning av första förband etc.
samt 10 timmars studier på arbetsplatser och utställningen
för arbetarskydd.
Föredraget avslutades med några intressanta synpunkter
ang. samarbetet mellan arbetsledare och arbetare.
I den därpå följande diskussionen gav ingenjör Kinnander
en kort redogörelse för de föreläsningar i industriell
ekonomi, som avhölls den 26–28 mars å Svenska
teknologföreningen.
Till sammanträdet voro inbjudna medlemmarna i Tekniska
föreningen i Karlskrona m. fl. intresserade. Efter föredraget
intogs gemensam supé. H. Q.
Svenska ingenjörssällskapet i Storbritannien.
För att förverkliga ett länge närt önskemål inom Svenska
ingenjörssällskapet i London, att dess medlemmar borde
beredas någon lägenhet att sammanträffa med de danska
kollegerna härstädes, inbjöds Danska ingenjörsföreningens
medlemmar den 6 mars[1] till middag å Svenska
handelskammaren.
Den Danska ingenjörsföreningen representerades av ett
tjugutal medlemmar med danske ministern greve
Ahlefeldt-Laurvig i spetsen. Från ’Svenska ingenjörssällskapet
voro ett femtiotal medlemmar närvarande med sällskapets
beskyddare baron Palmstierna och hedersordföranden
generalkonsul Sahlin i spetsen.
Talens rad inleddes av generalkonsul Sahlin, som hälsade de
danska gästerna välkomna och yttrade i huvudsak följande:
"Man kanske kunde våga säga, att det i det allmänna
medvetandet icke ingår att direkt förbinda Danmark med
ingenjörsverksamhet. Experterna i världen veta nog, att
Danmark frambringar utmärkta ingenjörer, men för den
stora publiken, för mannen på gatan, är ju Danmark i
främsta rummet det stora jordbrukslandet. Trots allt vad
vi i Sverige ha att komma med i fråga om trävaror,
cellulosa, papper, malm, järn och stål osv., så är Danmarks
export på England dubbelt så stor som vår. Och vad
världsexporten beträffar så har Danmark legat i genomsnitt
nära 10 millioner pund före Sverige under perioden 1925–1929.
Denna märkliga ställning i världshandeln för ett land som
Danmark är som sagt huvudsakligast att tillskriva den
storartade utvecklingen av dess jordbruk. Men dessutom
råkar Danmark ha en omfattande och livskraftig mekanisk
industri. Vi ingenjörer känna ju till Burmeister & Wain,
F. L. Smidth, Helsingörs varv, bolagen Titan, Atlas och
Völund, vidare företag som Thomas Sabroe, Silkeborg
och Fredriksberg, och vi veta, att den danska teknikern
står på höjden av vetenskaplig utbildning. Han har därvid
ett stort namn att se upp till, H. C. Örsted, elektromagnetismens
upptäckare och den första chefen för Den Polytekniske
Læreanstalt. Längre fram i tiden finna vi en hel rad av namn
på den ingenjörsvetenskapliga forskningens och på den
praktiska verksamhetens område. Jag tänker på Bohr,
Hagemann, Thomsen, Krarup, Gulstad och på triumviratet
Smidth, Foss och Larsen.
I och med dessa sista tre namn äro vi inne på en sida av
teknisk utveckling i Danmark, som är synnerligen
iögonfallande, nämligen armerad betong.
Jag kommer mycket väl ihåg, hur det väckte min förvåning
på en resa till Amerika för 26 år sedan, att en dansk reskamrat
var på väg till F. L. Smidths avdelningskontor i New York.
Jag tänkte i mitt stilla sinne, det var sannerligen en företagsam
firma, som håller kontor i New York för att konkurrera med
amerikanarna själva i cementmaskiner. Här har man nu en
typisk bild av en naturlig kedjeutveckling av ingenjörsverksamhet.
Det finns i Danmark utmärkt materiel för cement, så börjar man
tillverka cement; varför icke sedan tillverka cementmaskinerna
själva, och så gör man det; sedan följer lika "naturligt ett vidgat
intresse för cementarbeten; och nu äro vi framme vid den
armerade betongen.
I början blir det specialisering i själva konstruktionsarbetet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
