Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 290 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 23 maj 1931 - Cementtillverkningens utveckling och nuvarande ståndpunkt, av Folke Winqwist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Principdiagram för cementfabriken. Lerslamberedning: 11 Lerslämmor, 12 Pumpbassäng för lerslam, 13 Förrådsbassäng för lerslam.
Råslamberedning: 1 Kalkkross, 2 Kulkvarnar, 3 Siktar, 4 Rörkvarnar, 7 Kalksilo, 8, 9 Komb. kul- och rörkvarn. Slamsilos: 5 Korrektionsbassänger,
6 Slambassänger, 10 Slamsilos, 19 Returbassänger för slam. Kolpulverberedning: 14 Kolsilo, 15 Torktrumlor, 16 Kulkvarnar, 17 Rörkvarnar.
Ugnsavdelning; 18 Skorstenar, 20 Roterugnar, 21 Klinkerkylare, 22 Klinkersilos. Cementmalning: 23 Gipskross, 24 Kulkvarnar, 25 Rörkvarnar,
26 Rörkvarn. Cementlager och utpackning: 27 Cementsilos, 28 Fatpackningsmaskiner, 29 Säckpackningsmaskiner.

fabrikationen i Lomma gestaltade sig. Som kalkmaterial
användes s. k. "mörja", en lösare kalksort från
Limhamnsbrottet, vilken maldes i kollergångar, varefter
massan efter tillsats av vatten nedrann till en slamkvarn,
försedd med en liggande balk, från vilken nedgick järn
med ifästade kättingar släpande på botten av slamkvarnen.
Där tillsattes leran, som togs invid fabriken i Lomma.
Från slamkvarnen fördes materialet i en labyrint, dvs.
i krökar murade kanaler, där det grova i massan avsattes,
och det övriga nppumpades i en ränna, varifrån slammet
nedrann i stora dammar. Efter nödig sättning upptogs
massan och torkades dels i det fria, dels på s. k.
darror med värme, som erhölls från koksngnarnas rökgaser.
Vid lagom torrhetsgrad fördes sedan massan till en lerkran.
kombinerad med strängpress, för att formas till tegel.
Teglet torkades sedan antingen i det fria eller å darra,
till dess att det kunde brännas, vilket skedde i kupolugn
med nedtill liggande rost, varpå lades litet bränsle, och
cementteglet jämte koks instaplades därefter i lager
med mycken omsorg. Bränningen tog 2–3 dygn, efter
vilken tids förlopp rosten rycktes undan. Den brända
stenen eller klinkern nedrasade därvid och fördes att
malas, vilket skedde först på kross, till valnöts storlek,
sedan i en finare kross till storlek av vanliga nötter,
och därefter på stenkvarnar, varefter produkten siktades.


Fig. 2. Gamla Limhamnsfabriken. Torktorn för kalk och lera, eldade från gemensam eldstad, varvid
rökgaserna med fläkt pressades igenom de resp. tornen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>