Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 26. 27 juni 1931
- Notiser
- Ångpanneföreningarna under 1930
- Tekniska föreningar
- Ingenjörsföreningen i Halmstad, av E. Ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sålunda fortfarande märkbar. Antalet inregistrerade
kokare och andra kärl under tryck utgjorde 2 891 (2 739).
Antalet besiktningar å ångpannor utgjorde 6 146 (6 098)
och å kokare 5 321 (4 740). Av de inregistrerade pannorna
voro 1 297 (1 308) tubpannor och 705 (675) vattenrörpannor.
Av pannor med inre eldstad voro 449 (454) returpannor, 77
(74) cornwallpannor, 4 (4) galloway-, 177 (192) lancashire-,
29 (30) dubbel-, 32 (35) fairbairn-, 178 (183) lokomobil-,
161 (155) lokomotiv-, 412 (395) stående och 82 (82)
sjöpannor. Endast vattenrör- och lokomotivpannor samt
stående pannor förete sålunda ökning, övriga av föreningen
kontrollerade pannor voro 144 (143) sektionspannor för
värmeledningar och 62 (58) elektriska pannor.
Inom den elektriska avdelningen hava under året 877 (837)
anläggningar varit inregistrerade, representerande bl. a.
273 (243) personhissar, 183 (165) godshissar, 1 320 (1 247)
lyftkranar o. d., 2 404 (2 385) generatorer om SOS 890
(29 1841) kVA, 2 233 (2 098) transformatorer om 399 551
(383 252) kVA, 57 (55) ackumulatorbatterier om 795 (681)
kW, 30 870 (29 103) motorer om 50 1277 (491 876) kW samt 1 191
(1 363) km utomhusledningar.
Antalet registrerade firmor inom den ångtekniska avdelningen
av Södra Sveriges ångpanneförening utgjorde vid årsskiftet
1 521 (föreg. år 1 524), representerande 2 767 (2 760)
ångpannor och 3 103 (3 028) kokare o. a. apparater. Antalet
besiktningar under året utgjorde å pannor 4 649 (4 502) och
å kokare m. m. 4 383 (4 574). Pannorna fördelade sig på
olika typer sålunda: tubpannor 663 (677), vattenrörpannor
227 (224), cornwallpannor 561 (565), lokomobil- och
lokomotivpannor 433 (490), vertikala pannor 457 (459),
lancashirepannor 118 (133), gallowaypannor 8 (9), dubbelpannor
23 (28) och sektionspannor 277 (175). Även här ha sålunda,
om sektionspannorna lämnas ur räkningen, endast vattenrörpannorna
ökat i antal.
Inom den elektriska avdelningen voro 1 758 (1 696) anläggningar
inregistrerade, representerande bl. a. 253 (218) personhissar,
390 (362) varuhissar, 176 (179) enkla lyftinrättningar, 420
(399) kranar och 2 987 (2 947) km utomhusledningar.
Någon explosionsolycka vid pannor eller kokare under
föreningarnas kontroll har under året icke förekommit.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Ingenjörsföreningen i Halmstad
hade lördagen den 16 maj sammanträde på restaurang
Norre Katt i Halmstad under ordförandeskap av
disponent Allan Boo.
Till revisorer återvaldes ingenjörerna W. Hessle och
E. Bergwall med förste maskiningenjör W. Betts som
suppleant.
Aftonens föredrag hölls av direktör Rob. Kanth, Halmstad,
över ämnet: "Inhemsk ylletillverkning från forntid till
nutid i husslöjd och industri". Talaren påvisade först,
att man i forngravar, som förskriva sig emellan 3 000
till 6 000 år f. K., funnit rester av ganska väl
bibehållna ylletyger. Dessa tyger bestodo av enkla
2- och 4-skäftiga vävnader, närmast liknande grova
vadmalstyger. Redskapen för dessa tygers framställning
hade sannolikt varit av trä, som ej kunnat motstå tidens
tand. Stenredskap har man däremot funnit, vilka alldeles
säkert använts vid garnframställningen. Dessa redskap
voro närmast att likna med den gamla sländan, vilken sedan
ända in på 1500-talet användes vid all spånad. Sedermera
kom spinnrocken i bruk och utgjorde första steget till
våra dagars spinnmaskin. Den äldsta kända spinnrocken i
Sverige bär årtalet 1580. På 1600-talet utfärdade
Gustaf II Adolf och sedermera drottning Kristina vissa
privilegier för Norrköpings stad i avsikt att uppmuntra
klädesfabrikationen. På så sätt, uppkommo i nämnda stad
en del klädesfabriker, vilka under namn av stamp verk
drevos med vattenkraft från Motala ström. På dessa
stampverk blevo de handvävda tygerna stampade, dvs.
filtade, för att ernå en fast och kraftig konsistens
och därefter undergå s. k. appretur och färgning. Detta
tyg gick sedan allmänt under namn av kläde. Råmaterialet till
dessa stampade kläden utgjordes uteslutande av svenskull.
Under frihetstiden gjordes stora insatser för ylletillverkningen
med maskinell drift. Särskilt stort intresse nedlade Jonas
Alströmer, vilken från sin utländska studieresa införskaffade
såväl spinneri som appreturmaskiner. Några tiotal år
före Alströmers framträdande i Sverige hade två engelsmän,
James Hargreaves, född 1719, och Richard Aekwright, född
1762, konstruerat var sin olika typ av spinnmaskin. Den
förre inriktade sin maskin på spinning av fårull och andra
animaliska fibrer, den senare på bomull, lin, hampa etc.
Förhållandet är nämligen det, att fårull och vegetabilisk
ull ej äga samma fysikaliska egenskaper. En av dessa egenskaper
består däri, att fårullen under spinningen låter betydligt
utsträcka sig, då däremot de vegetabiliska fibrerna tillåter
detta endast i helt ringa grad. Efter det talaren berört
spinnmaskinernas utveckling och spinnindustriens läge i olika
ledande länder, ingick han på en jämförelse i produktivt
och kvalitativt hänseende emellan den moderna spinnmaskinen
och spinnrocken vid spånad av yllegarner. Han påvisade därvid,
att med samma levande arbetskraft producerar spinnmaskinen
cirka 100 gånger så mycket garn som spinnrocken. Garnet i
spinnmaskinen får också en jämn grovlek, samma fasthet osv.,
vilket icke lyckas för en aldrig så skicklig spinnerska.
Det maskinspunna garnet väckte också i slutet på 1700-talet
en sådan sensation i England, att priset på detsamma steg
betydligt över det handspunna. För tygtillverkningen, som
i Sverige ända fram till mitten av 1800-talet utfördes i
handvävstolar, infördes så småningom maskinvävstolar. Redan
i slutet på 1700-talet hade en sådan vävstol uppfunnits av
en engelsk prästman vid namn Cartwright. Denna vävstol var
så väl genomtänkt, att den utgör typen för våra dagars hastigt
gående maskinvävstolar. Efter att i stora drag förklarat
maskinvävstolens konstruktion och arbetssätt påvisade talaren
skillnaden i tillverkningskapacitet hos de olika vävstolarna.
Vid handvävning kan en skicklig vävare komma upp till 20–25
skyttelslag pr minut, då en modern maskin kan göra ända till
200 slag. En vävare kan sköta upp till 24 st. maskinvävstolar
på en gång. För att han skall kunna se när någon av vävstolarna
behöver hjälp, tändes automatiskt en elektrisk lampa över den
stol, som stannar. När stolen sättes igång efter lagningen
slocknar lampan. När tyget är färdigvävt, vidtager först
appreteringen för att göra tyget fast eller mjukt, matt eller
glansigt, trådbart eller ulligt osv. samt därefter färgningen.
I de i Sverige maskintillverkade typerna ingå cirka 15 procent
svensk ull, vilket utgör ungefär en tredjedel av hela svenska
ullproduktionen. De övriga två tredjedelarna gå till hemslöjden.
Att icke större del svensk ull användes är beroende på att
densamma ar för grov och ojämn i förhållande till den utländska.
Detta härleder sig antagligen först och främst från klimatet,
men även därav att en mängd olika fårraser införts till landet,
vilket åstadkommit en blandning på gott och ont. Detta gäller
även för andra länder än Sverige. I kolonierna däremot har man
bedrivit faraveln mera rationellt. Under de sista åren har man
dock även här hemma börjat förstå vikten av en enhetlig linje,
när det gäller faraveln och därmed ullproduktionen. Talaren
slöt med att uttala sin förhoppning, om att den svenska ullen
skulle komma att göra sig allt mera gällande samt att
hemslöjden skulle fortsätta att giva sina impulser till
industrien.
Det synnerligen intressanta föredraget mottogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0384.html
